Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    december 2018
    M T O T F L S
    « Nov    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  

Hållbarhet är för dig och mig också!

Vi är många tjänstekvinnor- och män som arbetar i organisationer med tydliga och uttalade hållbarhetsmål. Hållbarhet har slagit ner som ett eldklot i strategier, handlingplaner och affärer. Det är hett, helt rätt och skapar värde på många olika sätt.

På mina senaste arbetsplatser har jag oändligt antal gånger skrivit och förmedlat texter om hur vi utbildar, bygger, forskar, utvecklar och drar i trådarna som ska ge oss en framtid i en nutid då vår existens inte längre känns självklar. För mig som medarbetare är det motiverande som tusan att få vara med på ett hörn och förändra världen i det stora och det lilla. Personligen är hållbarhet min största motor och jag är dagligen tacksam för min arbetsgivares förtroende och för mina arbetsuppgifter.

Jag var faktiskt så tacksam att jag höll på att glömma bort att hållbarhet är för mig också…

Tidigare i veckan dealade jag rätt länge med mig själv och höll nästan på att förhandla bort min egen julledighet. Tänkte att jag kan jobba lite då och då och släcka bränder som brinner i mitt eget huvud. Fick indirekta yttre påtryckningar om att det kanske inte var så lämpligt att logga ut och göra annat just nu. Det tog cirka två sekunder att prioritera bort mig själv och mina egna behov.

Jag var med andra ord inte alls beredd att leva som jag faktiskt lär.

Och jag om någon borde väl ha lärt mig något?

Eller har jag redan glömt att 2018 var året då jag…

– genomgick en svår depression, mycket på grund av en tidigare ohållbar arbetssituation som byggde på otydliga förväntningar och felbelastning.

– i de allra tyngsta perioderna försummade min familj med ett gnagande dåligt samvete som följd.

– började med antidepressiv medicin och gick i terapi. Medicinen ska jag hålla fast vid i minst ett år för att ge hjärnan en chans att läka.

– jobbade stenhårt för och fortfarande jobbar på att bli helt frisk. De där få dagarna när den usla självkänslan kommer tillbaka eller när de mest obetydliga saker fyller mitt bröst med ångest är inte att leka med och ställer till det på många plan.

–  sade hej då till en arbetsgivare och öppnade armarna för en ny.

– lärde känna galet många nya människor att förhålla mig till.

–  inte fick vara ny på mitt nya jobb särskilt länge och började leverera direkt.

Efter det här året är jag med all rätt lite trött och behov av något helt annat än att prestera.

Det är klart att jag inte ska deala bort min egen möjlighet till återhämtning. Det här kanske är min viktigaste julledighet någonsin.

Nej, det är absolut inte synd om mig och jag har det bra nu, men jag vet att jag inte är ensam om att ha svårt att släppa taget.

Att prioritera rätt är inte alltid helt lätt när det snurrar på och perspektiven blir skeva. Mitt jobb räddar inga liv. Jobbet är jätteviktigt för mig, men får aldrig bli livsviktigt. Då kommer glöden att falna.

Mina fokus under julledigheten 2018 blir därför:

Utomhustid, löpning, snöpuls, hög puls och snö som reflekteras på näthinnan och ger kroppen massor med välbehövligt ljus. Vi spenderar en vecka i Hälsingland i mitt barndomshem och där varvas löpturer med sparkstötting och pulkaåkning. Ljuvligt!

Mina tre familjemedlemmar varav två fastnade på bilden nedan. Barnen och yrvädren, som trots sin osinande energi vill vara nära mest hela tiden. Jag vore en idiot om jag inte tog tillvara på det varje sekund.

För bara några veckor sedan förändrades min världsbild när jag förstod att ingen är odödlig. Därför tänker jag njuta mitt barndomshem och människorna som finns här så mycket jag bara kan. När det skaver går jag bara iväg och andas en liten stund. Det här är viktigt på riktigt.

Frågor eller synpunkter på det?

Om inte önskar jag dig en fantastisk julledighet. Jag vill att du ska må så bra som bara du kan. Jag vill att du ska känna glädje och kärlek inför 2019.

Hållbarhet är inte bara ord i en handlingsplan – det är för dig och mig också!