RESAN. En fågel hade viskat i mitt öra att vår tre timmar långa båttur mellan Nynäshamn och Gotska Sandön skulle komma att bli tuff på grund av vädret. Jag brydde mig inte nämnvärt eftersom jag aldrig blir sjösjuk. Aldrig. En timme senare rann livskraften ur mig och jag spydde i en plastpåse, som snabbt och proffsigt samlades in av ihärdigt arbetande matroser. Min engångsspya var dock av lindrig art. En snabb blick på många andra och jag kände mig stark. Nästan purfrisk faktiskt. Nu kanske ni tror att jag försöker avskräcka er från att ta båten till paradiset. Så är inte fallet, men det kan vara bra att vara beredd och preparera kroppen med piller och lugn inför det som komma skall. Vid landstigningen på stranden var det första äventyret avverkat och alla tvivel och bubblor i magen försvann i den svalkande havsbrisen.

LANDSTIGNING. Med hjälp av en langningskedja fanns snart vårt bagage i en hög på stranden. Vi informerades om att vi hade haft tur. Det här dagen skulle det bara bli två kilometer att gå till lägerplatsen. Ni förstår här är det vädret som bestämmer. Vid andra förhållanden kan man få gå i land upp till en mil bort. Du behöver dock bara frakta dig själv. Bagaget körs med en traktor.

LIVSGLÄDJEN ÅTER. Här är Ola med ett av sina brorsbarn. Hon heter Sara. Berättade jag att vårt sällskap på 18 personer var i särklass det största på ön

NATIONALPARK. På Gotska Sandön rör du dig vördnadsfullt omkring till fots med stor respekt för naturen och landskapet som omger dig. Du sopsorterar varenda liten pinal, eldar inte utanför lägerplatsen och slösar inte med resurserna. Du lever enkelt, men oerhört rikt. När du ger naturen denna respekt får du lugn, ro och en makalös tystnad tillbaka. På bilden nedan tar Carin och Ola en paus under vår första promenad på ön.

SAND. Och jag har förmodligen satt mig ner en stund för att tömma sanden ur skorna.

STRÄNDERNA. Eller rättare sagt stranden. För här är det sand och släta stenar i en enda lång remsa. Var du än är kan du aldrig se land. Varken Gotland eller fastlandet.

BRUDARNA. Jo de hänger här också. Ibland avklädda för bad och sol.

Andra gånger påklädda för strandpromenad.

PROMENADVÄNLIGT. Eller kanske en jogg om du känner för det. Ibland är sanden tung och slirig. Andra partier är mer som en motorväg.
HOPP OCH LEK. På Gotska Sandön behöver du aldrig trängas. Antalet människor på ön är begränsat och du slipper se alla andra om du vill.  Utnyttja friheten! Det gjorde jag och Olas bror Håkan.

LÄGERPLATSEN. Här lever du enkelt och ganska tätt inpå andra. Du kan välja mellan tält, stuga eller vandrarhem dock bara inom ett visst område på ön som kallas för Lägerplatsen. All mat du äter tar du själv med dig hit, för här finns inget att köpa. Ta med dig lite extra för det händer att vädret ställer till det och ingen kan komma och hämta dig och ta dig till fastlandet. På bilden: Familjär kärlek i hög efter lunchen.

Det här är vad som kallas vandrarhemmet. Egentligen är det ett antal rum som sitter ihop. Går på toa gör du en bit bort i skogen och lagar mat gör du i en annan byggnad. Alla måltider käkade vi utomhus i solen.

TRÄNING. Inga problem. Springa kan man ju göra överallt. På Gotska Sandön får du dock ingenting gratis i löparskorna. Stigarna växlar mellan halvfast barrstig och djup sand och terrängen består av knähög ljung och supermjuk orörd mossa. Bara att bita ihop! Som jag och terrängtigern Björn.

HEMFÄRD. Med viss nervositet väntade vi in båten för hemfärd. Hur skulle vädret behandla oss landkrabbor denna gång? Vi hade dock inte behövt oroa oss. I tre timmar gungade vi sakta och stilla över Östersjöns vatten. Inte en våg så långt ögat kunde nå.

Met det vill jag tacka Gunnel, Bengt och alla andra för väldigt fina dagar. Jag är oerhört tacksam för att jag fick uppleva Gotska Sandön sommaren 2012.

I will be back…

Läs mer om Gotska Sandön.  Tweet