Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    augusti 2018
    M T O T F L S
    « Jul    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

Beror bloggtystnaden på att jag slipar på storformen?

Doppen i våra svenska vatten fortsätter att avlösa varandra. Just nu sitter jag vid salta kusten med drag från en öppen dörr, som inom några år kommer att leda ut på ett stort och flådigt soldäck. Fast än så länge duger lastpallarna som står där utanför bra. Har liksom aldrig strävat efter att mitt liv ska framstå som helt perfekt, men ni får gärna tro det såklart.

Så här i sommartider är stunderna av perfektion och harmoni fler än vanligt. Jag har samlat några fina bilder för att visa just det.

Vi börjar med bus och bad i Vänern vid Örnäs camping. På vägen hem från Hälsingland förra veckan lyckades vi fastna i Dalsland i några dagar. Värmen gjorde oss så passiva att vi inte orkade styra upp oss och åka den sista biten hem. Så vi prioriterade att vara glada och nöjda blötdjur vid Vänerns strand istället.

När regnskuren väl kom till Dalsland sprang barnen varv på varv runt huset och blev jättesmutsiga och stora tjejen tvingades agera fotomodell under ett paraply. Tänk att regn har blivit så värdefullt och uppskattat att det måste förevigas. Ska tänka på det under mina tidiga mornar i Göteborg i november när jag njuter iskallt pissregn…

Vi tog oss några sköna dagar hemma i Hindås. Det kallas visst för ”att landa”. Nu har vi lämnat hemhemmet och tänker spendera vår sista sommarlovsvecka vid havet. Veckan startade storstilat redan igår med 55-årskalas (inte för någon i vår familj, vi är fortfarande lite yngre än så), djurparkshäng och kvällsdopp i en smäktande solnedgång. Ja det var faktiskt nyp-mig-i-armen-varning på stora delar av dagen, men jag gillade läget och lät bli att ge mig själv ett tjuvnyp.

Och till saken som alla undrar över… Hur går det med löpningen och träningen?! Har hon slutat röra på sig och sjunkit ner i en skål med sommarbål? Eller har hon använt semestern till att fila på storformen?

Svaret är det tråkiga och harmoniska ”varken eller”. Jag har alltså varken blivit en suput eller piskat kroppen blodig med tuff träning. Jag är en ständigt aktiv småbarnsmorsa som tar de tillfällen till träning som bjuds. Och nej, det är inte jag som är pretto och aktiverar mina barn i tid och otid. Aktiveringen sköter de själva och sen är det bara att hänga på efter bästa förmåga. Riktigt svettigt faktiskt, speciellt de dagar då termometern slår i taket och kidsen leker helt oberörda i solgasset medan jag flåsar efter som en höggravid kossa.

Nu vet ni. Skönt va?

Förresten är det någon som skulle ni kika in här i sommartider om jag uppdaterade oftare?