Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    oktober 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

Den stora njutomhushelgen!

Jag hade beställt finväder, glada barn, traillöpning och dignande svampskogar till vår myshelg i Åmål. Efter några om och men fick jag precis det, men vi börjar med att kika på sambons Instagram.

I den vackra och prunkande sänkan, där vi genom åren fyllt kasse efter kasse med matsvamp, fanns knappt något liv kvar och vi tvingades tänka nytt.

När vi hade bytt plats och sorgen i hjärtat över att inget är för evigt hade lagt sig styrde det upp sig både med svampplockning och arbetsfördelning. Någon måste ju ta selfies medan den andra plockar svamp.

Vi går hela tiden och muttrar om att det minsann inte är någon tävling i svampskogen. Fast man muttrar bara till man hittar den största flocken med trattisar eller de allra finaste gula kantarellerna…

Vem som hittade den här skattgömman är oklart, men vi delade i sann samboanda på plockandet.

I svärmors färgglada och praktiska gummistövlar vann jag nog i alla fall skogens outfitpris och slapp bli tagen för älg under pågående älgjakt. Vad jag vet har inte älgar knallgröna gummistövlar med rosa snörning.

Nåväl, vi kom hem med lagom mycket svamp till slut. Lagom mycket att ta reda på. Lagom mycket för att räcka till svamppizzorna på vår eventuella Halloween-fest och för att täcka upp behovet under året som kommer. Framför allt var de timmar vi spenderade till skogs helt magnifika. Det är få saker som får mig att koppla av så mycket som att traska runt på mjuk mossa.

Löpningen då? Jo strax innan svamputflykten utmanade jag bakbenet med drygt sju kilometer teknisk trail, 5.7 kilometer kuperat elljusspår och dryga två kilometer asfaltlöpning.

Bakbenet höll för 15 kilometer väldigt varierad löpning. Hurra!

Det gjorde tyvärr inte höger vad (frambenet?) som nog kommer att kräva några dagars löpvila och rehab…

Jaja. Jag fick ändå njuta lite lätt löpning och höstkrisp på söndagen också innan jag linkade hem. Fast nu har jag ju vanan inne av att linka hem, så det gör mig inte så mycket. För imorgon är en annan dag.

Eller hur?