Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2018
    M T O T F L S
    « Okt    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

De sociala fikornas helg

Ibland undrar jag varför jag inte hinner träna så mycket som jag skulle vilja. Alltså jag är nöjd med min träningsinsats som heltidsarbetande småbarnsmamma i det stora hela, men det finns stunder då det känns som om min träning saknar det där lilla extra. Energin till förbättrande intervaller eller tid till långsamma långpass till exempel. Ja, ni fattar…

Nu vet jag varför jag inte hinner. Det beror inte på ett krävande yrkes- eller familjeliv. Jag är social och fikar istället för att träna. När den prioriteringen är väldigt självklar känns de där träningsbristerna inte så farliga längre. Att vara social och fika ofta är faktiskt ett helt frivilligt val från min sida.

Den här helgen har inte varit något undantag med födelsedagskalas och fika i fredags, vinterstudion och kladdkakeresterfika på lördag eftermiddag och spelkväll hos grannarna med gofika lördag kväll och långväga besök idag söndag med en fikapaus direkt efter lunch…

Efter två dagar med kladdkaka med diverse tillbehör kändes det lämpligt att plocka fram lite juliga smaker (och obligatorisk choklad) till söndagskaffet.

Men hur mycket jag än gillar att fika, så ser jag ju trots allt till att röra på dököttet mellan varven. Den här helgen har det blivit totalt tre löppass och lite strövande och lugna promenader med sällskap längs mina hindåsvatten. En ganska bra balans utan några som helst egentliga brister kan jag tycka.

Det fikat ger smaklökarna och de sociala relationerna får konditionen och själen av mina vyer vid vattnet.

Livet på den där omtalade pinnen liksom.