Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    juni 2018
    M T O T F L S
    « Maj    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  

Familjelivet, löpningen och djuren…

Äntligen är den här! Helgen då familjen Karlsson och en Hellström ska iväg på miniweekend för att få en liten paus. Hotellrummet är bokat, djurparken Nordens Ark är städad och hotellfrukosten efterlängtad.

Visst är det kul att allting alltid flyter på så smidigt när det är två små troll, en instabil morsa och en rekorderlig farsa inblandade?

På avresedagen vaknar stora trollet med feber och blir bara sämre och sämre. Jag som bara lyckats jobba en dag efter min sjukskrivning får först panik, men gillar läget och stannar hemma med två troll istället för att gå till jobbet. Vi har det bra och min magkänsla säger mig att stortrollet har något snabbt övergående.

Sambon flexar ut tidigt och vi kommer iväg i okristligt god tid för att hinna checka in på hotellet.

Så fort vi anländer till hotellet passar det stora trollet på att febertoppa och jag spenderar X timmar i sängen bredvid henne medan de andra två tjuvstartar djurparkshänget. Jag klagar inte. Ligga och vila kan jag inte få nog av just nu.

Det stora trollet blir mycket piggare och det lilla trollet kompenserar sin systers energibortfall…

Vi får en fin hämtmatsmiddag utomhus och kan njuta vackra Åbyfjorden under en kvällspromenad.

Det känns som om det var en evighet sedan jag var helt själv. Därför ställer jag klockan på 06.00 för att ta mig an en led som jag har hittat. Löparskorna flämtar av förtjusning när vi möter morgonen tillsammans längs den havsnära inledningen på Ekoparksleden. Jag ser framför mig att vara tillbaka på en halvtimme, jag menar 4.5 kilometer plus lite extrasvängar till utsiktsplatser jag har hittat fixar ju jag i ett nafs!

Det är bara det att uppförsbackarna ibland är så branta att jag tvingas gå. Under ett parti håller jag tungan rätt i mun för att inte rasa ner i en ravin. När jag kommer ut på fälten når gräset mig upp till naveln. Jag får inte en centimeter gratis och det går långsamt, men framåt. Och jag måste ju bara ta en rejäl fotopaus vid banans högsta punkt, Varpet.

Kroppen påminns om hur det är att springa trail. Riktig trail. Väldigt härligt, men samtidigt längtar jag hem till min familj och hotellfrukosten.

Det är en alldeles lagom stor frukostbuffé och jag får precis vad jag förtjänar. Det kan behövas lite extra energi när vi lite senare ska kamma ut och fläta vårt stora trolls hår…

Sen öppnar sig en helt ny värld av fysisk aktivitet och rikt djurliv. Jag och Ola kämpar oss sjöblöta av svett i det kuperade landskapet med skrinda och barnvagn. Vi ser leoparder, ugglor, får, en tiger i ena ögonvrån och storkar och barnen älskar det ruttnande hästhuvudet i varghänget, men vi ser ingen varg. Vid lunchtid plockar jag även bort en fästing och vi avslutar djurfesten med en huggorm som ringlar sig över stigen framför våra fötter.

Vi är väldigt trötta och nöjda när vi åker hem till vår egen fjord – Gullmarsfjorden där några hinner med ett sent kvällsdopp medan andra gräver och letar musslor. Några timmar senare får jag och Ola lite vuxentid då vi kan kolla klart på ett par filmer vi har på gång, ta ett glas vin och äta upp barnens godis. Snacka om lyx!

Mitt under natten mot söndag vaknar jag av att det bränns på ena armen. Det lilla trollet, som har krupit över till vår säng och ligger och knör på mig, kokar och inom loppet av några timmar har vi gått igenom hela feberkurvan en gång till. Jag spenderar därmed även stora delar av söndagen i en säng. Vad är det för en konstig sjuka som slår till hårt och försvinner lika snabbt?

Visst är det härligt när allting flyter på så smidigt, som jag skrev där i början? Alla var ju faktiskt friska, pigga och väldigt glada under djurparksdagen. Hurra!