Gammelkroppen mår väldigt bra faktiskt och har så gjort sedan strax efter målgång i lördags. Min vana trogen blev det kroghäng med vänner, burgare och öl där på marakvällen. I min värld är det vad som återställer alla balanser i livet, såväl näringsmässigt som socialt.
Det är klart att det precis som vanligt gör ont att gå ner för trappor och jag hade vissa svårigheter att sätta ner hälarna i golvet i morse. Fast det är ju bara kroppsliga detaljer som går över om några dagar.
Ett Marathon var banne mig precis vad jag behövde. Strax efter lunch idag hostade jag upp det sista ur luftrören och kände mig genast som en helt ny och purfrisk människa. Och så kan vi snacka om en liten kick för självförtroendet också. Förberedelser och uppladdning är tydligen inte allt. Det går att prestera skapligt ändå. Fast om jag springer nån mer mara så ska jag ha fler än tre långpass i kroppen och nåt längre än 27 km så jag slipper ta slut så fort.
Just nu är jag mest bara hungrig och har så varit sedan målgång.
Sms:ade till kärleken ”Din tjej är ett stort svart hÃ¥l!”
Det här foto togs innan loppet. I min lilla bubbla var jag uträknad.
Grattis igen till sin fina tid! Du är så grym, hur gör man för att kuta så fort?? Vilken inspiration för oss joggare! Börjar du knäcka extra som tränare står jag först i kö!
Du är grym du Mia!
Maratonmorsan: Tack å tack
Jag blir ju arbetslös vid Ã¥rsskiftet, dÃ¥ ska börja coacha i att bara skratta och springa. För det är ungefär sÃ¥ jag gör. Haha… Blir nog en billig coach.
Pilla: Tack. Igen
Naturbegåvning där! Grattis till bra tid! Bara lite avundsjuk