Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    maj 2017
    M T O T F L S
    « Apr    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

Låt kvalitetsträningen lida!

När jag springer planlöst utan direkta mål och definitivt utan plan så smiter jag undan kvalitetsträningen så ofta jag bara kan. Jag vill (i ett annat universum…) springa ett intervallpass varje vecka, men ganska ofta byts intervallerna ut mot en skön lökarrunda i bekvämt och milt tempo. Då brukar jag kalla det för att jag är ute och samlar kilometer, trots att jag är helt ointresserad av det också…

Så en söndag mitt i livet händer det något. Jag får feeling och måste ut och piska upp pulsen i brygga för att bli nöjd.

Dagens pass kan ni bara kopiera om ni har tillgång till en 530 meter lång backe som bitvis är så stupbrant att snigelfart känns smärtsamt. På Instagram tidigare idag kallade jag töntigt nog passet för ”The big four” fullt medveten om att jag failade på en snygg serie med fyror eftersom backen mätte 530 meter.

Nåväl here we go…

Del 1

Vi börjar med ett gäng traditionella norska fyror (4x4min) i överfart. Jag baserar min egen överfart på att jag vill springa 5K på 20 minuter, vilket innebär att intervallfarten bör ligga en bit under 4 min/km. Jag lyckas nästan jämt… Idag valde jag att vila två minuter mellan varje intervall.

Del 2

När fyrorna var klara och både kroppen och huvudet var helt säkra på att nu var det äntligen över tog jag en liten finjogg till den 530 meter långa backen jag nämnde i inledningen. Och så köttade jag upp för den fyra gånger också. Här fick jag faktiskt lite undrande blickar från grannar ”VA?! SPRINGER HON VERKLLIGEN UPP FÖR DEN DÄR BACKEN?!” men det bjuder jag på. Jag hade ju feeling! Jag var tvungen att göra det!

Nu kan jag md gott samvete låta kvalitetsträningen lida ett tag igen, eftersom jag idag fick så mycket kvalitet att det räcker och blir över.

Och kolla på coolaste bilden. Jag håller liksom upp fyra fingrar. The big four! Hela jag är ett koncept…