Nu är jag där igen – i joggparadiset där ingenting är jobbigt. Där allt fÃ¥r ta sin tid. Förberedelserna är minimala. Lite knäckebröd och träningskläderna pÃ¥. Sen ut. Slänga sopor pÃ¥ vägen. Lufsa pÃ¥ längs med en FyrisÃ¥ som sommarglittrar. Aj eller? Ach vi tar en liten stretch här trots att vi knappt har börjat.
Så där håller det på i åtta kilometer. Vet inte om jag är stark eller svag. Känner inte efter. Bara joggar. Framåt med frivilliga stopp. Tuggar asfalt och lite grus. Aldrig jobbigt.
I joggparadiset skulle jag kunna stanna länge. Och just nu är det helt okej mindre än en vecka efter ett Marathon.
Hur länge är okej innan jag är att betrakta som lat?
Lat rimmar på mat 
Morgondagens lunchlÃ¥da. Längtar redan…
Tweet
Haha allt har sin tid och om jag inte missminner mig är det nu tid för O-ringen?!