Nu kommer den – den stora bekännelsen om min störda relation till en viss typ av mat.

Jag är rädd för kräftor! Och jag blir illa berörd när vuxna människor sitter och suger, sörplar och slafsar. Det går bra så länge de sörplande individerna är nära och kära vänner (helst i beskedlig skara), men jag skulle aldrig fixa dessa ljud bland främlingar.

Jag förstår inte kärleken till detta krälande djur och vår relation är minst sagt spänd. När de ställs fram på bordet flyr jag gladeligen till baguetter, pajer och sallad.

IgÃ¥r var jag pÃ¥ kräftskiva och fler lär det bli innan säsongen är över. Det var hur mysigt och trevligt som helst by the way. SÃ¥. Till mina vänner säger jag ”Tack för inbjudan! Jag älskar er! Självklart kommer jag!” Till kräftorna säger jag ”Sug min röv! Den smakar inte dill precis!”

Vid nästa tillställning blir det inte ens en. Inte ens en klo bara för att bjuda till.

Otyg.
Tweet