Men Mia!

Hellströmskan – en insiktsfull löpare

Skrivet av: Mia den mars 2, 2010 at 09:39 f m

Igår, när jag korsade gatan och gick till närbutiken, drabbades jag av vårkänslor – starka sådana! Gruset rullade under skorna och det doftade så där speciellt. Det fanns ingen återvändo. Trots att jag lovat mig själv en träningsfri dag var jag tvungen att snöra på mig löparskorna och ge mig ut på vårens första löptur.

Det gick förbannat bra till en början. Jag sträckte ut, accelererade och njöt. Kände mig så där stark och rödrosigt lycklig.

Att man aldrig lär sig. Nu ska jag skriva ner det här en gång för alla, så att jag kommer ihåg.

1. Du bor i Göteborg. Underlaget är vid den här tiden på året sällan vad det ser ut att vara.

2. Även en fläck som ser till synes torr och grusig ut kan vara en hal dödsfälla.

3. Vattenpölarna på gångvägarna är sällan vattenpölar utan mindre sjöar, nästintill knädjupa.

4. Ibland kan en omväg uppe på snövallen vara nödvändig för att inte drunkna i dessa mindre sjöar.

5. Det tar längre tid än normalt att springa den ordinarie rundan på sådant här underlag.

6. Du ska inte heller håna ”joggare”. När du spurtat förbi dem är det snart dom som kan håna dig på grund av att du ligger och krälar på nån isfläck.

7. Du får ont. Joggaren får det inte.

Håll till godo Hellströmskan! Snart får du vara en kalv på grönbete på riktigt!

Nån mer som varit ut och slirat på sistone?