Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    februari 2018
    M T O T F L S
    « Jan    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728  

Om man bestiger ett högt berg i ottan…

går resten av dagen som en dans!

Yeah right! Men det var värt ett försök och skönt att andas morgonluft och få färg på de likbleka kinderna..

Hur det än gick resten av dagen så är morgonträning en av mina favoritaktiviteter i livet. Bor man i innerstan kan man springa mot röd gubbe eftersom det knappt kommer några bilar. Det är igen trängsel på de upplysta gångbanorna och andra löpare som hänger i stan i ottan nickar i tyst samförstånd.

Det är skönt att få vara ifred.

Jag samlar inga kilometer eller har speciellt bra koll på hur långt och fort jag springer, men morgonmilen är magisk. Den blir alltid tio punkt noll noll kilometer.

Vilken är din relation till morgonträning? Hiss? Diss? Outforskad aktivitet?

Jag tänker göra det imorgon bitti igen…

The transportlöpning is back!

Det KAN ha att göra med att jag anmälde mig till Stockholm Marathon igår. Det KAN ha att göra med det vinterkrispiga och soliga vädret utanför kontorsfönstret. Det KAN ha att göra med att jag lämnade på förskola på morgonen och måste fylla kvällen med att packa flyttkartonger. Ni ser. Löpningen höll liksom på att brinna inne!

Så igår söndag fick jag feeling och tog tag i det logistiska storprojektet att springa hem från jobbet.

Jag gjorde inga akuta ”nybörjarmisstag” förutom att jag inte hade räknat med att behöva springa i jättemånga minusgrader. Var inte riktigt rustad för det, så det blev väldigt kallt…

Helt klart värt ändå. Jag hoppas att jag gör det igen och får tillbaka gamla goda rutiner.

Kommer ni ihåg hur mycket jag brukade transportspringa för några år sedan? Typ tur och retur varje arbetsdag!

Kan denna söndag vara min ”Löpningens dag”?

För idag har jag faktiskt både sprungit och med ångestladdat klickfinger och urkass löpform anmält mig till Stockholm Marathon. Det är betydligt mer löpning än igår, på självaste Löpningens dag.

Jag brukar vara dålig på att fira alla speciella dagar, förutom min egen födelsedag då…

Fettisdagen går mig förbi eftersom jag avskyr semlor. Kanelbullar, kladdkaka och chokladbollar äter jag året runt, vilket gör deras alldeles egna dagar överflödiga. Lite samma är det ju faktiskt med löpningen. Den är med mig jämt. Precis som vilken god kanelbulle som helst.

Nåväl. Jag tänker inte sura över att jag missade en av årets mest högtidliga dagar för med tanke på vad jag skrev om min löpform i första meningen är det läge för väldigt många Löpningens dag framöver… Nu när man är Marathon-anmäld och allt.

Var ju på väg upp ur lata fislöpningsträsket för några veckor sedan. Fick pulsen precis över ytan innan jag åkte på både halsont och öroninflammation. Så nu börjar vi om. Igen. Lagom till vabruari…

Första flytthelgen och sportromantik i en korg

Den här helgen sladdar vi in till Hindås lite på en kant och startar upp det som om några veckor blir vår verklighet ”på riktigt”. Det har av förklarliga skäl inte hunnits med någon sportromantik än. Jag har faktiskt inte ens hunnit promenera ner till sjön.

Istället har jag dregglat floder över vår första inflyttningspresent…

Idag kom delar av släkten förbi med en korg fylld med ätbara godsaker och godsakerna nedan som är av helt annan karaktär.

– Friluftskartan över vår nya närmiljö med tillhörande tips om de bästa löprundorna och cykelvägarna.

– Värsta snygga designkåsorna och besticken för sköna utomhusdagar.

Presenten i sig är så sportromantisk att det nästan känns överflödigt att röra på sig eller gå ut…

Det bästa är att tiden för rörelse och utomhusaktiviteter kommer! Jag ser fram emot att testa milrundan runt sjön, sexmilacyklingen och spåren vid spårcentralen. Jag längtar efter att springa åt helt andra hållet också och utforska småvägar och gotta mig i nya vyer. Vår femåring är en stjärna i stadstrafiken, men jag tror att jag blir en bättre mamma att vara ute och cykla med i Hindås…

Vi bor kvar i stan ett tag till, men vi åker såklart till vårt nya hem även imorgon. Då ska vi försöka släppa det där med att skruva upp lampor och ta en promenad i våra nya omgivningar.

Vad gör du med din stress?

Vi har alla stressiga och mindre angenäma perioder i livet, utan att det för den sakens skull behöver leda till stressrelaterade sjukdomar. Om jag ska bli väldigt personlig så känner jag ganska ofta att jag ligger på gränsen till sammanbrott, men så händer något eller så gör jag själv något som får mig att tippa åt andra hållet istället. Jo, man måste göra något själv först för ingen annan kommer frivilligt att ta bort stressen åt dig…

Känner du igen dig? Vad gör du om du är stressad? Var stoppar du din stress?

Det är inte alltid man ”kan ta sig tid” för träning, trots att man vet hur bra det får en att må. Jag skulle ändock vilja hävda att mycket av min stress bearbetas eller suddas ut i samband med någon form rörelse.

Jag försöker med jämna mellanrum stänga av och bara leva för stunden, det vill säga bortse från alla måsten och försöka släppa skit som gnager och tar energi. Jag har svårt för det eftersom jag har guldmedalj i att älta och förstora saker, men det blir bättre. I den bästa av världar skulle man ju alltid leva i nuet och för stunden, men i ett vuxet och ansvarsfullt liv är det lättare sagt än gjort.

Jag tittar på mina barn. Nog för att de kan vara gnälliga ibland, men ack så oförstörda och bekymmerslösa de är de små liven. Det får bli ett lifegoal att se världen lite mer som ett barn.

Jag tänker på att jag i grund och botten faktiskt bestämmer helt själv över mitt liv och vad jag gör. Det innebär att jag egentligen är ”untouchable” för alla externa faktorer. Till den insikten är det väldigt svårt att nå när saker pressar sig på och skapar obalans, men det är en skön tanke att vila i.

Stress brukar jag inte skriva om, men nu gjorde jag det.

Vill du också skriva en rad om stress i en kommentar så blir jag glad!