Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Dags att formtoppa sambon

Och det är lika roligt varje gång. För får man det fina uppdraget att formtoppa min sambo i löpning har man som träningscoach sällan särskilt mycket tid på sig.

Sambon har sprungit måttligt (typ när jag har tvingat honom att springa med mig) och mest hängt på gymmet det senaste halvåret och så igår kom han helt plötsligt på att han ska tävla och springa åtta kilometer jättesnabbt. Om mindre än två veckor…

Jag utgår enbart från mig själv när jag säger att tidplanen ovan ger mig ångest. Som tur är så är vi väldigt olika jag och sambon. Medan jag är en typisk uthållighetslöpare och får kämpa hårt för att bli snabb på kortare distanser är han precis tvärtom. Kort och snabbt är hans grej.

Vi har gjort det här tillsammans flera gånger förut och det har alltid gått helt enligt eller över förväntningarna. Så coachen är hoppfull.

Förhandlingarna började redan igår eftersom jag tycker att han ska lägga sin tunga styrketräning lite lätt på is och fokusera främst på löpningen de kommande två veckorna.

Annars lär han inte bli någon referens att skryta med…

Massage i Göteborg – ett bra erbjudande!

Inlägget presenteras i samarbete med BODY THERAPY GÖTEBORG och innehåller ett bra erbjudande.

Minns ni att jag var på en helkroppsmassage förra veckan? Hela min kropp – från lilltån till skalpen – fick sig en skön genomgång. Massagen genomfördes under trygga förhållanden i ett mysigt rum hos Body Therapy Göteborg, som finns på Engelbrektsgatan 59 mitt i centrala Göteborg. Under massagen spelades lugnande musik och rummet lystes upp av levande ljus.

Body Therapy Göteborg erbjuder bland annat djupare idrottsmassage, lymfmassage, svensk klassisk massage, ansiktsmassage och hawaiiansk massage. Läs mer om massageformerna.

Min massagebehandling

För att säkra att jag skulle få rätt behandling hade vi ett samtal där vi gick igenom min fysik och mina förväntningar och behov. Eftersom jag inte har några fysiska problem önskade jag ”en skön stund” med massage för återhämtning och uppmjukning av eventuellt stela muskler.

Jag blev inte besviken. Annika Damm, som genomförde massagen, plockade ihop en godispåse som passade mig perfekt. Mina löparben njöt, några knutor löstes upp i min nacke, jag ryste av välbehag av skalpmassagen och min mage förvånades på ett positivt sätt av lymfmassagen. Det var länge sedan jag kände mig så avslappnad som när jag lämnade massagerummet.

Ett bra erbjudande – 20 % rabatt

Jag vill att fler ska få sig en riktigt go stund hos Body Therapy Göteborg. Därför får du 20 % rabatt på en valfri massage! Det innebär till exempel en hel timmes djup idrottsmassage för bara 560 kr (ord.pris 700 kr).

Du, eller varför inte någon du tycker riktigt mycket om, är värd det.

Bokar och ser prislistan gör du enklast här: bokning av massage hos Body Therapy Göteborg

För att få 20 % rabatt anger du menmia i kolumnen ”noteringar” när du bokar.

Erbjudandet gäller när du bokar före den 1 juni 2017.

Löparutsikterna mycket goda

Jag är vanligtvis inte så kräsen med var jag springer och hur det ser ut runtomkring mig på löprundorna. Huvudsaken är liksom att jag springer. Jag menar, det händer att jag med nöje springer 10 varv eller mer på löparbanan vid Ullevi, vars omgivning alltid ser ut som en sliten arbetsplats…

Så idag hade jag en riktigt fin runda på gång. Dagen efter intervaller kommer nämligen nästan alltid ett lugnt distanspass som får bli och gå hur långsamt som helst. Jag kände för böljande landsvägslöpning i ett spirande vårlandskap på vägar som är säkra fotogeniska kort, vilket jag och mobilkameran såklart skulle utnyttja.

När jag sprang visade det sig dock att skönheten längs mina landsvägar var konstant. Det såg i princip likadant ut och var lika bedårande vackert längs med hela sträckan med blå himmel, fluffiga moln, några typiska västkustkullar och en böljande vägbana. Det var magiskt att springa i, och överflödet av kodak-moments var väl ett ganska stort välfärdsproblem, men på riktigt kändes det bara kul i cirka två kort…

För rundan började som på bilden nedan och jag förtrollades av grönska och fluffiga moln.

Lite senare såg det ut så här. Jepp, gräset är lite grönare men någon större variation är det inte.

Så jag fotograferade den här trehjulingen istället. Med sin blotta närvaro har den piggat upp många av mina löprundor.

Och så avslutade jag passet med en nyp-mig-i-armen-målgång med utsikt över såväl vårt hustak som havet.

Det blev en härlig och avkopplande runda i alla fall och det är väl ändå huvudsaken.

Vad som gör ett intervallpass riktigt bra!

1. Du har huvudet och kroppen med dig från start. Dagsformen ni vet. Visst, det känns alltid lite pirrigt innan ett grisigt intervallpass, men just idag känner du dig oövervinnerlig!

2. Du har skapat de bästa förutsättningarna för just ditt intervallpass och för hur du fungerar. I mitt fall handlade det idag om att springa samma raksträcka fram och tillbaka sex gånger…

3. Ingen kan hjälpa dig att fysiskt göra jobbet, men visst är det grymt med träningskompisar alternativt en supporterstyrka som hejar på.

4. Naturen både samarbetar och arbetar direkt emot dig. Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag aldrig springer på löpband. Löpningen eller livet är ju aldrig så statiska och förutsägbara. Att tugga motvind, sidovind, snöstorm, pissregn, backar eller vad det nu må vara slår alla perfekta kilometertider vilken dag i veckan som helst. Och tänk vilken grym träningseffekt du får när du övervinner det extra motståndet.

5. Vila. Att veta att man ska få vila och ta det lugnt efteråt är guld värt. För mig handlar det nuför tiden alltid om aktiv vila, men det är bra nog.

Jepp, idag var jag ute och grisade tusingar fram och tillbaka på raksträckan som ligger i princip utanför husknuten. Tre av sex tusingar genomfördes i brutal motvind som levererades direkt från havet. På plats att heja fanns hela familjen och förutom att fyraåringen försökte preja ner mig i diket med sin cykel på intervall nummer tre, var det en helt igenom positiv uplevelse. Haha…

Men vi blev snabbt vänner igen som ni ser 🙂

Träningslugn

Det bara händer mig det där träningslugnet. Jag planerar aldrig för vila och lugna träningsperioder eftersom det sker av sig själv. Min bokstavskombination DAGSFORM, som jag skrivit om tidigare, är grym att leva efter även när det kommer till träning. Dagsformen sviker mig aldrig <3

Så den här veckan har jag joggat två morgonpass, gått på en helkroppsmassage och planerar att gå till gymmet om en liten stund. Träningsprogrammet jag följer släpar efter, men det gör ingenting för jag har inte bråttom någonstans.

Jag älskar att springa, men jag tänker inte springa ifrån mig själv.

Jag hoppas du har en fin fredag. Min är behaglig, men just nu lite för mätt. Råkade av misstag snubbla in på en brunch på IKEA. Life happens och dagsformen var tydligen hungrig. Så hungrig att jag aldrig hann fotografera pannkakorna…

Idag har jag varit väldigt mycket kropp

…fast själen har fått sitt den med. För det är ju så att när man använder sin kropp snällt och mjukt och behandlar den väl, så mår man fantastiskt gott inombords.

Idag handlade det om väldigt snäll löpning på morgonkvisten och en ännu snällare helkroppsmassage av ett proffs lite senare. Jag har bara varit på massage en gång i livet och det var säkert tio år sedan, så det var verkligen dags att strippa, bli inoljad och mjuk i hela kroppen.

Eftersom jag inte har några fel på kroppen, förutom att jag eventuellt är lite knasig, fokuserade proffset som masserade mig på att jag skulle ha det bra. Och det hade jag! Jag hade det så bra att jag inte ville ”vakna” och gå därifrån. Var väldigt glad att jag hade krypavstånd hem sen…

Det mest spännande är vad massagen framkallar för kroppsliga reaktioner. I mitt fall blev det ett rejält snorsläpp och en brutal hunger. Fick ta en chokladbit i salongen där vi höll till för att klara av den en minut långa promenaden hem.

Massage! Jag måste få rutin på det.

Brukar du gå på massage?

Två träningspass om dagen håller stressen borta från magen!

Låter rubriken motsägelsefull? Det behöver den inte vara. Det kan vara svårt att få till sammanhållen tid för ett längre distanspass eller långpass vilken dag i veckan som helst. Det kan vara betydligt enklare att dela upp träningspasset på två.

Jag har tidigare tipsat mig gul och blå om back to back-löpning. Jag nyttjade nämligen back to back till max under en period av livet då jag jobbade fem kilometer från hemmet. Sprang 5-7 kilometer på morgonen till jobbet och gjorde detsamma på vägen hem. Distanspassen under veckan blev därmed transport längs en sträcka jag annars hade åkt buss. Mängden löpning ökande utan att ta tid från något annat och träningseffekten blev jättebra!

Varför jag skriver om det här nu? För att tremilaren i lördags har gett mig feeling för att springa långt igen! Och jag skrev ju redan i fredags att jag är sugen på en långdistansutmaning i slutet av sommaren. Vad är ännu oklart. Hittar jag ingen som passar, skapar jag en egen jättelång utmaning i storslagen natur.

Jag har dock väldigt sällan flera timmar i sträck att träna på och det kommer inte att ändras den närmsta tiden. Att dela upp löparkalset i två delar kan vara lösningen. Eller det är lösningen.

To be continued…

Löparmorsa och andra roliga begrepp

När man blir mamma får man vänja sig vid att det är ens huvudroll i livet, inte bara i den egna familjen och för sina egna barn, där det liksom är helt självklart vem man är.

Nej, springer du så blir du en löparmorsa eller en mamma som springer. Styrketränar du, så är du inte längre bara stark utan du är en stark mamma. Om vi drar det till sin spets kanske du till och med kvalar in och blir en internationellt gångbar fit mom.

Jag brukar själv skämtsamt kalla mig för löparmorsa ibland. Fast när omgivningen vill lägga på mig en massa roller utifrån att jag är mamma (JAG VET ATT JAG ÄR MAMMA! KLÄMDE UT BÅDA HELT SJÄLV GENOM VAGINAN!) blir jag trött.

Jag springer inte för att jag är mamma och jag är inte mamma för att jag springer. Jag drar inte 100 kilo i marklyft för att jag är mamma och tvärtom. Jag finns, trots att jag blivit mamma, kvar som Mia. Okej att mitt liv är väldigt anpassat efter mina två älsklingsälsklingar, vilket jag inte vill ändra på det minsta lilla, men måste jag vara mamma i varje styrkelyft för att ha ryggen fri?

Den träning jag genomför handlar liksom inte om ”att orka leka med mina barn”. Det är inte så jobbigt att leka med barnen att man behöver springa tre mil eller fixa armhävningar på löpande band. Om du är orolig, så kan jag lova dig att det räcker med hälsosamma solskenspromenader då och då för att räcka till för din familj. Om ens det.

Men om vi då utgår från barnperspektivet. Vad innebär det då att ha en löparmorsa?

En löparmorsa:

# luktar ganska ofta svett, vilket min fyraåring har börjat uppmärksamma med avsky i blicken. Bebisen bryr sig ännu inte alls.

# kräver att få leva i en jämställd relation där mamma och pappa har lika stor plats i sina barns liv och där träningen får vara lika viktig för både mamma och pappa. Kanske lite viktigare för mamma…

# tycker att den bästa anknytningen mellan förälder och spädbarn sker under en barnvagnsjogg/rask promenad då ögonkontakten och avslappningen är maximal och båda mår toppen ute i den friska luften.

# vill gärna ta med sig löparfarsan på en löptur emellanåt och överlåter då gärna ansvaret för barnen till någon annan vuxen.

# är ute på vift i drygt 2 timmar och 30 minuter på påskafton och dimper ner vid matbordet lagom till påskbuffén och äter mest av alla. Till fyraåringens stora glädje hann hon ta en snabbdusch först…

# är inte alltid där när barnen vaknar eftersom hon morgontränar för att frigöra tid under resten av dagen.

# gubbpjostar dagen efter ett hårt intervallpass eller maxlyft på gymmet.

# samlar ihop en drös kusiner och kör ett barnanpassat utomhusfyspass. Det är kanske inte så pinsamt när man är fyra år, men när man är 15…

# går ofta runt en hel dag i träningskläder för att kunna ge sig iväg när tillfälle ges.

Listan på saker jag, i egenskap av löparmorsa, utsätter mina barn för kan göras lång. Det verkar dock inte gå någon större nöd på dem. Och gympappan är faktiskt helt grym!

Kvinnokroppens funktioner är äggstra roliga

Påsken tog slut, men det är en påskgrej som förföljer mig…

Annonsen nedan:

1. Har de försökt skämta till det?
2. De skämtar inte, utan tyckte att ägglossning var ett passande ord i sammanhanget?
3. Vad tycker Lisa på bilden om att hennes ägglossning hängs ut i lokalblaskan?

Kvinnokroppen och alla dess funktioner alltså. Helt fantastiska, till och med på påskharar.

Och jag vill skriva att detta var väldigt äggande information, men påsken är ju slut, så jag låter bli…

Återhämtning betyder sällan att sitta stilla

Näe, man behöver inte sitta på röven eller ligga i sängen för att återhämta sig. De flesta av oss lever ju faktiskt liv som aldrig tillåter det, utan kräver aktiv vila. Idag behövde jag väl själv typ återhämta mig efter gårdagens tremilare.

Det gjorde jag bland annat så här:

På förmiddagen hängde jag med en drös kids i trädgården. Dels försökte jag få till en helt egen stretchsession, vilket gick sådär och dels körde vi ett kort men effektivt utomhusfyspass. Nedan ser ni hur tant har viridit ut och in på sig för att ge barnen en riktig utmaning i övningen Den snubblande elefanten

Fotocred till Olas bror Håkan som ertappade mig när jag mitt i ledigheten tog chansen att få vara coach och fänglsa en tacksam publik…

Fast hjula, jaga och klättra på varandra fick de göra själva. När utomhusfysen var avklarad kände jag liksom att jag hade gjort mitt som coach.

Lite senare promenerade jag, Ola och kidsen ner till Åmåls stadskärna som är väldigt mysig och har en bra lekpark. Även där hade jag svårt att sitta still, men det fastnade inte på bild. Jag vill dock höja ett finger här och be er att inte låta er förledas av solskenet. Visst var det ljuvligt, men vinden var iskall. Så efter ett tag ville jag gå hem… Och sen vi fastnade inne i några timmar. Man måste ju äta och sånt också.

Klockan hann faktiskt bli efter 17 innan jag fick komma ut på dagens löprunda vars främsta syfte var att känna efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det inte och att jogga en åtta med handbromsen i hela vägen runt var inga större problem. Så imorgon slänger jag in lite superkompensation, vilket innebär en vilodag från all typ av träning, innan jag på tisdag börjar rocka vecka tre i mitt träningsprogram.

Om jag känner mig återhämtad efter tremilaren? Oh ja! Ska jag vara ärlig så tror jag att gårdagens miniäventyr har stigit mig åt huvudet. Skallen och mitt feta ego tycker nämligen att de 30 kilometer jag lade bakom mig är en betydligt större grej än vad kroppen tycker om prestationen. Lite pinsamt…