Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    maj 2017
    M T O T F L S
    « Apr    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

Måndagsfeelings 1-5

1. Stark! Hann hänga på gymmet en stund i morse och lekte upp marklyftsstången som vore den en slickepinne. Gårdagens intervaller och backträning retades lite i baksida lår och i skinkorna, men det var ingen större fara.

2. Göteborgsvarvetångest! Jag är inte anmäld. Jag ska inte springa. Det känns så himla fel. Nog för att jag är i skaplig löparform, men det hade inte varit grejen på lördag. Om jag hade varit anmäld hade jag helt klart prioriterat att ha det skönt och socialt längs med vägen. Kanske till och med ge några av alla barn längs med banan en high five och faktiskt titta på dem som ropar mitt namn. Står inte ut med sånt trams när jag jagar pers…

3. Hungrig! Vad är det med mig och styrketräning alltså. Kan typ äta en hel kamel med sås efter ett bra styrkepass. Och hungern går liksom aldrig över under dagen. Det är dyrt och tidskrävande…

4. Stolt! Alltså jag hade aldrig tagit på mig uppdraget som postpreggoträningscoach åt min bästa vän om jag inte trodde att jag var kapabel. Jag fick ett sådant där mail i morse som gav en tår i ögat. Det handlade om nyvunnen kroppskännedom och fysisk- och mental utveckling. Vi är på rätt väg. Det här kommer att bli grymt!

5. Hungrig igen… Kommentarer överflödiga.

Fast om vi återgår till punkt 2. Jag vet ju att jag kommer att få springa Minivarvet i år igen, precis som de senaste två åren. Det gör mig väldigt varm i hjärtat så här på en måndag.

Mamma och Moa 2015

Moa och pappa 2016 (var för gravid för att orka hänga med)