Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    maj 2017
    M T O T F L S
    « Apr    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

Saker jag kan skylla dagens uteblivna träning på

# Tvingades imorse att gå upp alldeles för tidigt i förhållande till när jag gick och lade mig igår.

# Innan jag gick och lade mig igår drack jag en klunk bubbel för mycket.

# Blev sugen på kladdkakemuffins i förmiddags och var tvungen att baka lite.

# Hade alldeles för mycket goda rester från gårdagens dop att äta upp. Sånt tar faktiskt tid!

# Familjen ville ut på glasspromenad och man kan ju inte försumma sin familj liksom.

Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet med mer eller mindre dåliga ursäkter till dagens uteblivna träning.

Fast sanningen är nog den att jag inte ville träna. Så därför lät jag bli…

När ett sådant totalt ointresse av rörelse infaller och stegräknaren i prinicip står på noll när det börjar gå mot kväll kan jag tycka att det är läge för en liten analys.

Jag går ju inte så ofta i kyrkan, nej det är nog faktiskt bara när mina egna barn döps, så jag funderar på om det kanske hände något storslaget och gudfruktigt med mig igår under dopet. Men nej, jag stod mest och myste.

Var det den där sekvensen när jag kom på att vi hade glömt att ta med oss dopklänningen, som har fått krafterna att rinna ur mig idag? Näe, vi löste ju den detaljen och jag tycker att det är hysteriskt roligt att det faktiskt finns föräldrar som glömmer dopklänningen till sitt eget barns dop.

Så slår det mig plötsligt att vår doplördag var som skön sand som rann mellan fingrarna. Jag tänker på hur vi och Junis faddrar vandrade runt i ett sommarvarmt Göteborg, brunchade, döpte lite barn, fikade, hängde på innergården i solen, käkade middag och avslutade med guldig vuxentid med bubbel och ost när barnen somnat.

Jag har liksom stannat liksom kvar i den där sköna känslan en dag till.

Endorfiner göra sig icke besvär och svettpärlor på pannan äro överflödiga. Just idag.

Imorgon är det måndag. Om jag fortfarande går runt och myser då är det nog dags att riva av plåstret…