Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    juli 2017
    M T O T F L S
    « Jun    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  

Ett kapitel ur min bok

Jag skrev ju ett inlägg förra veckan om mina storslagna semesterplaner med tillhörande failfaktorer. Någon rörlighetsträning har det inte blivit och jag har inte ens hittat systemkameran. MEN! Skrivit på min bok har jag faktiskt gjort. Och eftersom ett av kapitlen handlar om träning, så bjuder jag på det råa och oredigerade materialet här…

Kapitel X. Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Mikael är så vältränad att jag får ångest. Det är första gången i livet jag tänder på en människa som faktiskt har sprungit ett Marathon. På riktigt. Innan jag träffade honom visste jag inte ens att sådana människor fanns. Hur ser ett par ben som sprungit ett Marathon ut? Är de mänskliga? Gröna? Smala? Otroligt muskulösa med ådror?

Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Det är ju faktiskt hans tankar jag gillar. När vi stod i baren och pratade om världens orättvisor till exempel och hans ena biceps liksom hoppade ut ur hans kortärmade skjorta när jag nämnde ordet världsfred. Jag har nog aldrig sett en så fin biceps förut. Den var som en liten kattunge som jag ville klappa i takt med vår analys av terrorläget. Kortärmad skjorta på en jobbfest förresten. Är inte det lite väl vågat och naket?

Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Vad är det här? Vad är jag för en vidrig smygsexistisk fejkfeminist? Alla människor är ju lika mycket värda oavsett hur de ser ut. Jag ger faktiskt alla män som tilltalar mig samma chans. Vad jag minns gjorde jag aldrig en grej av Anders bukfett eller Niklas jättelånga överkropp heller. Mikaels kattungebiceps är faktiskt inte relevanta i sammanhanget. Kanske är de till och med en efterkonstruktion.

Grejen med Mikael var ju att han sa väldigt många bra saker med den där lena, men samtidigt väldigt maskulina rösten. Att kalla hans mun för pussmun vore felaktig, snarare kyssmun om man passar sig för skäggstubben.

Imorgon ska vi i alla fall ses och ta en promenad och fortsätta vårt samtal där vi slutade. Får inte glömma bort att köpa ett gymkort och boka av fikan med Malin. Fick ju panik och ljög om att jag brukar träna Fit & Furious. Undrar var det ligger.

I övrigt kommer jag nog att satsa på att bara vara mig själv.

Så vad säger ni? Har ni redan fått nog eller vi ni har fler smakprov av min nakna författarsjäl?