Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Triss i kompressionsstrumpor!

Precis när det började gå maskor i mina gamla trotjänare ”de rosa kompressionsstrumporna” kom det ett pressutskick från Rehaboteket med tre par nya. Fräscha färger, material och funktioner är ett välkommet inslag i min träningsgarderob!

På bilden nedan bär jag en turkos färgklick, skavsårsfria kompressionstrumpor utan sömmar från COMP. Strumpan sitter bra på foten och materialet är tunt som en andra hud. Ett förstärkt kompressionsfält mitt på foten ska bidra till extra stöd runt mellanfoten. COMP kompressionsstrumpa för löpning är bekväm – därför är jag extra glad att paketet innehöll en likadan kompressionsstrumpa fast svart för de dagar turkos inte matchar min övriga outfit…

De här två strumpparen kommer ni att få se ofta är jag rädd och förmodligen lika länge som de rosa har hängt med.

Men i rubriken skriver jag ju ”Triss i kompressionsstrumpor!” Det är därför du bör börja scrolla nu…

Vi går mot kallare tider och då låter ju 40 % merinoull i kompressionsstrumporna inte helt fel. COMP kompressionsstrumpa med merinoull beskrivs som en optimal vandrings- och skidstrumpa, men eftersom jag har dem i mina ägor kommer de nog att få följa med på en och annan löptur i vinter. Det är ullstrumpan som hänger längst till vänster på det omkullvälta bord som fick agera rekvisita under förra helgens photoshoot.

För mig har kompressionsstrumpor blivit ett måste-ha-inslag i träningsgarderoben. Inte bara för funktionen utan också för att jag tycker att det är snyggt löparmode, som kan piffa till vilken löparoutfit som helst…

Använder du kompressionsstrumpor?

Läs om min spännande måndag!

Vaknar i tårar. Varför gråter Hellström? Har hon sålt smöret och tappat pengarna? Sitter i telefonkö gånger två och det är väldigt mycket måndagskänsla på det…

Släpar mig till jobbet, men småbölar fortfarande. Tappar huvudet (bokstavligen) men kämpar på till halv tio.

Lyckobölar en halvtimme senare när läkaren framför mig utesluter hjärnhinneinflammation. Inte för att jag någonsin tänkte i de banorna, men ändå… Han har frågat om jag gått från badhuset utan mössa och blivit kall. Jag har fått väga mig för första gången sedan jag var gravid i typ femte månaden. Jag har haft instrument i alla hål i huvudet. Jag får prata massor om mig själv. Min kroppstemperatur är 36.8 grader.

Lite senare sitter jag i labbet och får en nål uppkörd i armen och innan jag går hem kissar jag i en plastmugg.

Det ÄR en spännande måndag!

Och här sitter jag nu och ska äta nio tabletter om dagen i 10 dagar med uppmaningen om att ”försöka leva som vanligt”. Det kan vara så att jag inte var helt ärlig med farbror doktorn om hur det är att ”leva som vanligt som Mia Hellström”…

Muskelsmärtorna i nacken gör mig trött och rörelsemönstret är begränsat. Igår sprang jag två kilometer på löpband och toppade med mjuk rörlighet och lätta vikter. Det är inte att ”leva som vanligt som Mia Hellström”.

Men jag tänker inte köpa ”att leva som vanligt” för det är precis det som har gjort att jag har ont. Jag ska utreda vad som ger mig nacksmärtor eller vilken kombination av grejer som gör det. Sen kan jag börja ”leva som vanligt” fast på ett nytt sätt.

Låter inte det helt rimligt?

Nedan ser ni något som inte ger mig nacksmärtor. Löpning. Rörelse. Familjelivet. Fritid.

Men Mia goals: Idag slängde jag mitt smink

Sparade bara mascaran som jag använder de flesta vardagar och nån form av mineralpuder som jag använder ibland. Det finns inget tillfälle i livet som motiverar mig att kladda på mera. Vad ska jag måla över liksom? Mig själv? Nä, luften i badrumsskåpet känns bara välkommen!

Sen kollade jag igenom bildskörden från helgens photoshoot (som gav typ totalt fem användbara bilder…) och insåg att mitt gråa hår börjar bli väldigt framträdande. WOW! Jag är så stolt! Det är ju jag! Snart kan jag säga hej då till topparna som fortfarande bär spår av tvivelaktig hårfärgning.

Och blötsnön vräker ner utanför fönstret och all min motivation till inplanerad träning och utomhusaktivitet försvann. Jag vill inte bli blöt just idag.  Jag vill bara vara inne och mysa. Så det får bli så. En välbehövlig återhämtningsdag.

Men Mia goals – att ägas av så lite som möjligt. Det har bara börjat i små små steg…

Hur fri kan man bli?

En seriös helg väntar

Det är dags att ta sitt ansvar som influencer. I helgen tänker jag arrangera en storslagen fotografering för att fixa härliga bilder att fylla mina sociala kanaler med.

Massor av saker kan gå fel…

Självutlösningsknappen på systemkameran kanske går sönder och då har jag ju ingen fotograf…

Naturen bjuder på extremt dåligt ljus och fotografen blir helt perplex.

Fotografens barn äter upp all tid och när de sover är till och med det dåliga ljuset puts väck.

Sessionen med jordfräsen i trädgården spårar ur och tar hela dagen.

Man kan ju inte ta träningsbilder utan att träna först, men när träningen väl är gjord blir fotografen kall och tappar suget för att fotografera.

Fast det finns också saker som kan går rätt…

Jag vaknar naturligt rödrosig och fräsch på lördag morgon och solen – den skiner ikapp med mitt humör!

Jag har kommit ihåg att ladda kamerabatteriet!

Vad ska du göra i helgen medan jag fotograferar?

Bilden är från ett riktigt photoshoot med Anna på ballabarn.se – det var lyxigt!

Finns det ”alternativ träning”?

Självklart har man sin favoritsport och ibland flera. För min del är det väl ganska enkelt att förstå att det är löpning som ligger mig varmast om hjärtat. Det är också med löpningen jag känner mig helt trygg. Jag vet vad jag ska göra, ibland hjälper jag till och med andra att ta reda på vad de ska göra.

För några år sedan var löpningen så stor och viktig för mig att jag såg på all annan träning som ”alternativ”. När man kallar något för alternativt känns det som om det inte är på riktigt…

Ur en motionärs synvinkel är all träning och rörelse ”på riktigt” och i min mening lika viktig. Kanske är det där Yoga-passet till och med viktigare än din huvudsport för under Yogan kopplar du av och kommer ner i varv. Eller när du väljer att klättra trots att du är höjdrädd och din självkänsla växer med flera miljoner – då har du gett dig själv en större present än om du utövat något du är trygg med.

Förstår du hur jag menar?

Jag menar inte att det är fel att jobba målinriktat med en idrott – det gör jag ju själv också i perioder

Fast jag har tänkt om och tänker aldrig på någon träning som ”alternativ” längre. Det är träning. Min träning. Och eftersom träningen är mitt val, kan den aldrig bli ”alternativ”.

Min träning går bra nu. Jag springer, cyklar, simmar och styrketränar. Jag har yogan som en ständig bubblare. Snart kommer det säkert att hända.

Många små spottloskor bygger en hel å ni vet.

Varför blir man så hungrig ”after badhus”?

Alltså, det är inte så att jag inte brukar bli hungrig annars, men aktiviteter på badhus får hungerkänslorna att nå nya höjder. Trots att jag äter en rejäl grötfrukost innan jag simmar, så är hungern på en äta-en-hel-häst-nivå direkt efter passet.

Jag kan inte påstå att simningen innebär en stor fysisk ansträngning för mig just nu. Däremot måste jag vara koncentrerad och alert precis hela tiden för att inte sjunka eller svälja hela bassängen. Varje nytt moment vi lägger till innebär en ny fysisk upplevelse och ett mindre ”mindfuck”…

Är det hjärnan som kräver alla denna energi som jag måste stoppa i mig direkt efteråt för att inte svimma eller döda någon?

Jag har minnen från barndomen då vi satt i bastun på badhuset och åt apelsin för att återställa energinivåerna efter bus – och lek. Det är fina minnen, men jag skulle aldrig klara mig på en apelsin nu…

Vad är det med badhus som gör en så jäkla hungrig? Någon som upplever samma sak?

Eftersom det är fotoförbud på badhuset (vilket jag självklart respekterar) får ni en bild på en helt annan typ av bad.

Go with the flow och utvecklas!

Jag älskar att träna och röra på mig, men klarar inte av att göra våld på mig själv. Det måste kännas lustfyllt och utmanande på rätt sätt. Precis hela tiden…

Det är därför jag inte prioriterar långpass, trots att jag är anmäld till ett Marathon.

Det är därför jag inte bestämmer vad jag ska träna nästkommande dag förrän det börjar närma sig läggdags och jag måste packa väskan/lägga fram löparkläder.

Det är därför jag tar mig en träningsfri helg när jag känner för det.

Det är därför jag gladeligen plockar bort all kvalitetsträning under långa perioder eftersom den typen av hård träning inte passar in i livet i övrigt.

Crawlen är ett undantag – det innebär nämligen en gnutta våld på mig själv att gå till simhallen 06.20. MEN. Jag vill lära mig och jag är väldigt mycket i behov av att ha en ledare/livräddare vid bassängkanten… Därför blir det ändå lustfyllt.

Kan det lustfyllda go-with-the-flow-tänket leda till idrottsspecifik utveckling?

På en motionärsnivå – svar ja! Och på köpet kommer du att lära dig massor om dig själv och hur du fungerar.

Våga testa!

En måndag

Vaknar väldigt tidigt pigg och utvilad ty jag har haft en absolut inte fysiskt ansträngande helg. Strax efter halv sex tuggar jag igång maskinen ute på gatan och springer iväg. Det blir nog typ en mil. Tränar fortfarande utan klocka, men man kan ju sina rundor i Göteborgs innerstad och denna morgon bjuder inte på några överraskningar direkt. Det är bökigt och halt, men alldeles underbart friskt.

Fortsätter dagen med frulle och snack med familjen och säkert en miljon pussar och kramar innan jag kommer iväg. Klockan är strax före åtta innan jag når min kontorsplats.

Betar av, lägger till och våndas ibland. Lunchmötet är trevligt, samtidigt stör det mig alltid när jag inte får äta min lunch i lugn och ro med människor jag själv väljer. Ach. Life liksom.

Kommer hem och fortsätter det där pusskalaset som startade på morgonkvisten. Jorå, lite kaos bjuder mina små skatter på, men det är hanterbart. Denna kväll nattar jag den minsta och vid halv åtta ger jag mig ut i natten…

Och här sitter jag nu med min fina vän Anna och upplever ett så kallat ”Skymningskaffe” – den bästa typen av kaffe om ni frågar mig. Det här är nämligen en typ av kompiskaffe som innefattar massor med kreativitet och idéer, som ett arbetsmöte light för sig själv och sina egna projekt. Någon att prata med om det som är viktigt på riktigt. Älskart.

En måndag mitt i livet. En bra sådan.

Köpa hus som sportromantiker…

Det är ingen hemlighet att vi vill lämna stan och skaffa oss ett nytt boende och en annan typ av liv. Det tog inte särskilt lång tid innan vi fattade var huset ska ligga. I detta inlägg lämnar jag (nästan) alla sådana där familjepraktiska detaljer därhän och lever ut min sportromantiska sida. Platsen vi vill bo på är nämligen sportromantisk så att det gör ont!

Jag lever just nu med några väldigt starka drömbilder på näthinnan.

# Jag morgonjoggar i våtdräkt ner till sjön och crawlar. Att jag i dagsläget varken äger en våtdräkt eller kan crawla skiter min sportromantiska dröm i.

# Jag jobbar hemifrån minst två dagar i veckan alternativt skaffar mig en annan sysselsättning så att jag aldrig behöver lämna denna plats. När jag måste in till Göteborg transportcyklar jag några mil på starka ben. I verkligheten har jag ju gått på ett spinningpass och har en cykel som just nu inte har några hjul. Ach, detaljer.

# När jag har mycket tid transportspringer jag skogsleden hela vägen in till Göteborg och startar min arbetsdag med en mara i benen. Okej, nu får jag fan bli lite realistisk. När hade jag ”mycket tid” senast?

# Jag kan äntligen kombinera mitt yrkesliv med min outdoorsjäl och samlar massor med dagsljus året om. Den där sidan av mig som är orolig, grottar ner sig i jobb och har svårt att lyfta blicken på dagtid får inte riktigt plats i mitt nya liv. Dags att släppa taget?

# På vintern hänger vi i välpreparerade skidspår och dricker varm choklad! Tro det eller ej, men detta kan faktiskt vara den plats i anslutning till Göteborg där längdskidåkning faktiskt är möjlig vintertid.

# Kidsen kan hålla på med hur många sportaktiviteter de vill eftersom idrottshall, fotbollsplaner och skogsrika spårcentraler bara ligger ett stenkast bort. Nåväl, inte för många aktiviteter om jag ska kunna leva ut min sportromantiska dröm…

Nu ska vi bara hitta det där huset. På den här platsen.

Och idag när vi lämnade stället och brummade hem längs med motorvägen brann himlen.

Bjudfredag: Välkommen till sporthumorparadiset!

Eftersom det är är bjudfredag tänker jag bjuda på några av de skämt som snurrar i min hjärna medan jag springer. En löptur är inte bara bra för hjärtat, den är även bra för din inre humorist!

Jag är inte helt säker på att jag kommit på något av skämten nedan själv egentligen. Det kan vara så att jag hört dem och därefter gjort dem till mina egna.

Enjoy!

Vad heter Sveriges två sämsta cyklister?

Inge Hjul och Nope Dal

Vad heter coachen till Sveriges sämsta stafettlag inom löpning?

Inga Springare

Vad heter idrottaren som aldrig får vara på plan?

Åke-Rut

Vad heter Sveriges mest otursdrabbade utförsåkare?

Ben Brott

Mer humorgodis får ni inte denna fredag. Nu vill jag att ni ger mig era bästa! De behöver inte vara sportrelaterade.