Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. ”Men Mia!” har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i  natursköna Hindås.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    maj 2019
    M T O T F L S
    « Mar   Jun »
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

En regnig dag med gubbvad

Jag har aldrig haft problem med att springa i regn utan har snarare alltid gillat det väldigt mycket. Cykeln och cykelhjälmen som jag släpat med till stugan däremot, får stå orörda så länge det blåser från alla håll och regnar hårt på tvären. Jag är inte kvinna nog för utmaningen och jag är absolut ingen cyklist. Tänkte att det kunde vara skönt att få röra på fläsket nu när jag har gubbvad och inte kan springa, men i det här vädret får det vara och jag fyller tiden med annat.

Kikar på barnen när de har dansshow till Spice girls i dubbelsängen.

Trär otaliga armband med träpärlor. Jag och äldsta dottern tävlar om vem som gör det finaste och jag vet att jag är vinnaren, egentligen…

Lägger barnpussel, ett av dem tvingar mig faktiskt att tänka till.

Scrollar Instagram och tröttnar efter cirka 10 sekunder.

Lagar krämig pasta med en tillhörande sallad som innehåller allt.

Typ så blir en regnig dag med gubbvad.

Sneglar i väderappen och får en gnutta hopp om att en skön kvällssol kommer att dyka upp bakom det stora och blöta grå. Kanske blir det en cykeltur ändå. Eller precis som igår kanske jag stärker musklerna på en plats där jag med stor kreativitet kan mecka ihop ett hemmagym.

Vi får se. Idag hade jag inte tur med vädret, men jag har typ tur med allt annat.

Jag har inga problem med att åldras

Jag låter med glädje och kärlek mitt gråa hår växa vilt och nästintill fritt. Jag är inte personen som lägger vare sig tid eller pengar på att rätta till ålderstecken i ansiktet. Att utrota kråksparkarna eller höja kindbenen skulle vara som att döda delar av mig. En gång tackade jag nej till att helt gratis tatuera mina ögonbryn till sådana där trendiga och markanta måsvingar som täcker hela pannan. En obegriplig trend som kvinnor faktiskt betalar pengar för. Fick inte ihop hur jag skulle förklara min märkliga utseendeförändring för vare sig mig själv eller mina barn…

Jag är med andra ord väldigt bekväm när jag i behagligt mak närmar mig min 40-årsdag i november. Känner mig smart och klok, älskad och uppskattad, uppdaterad och mentalt modern.

Men det som händer i kroppen när jag nu närmar mig siffran fyrtio är inte bara av godo för den jag är. För det första har vi den där gubbvaden, som både jag och andra tycker det är roligt att skämta om. Jag blir i det stora hela lättare stel och känner mig ibland lika smidig som en takbjälke. Det har definitivt hänt grejer i kroppen sedan jag var 33. Jag har bland annat fött två barn och utsatt kroppen för diverse fysiska utmaningar utöver det vanliga.

Men. Gubbvaden till trots, så är jag mest nöjd med min fysik också. Ett hjärta som orkar mycket. Muskler som är starkare än de ser ut…

Vad mer kan en kvinna begära i 40-årspresent av sig själv?

Alla viktiga saker jag gjorde under helgen som gick

# Jag sprang ett skönt löppass med sambon. Det kuperade och varierade underlaget var mumma för själen, men surt för vaden, som har tvingat mig till löpvila sedan dess. Ska förfallet aldrig avta? Varsågod att dra ett pensionärsskämt…

# Jag inbillade mig riktig sommar. Det hände under löppasset, under kilometer fyra om jag inte minns fel, när vi sprang i uppförsbacke, passerade ett kalhygge och stektes tillfälligt kräftröda. Men säg den sommar som varar för evigt. I nedförsbacken strax därefter, när svetten kyldes ner i ”fartvinden”, började jag frysa.

# Jag kollade till de cirka 17 solrosor jag planterat ute vid stugan. Alla är på gång, men når vi ändå fram till gyllengul prakt?

# Jag krattade massor med gräs och fick köra skottkärra. Lyxjobb som gör väldigt gott både för mig och vår vildvuxna trädgård.

# Jag blev firad på morsdag med 700 000 teckningar, en pappersmodell av hur en grisnäsa ser ut på insidan och en flarra portvin.

# Vår familj röstade på miljöpartiet och jag försökte förklara demokrati för min nyvakna treåring.

Känner ändå att familjehelgerna bockar av det mesta på min bucket list…

Fyra faktorer som bidrar till att jag mår bra

1. FLEXIBILITET

Visst, mitt jobb innebär en hel del resande, men samtidigt känner jag mig fri. Jag har fått ett stort förtroende av min arbetsgivare och jag förvaltar det på bästa sätt utifrån mina förutsättningar, värderingar och mitt ramverk. Resandet kräver planering, men trots detta är vardagspusslet enklare än vad det någonsin varit. Flexibiliteten som jag upplever skapar möjligheter att prioritera rätt. Alltid med ett gott samvete.

2. UPPÅTGÅENDE FORMKURVA

Att löpning och rörelse är viktiga faktorer i mitt liv har nog inte gått någon människa jag mött förbi. Men efter ett tufft 2018 och en krasslig inledning på 2019 glömde jag nästan bort hur bra jag mår av att vara stark. Därför har jag gett mig själv en hård och kärleksfull spark i baken för att komma igång ordentligt med min träning. Effekterna av rövsparken kom såklart direkt och redan efter en vecka känner jag hur formkurvan och motivationen är på uppgång.

3. FAMILJEN. ALLTID FAMILJEN.

Det liv vi har skapat oss i Hindås och vid Gullmarsfjorden. Alla skratt vi delar och de dagar vi ryker ihop. Våra framtidsvisioner i stort och i smått. Familjen. Alltid familjen.

4. VÄXTKRAFT

För bara ett år sedan drabbades jag dagligen av ångest och var mer eller mindre folkskygg. Att gå på ett helt vanligt möte krävde uppladdning och förberedelser. Jag kommer aldrig att glömma hur det var att vara mitt i en rusande depression, men tänker inte låta det stå i vägen för mig nu. Det senaste halvåret har jag fått öva på mina förmågor att leda, vara modig och att ha tillit. Det känns som om jag växer varje dag, speciellt i mötet med andra människor. Något jag vill fortsätta med med livet ut.

Vilka är dina fyra som får dig att må som du gör just nu? 

Förra veckan alltså…

Veckan som gick i ett rasande högt tempo, både på jobbet och privat. När söndagen väl kom var jag tvungen att besöka min feelgood-kompis Sten på bilden nedan två gånger. Dubbla löppass liksom. När hände det senast? 2015? Dubbelpassen kompenserades dock av att jag under veckan bara hade hunnit med en endaste liten morgonjogg. På måndag morgon…

Högt tempo är rätt gött ändå när det har ett slut. Idag har jag bromsat rejält och är hemma med barnen, efter att än en gång ha överraskats av en studiedag på förskolan. Vi har varit ute och cyklat och lillungen börjar bli farligt snabb på springcykeln.

I morse insåg jag att jag inte bara blivit med gröna fingrar, jag är en tant med gröna fingrar, som går runt och skrockar över det varierande vädret som är så bra för min framtida skörd… ”Regn gör de små liven så mycket gott!”.

Imorgon är det vardag igen. Jag ska till gymmet i ottan och gläds över att årstiden då det är både vackert och njutningsfullt att vänta på på bussen klockan 05.26 är här!

Hur skulle du spendera ett dygn i Varberg?

Under månaderna (för det är väl flera?) som jag inte bloggat har jag vid upprepade tillfällen tänkt att jag upplevt ett bra blogginlägg, som aldrig kommer att skrivas. Min passion för att kommunicera och dela med mig har jag fått utlopp för via min egen Instagram (som bytt namn till mia.hellstrom) och via roliga uppdrag på jobbet, så därför har det ändå känts okej att aldrig skriva de där blogginläggen.

Nu känner jag ändå ett behov av att backa tiden en smula och beskriva vårt dygn i Varberg. Hur sysselsätter man sig egentligen i denna kustpärla där vinden viner och fästningen tornar upp sig som ett sagoslott med havet och himlen som kuliss?

Vi hade räknat med sköna maj, men när vi kom dit rörde sig isande vindar hit och dit och bak och fram. Vi drog ner mössorna och gick en bokstavligt talat uppfriskande promenad från citykärnan, runt fästningen och längs med den där strandpromenaden man liksom aldrig kan få nog av. Försökte smygjobba och fotografera lite till ett projekt jag håller på med på jobbet, men sambon som fått varbergsvistelsen i julklapp av mig, var uppmärksam och fick mig att skifta fokus… Typ till honom.

Jag frös, så trots att vi nyss ätit en redig lunch på Campino Varberg lyckades jag övertala sambon om att det vore en väldigt bra idé med kaffe och chokladboll på Blå dörren. Där satt vi och nöjt av värmen till det var dags att checka in på Varberg Stadshotell, som kanske är mest känt för sitt asiatiska spa. Men det struntade vi i, eller rättare sagt bedömde jag att det inte skulle finnas tid för något spa. Det ska ju kollas ostört på några avsnitt av Game of Thrones, springas och ätas också…

Efter en vindpinad och för min del väldigt flåsig löprunda i havslandskapet, kände jag att jag började få till rätt hunger för kvällens matäventyr. Det där överdrivna flåsandet skulle under kommande natt visa sig bero på att en förkylning lurade i kroppen. Fast på bilden, där jag står och stylar utanför hotellet på torget, tror jag att jag är i mitt livs sämsta löpform, men är glad ändå.

Jag gick på rekommendation från jobbchefen som känner Varberg väl och bokade japanskt på restaurang Nami. Maten kom in i omgångar. Jättemånga omgångar. Små skålar med spännande sallader, misosoppa, sushi, dumplings, friterad sötpotatis och allt där emellan som jag glömt. En riktigt grym avsmakningsmeny, där jag bara tar direkt avstånd från en laxkorv. Kan eventuellt bero på att jag var stoppmätt.

De japanska matfesten avslutades med två desserter, där jag dissade den som jag tyckte smakade misosoppa, men tokgillade den glittrande hallonbomben nedan som var täckt av choklad. Sen tackade vi för oss, rullade ut, letade upp en ICA, köpte smågodis och plöjde ytterligare ett avsnitt av Game of Thrones innan det var natti natti i mjuka hotellsängar.

Att vakna mätt och förkyld när det vankas hotellfrukost är inget jag rekommenderar. Vi gjorde det bästa av saken och startade morgonen med ytterligare en promenad längs med den där magiska strandpromenaden. Vinden hade mojnat och vi knäppte upp jackorna och njöt av en trevande och värmande sol.

Trots trängsel runt frukostmackorna på hotellet lyckades Ola fixa bästa fönsterplatsen och där kunde vi sitta länge och sörpla kaffe och gå i omgångar till frukostbuffén innan det var dags att ta bilen till Byggmax och köpa virke till en sandlåda till kidsen.

Jag är väldigt förtjust i Varberg och är glad att jag får hänga där regelbundet med jobbet. Ser alltid till att ge mig själv en lucka i kalendern för en promenad och havsnjut.

Men nästa gång vi åker dit på romantisk weekend. Vad tycker du att vi ska göra då?

Bra saker som tillkommit i mitt liv sedan sist

Förutom det där odlingsintresset jag skrävlade om i återkomstinlägget i fredags, har jag faktiskt börjat lägga ännu mer av min tid på nya grejer.

Ljudböcker

Jag har länge varit ljudkänslig och föredragit tystnad i varje ensam stund. Men så började jag trevande lyssna på diverse poddar. Tröttnade på människor som ”bara pratar” och köpte mig tillgång till ljudböcker istället. Under krassliga perioder (som tyvärr varit lite för många de senaste månaderna) har det hänt att jag tagit lugna och långa kvällspromenader för att få drunkna i en bok. Att röra sig genom skog och vid vatten med en berättelse i öronen har visat sig ha stora rekreerande värden för mig.

Ljudböcker jag rekommenderar:

– Allt jag fått lära mig, Tara Westover
– Till minnet av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell
– Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Rosling med Fanny Hägerstam
– Löparens hjärta, Markus Torgeby

Groddar

När livet helt plötsligt känns fatttigt och tomt de dagar ingenting spirar i groddburken. Visst vet ni känslan? Att grodda hänger förmodligen ihop med mina nya gröna fingrar och är perfekt för den som har dåligt med tålamod att pilla med frön och vänta på blommor. För mig är det en mellansysselsättning innan solrosorna (och de andra fröna som jag inte kommer ihåg namnet på) står i blom.

Vardagsmotion

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men få uppskattar nog sin dagliga vardagsmotion som jag gör just nu. Promenaderna vid hämtning eller lämning på förskolan, de lätta stegen till jobbet från Korsvägen och de där okynneshandlingarna på ICA Hindås bara för att jag vill komma ut en stund. Det här hänger starkt ihop med ljudböckerna, som ni kanske förstår. Varje ensamt steg är en möjlighet att plöja ett eller flera kapitel.

Träna klocklöst

Träna utan löparklocka har jag gjort tidigare i perioder också, men då har det varit en ansträngning att låta bli den. Nu vet jag inte ens var klockan är… Så har det varit i flera månader. Och så länge klockan lyser med sin frånvaro kommer det att vara så. Ju längre tiden går, desto mer frihet känner jag i min rörelse. Rörelsen är ju faktiskt min och för min skull, inte klockans.

Men ni behöver inte oroa er. Trots att mina fingrar bytt färg till grönt, och det växer groddar ur öronen på mig är jag precis densamma. Och jag kommer säkert att komma i finfin löparform igen, om nu någon skulle oroa sig över den saken.

Därför tystnade bloggen utan avsked

Bloggen tystnade för att jag har det bra.

Men det kändes aldrig relevant med något avsked eftersom jag visste att jag skulle blogga igen.

Här sitter jag nu, en helt vanlig fredag i maj, och gläds över att jag några månader senare kommer ihåg lösenordet och minns hur man gör…

I kroppen har jag en vecka där jag avslutat saker, påbörjat saker, socialiserat massor och rest en del med tåg. Känner mig intellektuellt tillfredsställd, skönt nöjd och behagligt mör – precis som så ofta nu för tiden. Det finns ingen träning att snacka om ty förra helgen var jag i Varberg på romantisk weekend med sambon och den vindpinade löpningen längs med Sveriges vackraste strandpromenad gjorde mig nedrigt förkyld och rosslig i bröstet. Det var det värt.

Sedan sist har jag också odlat (haha) ett nytt intresse för trädgårdsarbete och sått saker. Jag kommer bara ihåg blomman som heter solros, men det blir förhoppningsvis något av de andra fröna också. Jag har rensat jordgubbsland, anlagt gräsmatta och klappat rabarberna kärleksfullt på blasten. Vi gräver för fullt i trädgården för att ge plats år en ny sandlåda till barnen. Skit under naglarna är livet. Funderar på att starta en ny blogg. Den får nog heta ”Underbara Mia” i så fall. Eller kanske inte… Men tankarna på att skapa en helt ny plats för mig har faktiskt funnits där, som en kittlande tanke. Vad vill jag egentligen skriva om? Vad vill jag förmedla?

Livet händer och förändras. Prioriteringar skiftar. Nya saker får ta mycket plats. Annat puttas undan. Jag låter hjärtat och magkänslan styra.

Idag, en helt vanlig fredag i maj, då ville jag blogga. Så då gjorde jag det.

Hej på er förresten! Hur mår ni?