Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Sanningen om mina tretusingar…

3000 meter som ska springas som intervaller känns alltid jättelångt och förhandlingarna startar direkt. Mitt huvud börjar genast att maska ”Dagsformen är nog inte så bra, jag behöver inte springa fort. Jag sänker ambitionerna och håller en jämn och stabil fart. Jag kommer att hinna bli trött ändå!” Sen börjar kroppen trilskas. ”Amen det stramar på baksida lår. Bra, då ska jag nog ta det lugnare än jag tänkt!”

När hela ursäktsbanken är tömd är jag precis klar med uppvärmningen…

Upp till bevis kroppen! Just den här dagen har klockan inte ens slagit sju. Samtidigt som folk cyklar till jobbet ska min kropp leverera stordåd i löparskor. Före frukost. Det är bara att börja springa…

Det börjar alltid på samma sätt. Jag tycker att jag springer skitfort, men klockan på armen visar inte bättre än ett snabbare distanspass. Eftersom jag tidigare tömt hela ursäktsbanken bestämmer jag mig för att gilla läget och den första tretusingen flyter på. När jag kikar på klockan nästa gång springer jag betydligt snabbare. Jag har hittat mitt flow och behöver inga ursäkter längre!

Lägger genast tillbaka alla ursäkter i ursäktsbanken eftersom jag lär behöva dem igen nästa gång jag ska springa långa intervaller…

Det bästa med dagens tretusingar är att de bara är två till antalet. Så när den första intervallen är klar har jag bara hälften kvar. Märker dock rätt snart att jag under andra halvan kommer att utmanas av motvind. Fast nu är jag redo att börja gräva i en annan bank – den bank som är fylld med positiva tankar. ”Äh, 3000 meter är ingenting. Du har varit med om betydligt värre. Kör bara kör!”

Och vips. Jag är  klar och kan jogga hem till frukost med en nyvaken familj.

Så jäkla värt alltså. Och morgondagens distanspass kommer att kännas som en fis i rymden. Om ens det.

Foto: ballabarn.se