Stan har med andra ord allt det där som jag aldrig har haft och förmodligen aldrig kommer att få. Kurvor – böljande kullar och dalar.

Jag satte hårt mot hårt och lät min plankade pinnkropp ta sig an Göteborgs kurvor idag. Besteg kulle efter kulle med kartan i trygg hand och plockade checkpoints. Hamnade i höjdskräckspanik vid två tillfällen. Slirade i odugliga löparskor på mossa nerför berghällar. Letade som en tok. Hittade rätt och pustade ut. Svettades som en minigris i stekande sol. Det tog som vanligt alldeles för lång tid på grund av den lilla detalj som kallas för orientering.

Men bra va. Det var ett bra träningspass med backar åt alla håll.

Så kom jag hem till min sängliggande och sjuka sambo. Fick själv en frossattack och lock för båda öronen. De två fester vi skulle ha gått på har vi ställt in. Jag hoppas min kropp just nu bara reagerar på ett tungt träningspass och står emot bacillerna. Behöver verkligen inte fler sjukdomar i år. Men vem behöver det?

Dagens höjdpunkt. Utsikt ner mot Linne’.
Tweet