Ett havsnära lugn

Ett tidigt uppvaknande i huset vid havet innebär totalt mörker. Här finns inga gatlysen som ledning och grannarnas fönsterlampor hjälper föga. Man får manövrera sig ut från sovrummet på känsla för att inte väcka dem som fortfarande sover. Där utanför känns det så fel med ljuset från lampan i taket som i denna stund skulle vara väldigt stark. Så man tassar vidare i mörkret ut mot köket och hoppas hitta några ljus och tändstickor. När rispet mot tändsticksasken stör tystnaden och det första ljuset tänds skapas den perfekta lördagsfeelingen direkt.

I stearinljusens sken intas frukost och där äger också dagens första samtal rum. Någon vill bara äta cornflakes. En annan blir sur när hon inte får ett tjockt lager sylt på första mackan. Själv lutar jag mig tillbaka och tänker att dagen kommer att bli fin. Sörplar en och annan kopp kaffe och anar att vädret där utanför är råfuktigt och kargt.

Nån timme senare står jag ombytt och klar redo för mina havsnära landsvägar. Jag är sugen på ett helt vanligt distanspass och samlar ihop drygt tolv kilometer på den tid som är bara min.

Går i mål på stranden för att njuta en stund innan jag tar de sista stegen upp mot huset. På min agenda står nu att få mini i säng för förmiddagsvila och steka pannkakor till stekpannan ber om nåd.

Resten av dagen är som en öppen bok redo att fyllas med i princip inget vettigt alls. Jag börjar med att slå mig ner bredvid stora tjejen som precis fått sitt lördagsgodis och tittar på en film.

Med det önskar jag dig en fantastisk lördag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *