Nästan sex vilodagar alltså på grund av en trasig vad. En förmåga att vänta ut och ha tålamod. Är det jag?
Ja men tjena… I helgen fick sambon brotta ner mig på golvet och ta polisgrepp för att jag inte skulle smita ut i Hanebols friluftsområde i Åmål iklädd tights och löparskor. ”Hallå! Jag kan ju gå i trappor nästan helt normalt nu! Då är det väl ingen fara? Jag ska bara springa liiiiite…”
Att ha myror i kroppen och befinna sig nära sitt favoritspårsystem är en tortyrmetod som verkligen fungerar. Vi tog långa skogspromenader och plockade svamp. Ja visst, det var njutningsfullt, härligt och rehabiliterande på alla sätt och vis, men jag var ändå inte helt nöjd och tillfreds. Om nätterna och på dagarna drömde jag våta drömmar om den backiga milen… Hur blev det så här?
Igår var sambon inte hemma Nä, men på fullaste allvar så hade det känts bra hela dagen och någon gång måste man ju börja igen.
Med stor tillförsikt tassade jag ut på Sten Sturegatan och började springa. Kan väl inte påstå att jag kände mig pigg och fräsch trots sex ofrivilliga vilodagar, men jag tog mig runt 9.5 kilometer i stadsmiljö, undvek branta backar och hade aldrig ont. Det var den enda bekräftelsen jag ville ha igår. Inte ont.
Idag ska jag lägga band på mig själv. Inte stressa. Inte slita upp det onda igen.
Luften har blivit höstig, klar och doftar framgång och nytt PB, men jag måste vara smart nu. Det är 24 dagar kvar till Lidingöloppet.
Jag lyssnar fortfarande inte på musik när jag springer, men igår hade jag refrängen till den här låten på hjärnan hela varvet runt. Ytterst irriterande. Efter 3 kilometer kände jag mig lätt hjärndöd.
Det är söndag kväll. Mia och Ola har precis kommit hem till lägenheten i Göteborg efter en fantastisk helg i hus i Åmål. Lite lätt rastlös, instängd och inspirerad börjar Mia att bläddra i Coops egen tidning Mersmak. Egentligen är det bara för att fördriva tid och för att se efter vad de unga tu kan få för sina surt förvärvade Med Mera-poäng.
Från ingenstans händer det här.
Mia: Älskling! Imorgon ska jag laga grekiska biffar till dig. Har hittat ett skitbra recept. Vegetariskt. Vi behöver verkligen testa lite ny mat. Ola: Ja, det låter ju jättegott! (håll i er nu…) Mia: Jag ska baka mitt eget pitabröd också. Det ska bli så där fluffigt! Ola: Mmmm. Vad bra. Mia: Älskling, när du kommer hem så står världens godaste middag på bordet.
Till min sambo har jag en liten grej att tillägga. Det är någonstans i den här konversationen du ska säga ”You had me at hello!”
Sensommar eller höst? Jag gillar det förstnämnda så vi kör på det va? Luften är sval och lätt att andas, men solen värmer fortfarande. Det väcker ju liv i vilken romantisk poet som helst…
Promenader i skogen, skyfall som skapade obalans i naturen, sensommarfika i en grönskande trädgård, färska tomater från växthuset och hemlagad mat från himlen. Jag har motvilligt rensat ytterligare två omgångar med kantareller. Sa ju i somras att det fick vara bra med guld nu, men de är så himla roliga att plocka. Speciellt när de kommer i flock längs med promenadstigen. Kantareller i flock?!
Här har man det bra ska ni veta…Någon som har något att invända mot det?
Men det är ytterst tillfälligt. Om en knapp timme hoppar jag ur bilen och springer sista biten mot stugan i Hällebäck.
Imorgon återvänder vi till Göteborg för att först fira någon på fredagkväll och därefter gå på bröllop på lördag. Tufft liv… Idag hittade jag the dress på Dalsands motsvarighet till Ullared, Bloms varuhus i Mellerud. Jag har en himla tur med mitt fyndande just nu. Jag kommer att vara en rosa och lila karamell på lördag. Mia gillar.
Vi avslutade i alla fall vår vistelse i Åmål med bravur igår kväll. På bilden ser ni begynnelsen till årets hittills bästa middag. Förresten, om jag måste rensa en kantarelljävel till i år så kräks jag. Det får vara bra nu. Jag får helt enkelt sluta att vistas i skogen eftersom svampen bokstavligen lägger upp sig för mig. Tur att de smakar så bra.
Svampen fräser gyllene i grytan. Till detta serveras oxfilé, ungsbakade färskpotatisar, majrova, lök och späda morötter. Vi toppar med lite vitlökssmör, en fräsch sallad och självklart fylls vinglasen till bredden med ett mustigt rött. Det är livet det.
Det är ingen tillfällighet att jag köper skor med klackar på loppis. Med tanke på hur sällan mina små fossingar frivilligt höjer mig några centimeter från marken, så vore det oförsvarbart att köpa en massa dyra high heels. De här kan gott ligga i en låda större delen av tiden utan att det gör ont någonstans.
Idag besökte vi Returen i Åmål, vilket kan vara den mest välsorterade och ordnade loppis jag någonsin varit på. Mia gillar. Det var lätt att fynda.
Kanske bär jag dessa skönheter redan på lördag då vi ska på bröllop och fira kärlek. Måste bara fynda en klänning då också som passar till… *sambon suckar ljudligt*
Vi drabbades av svamp i Hanebols friluftsområde i Åmål!
Kartorna slets ur plastfodralen, ryggarna kröktes i ömma vinklar och vi såg gult. Så in i helvete gult. När jag ser gult blir jag helt knäpp i huvudet.
Vi struntade i det här med träning och plockade så mycket vi fick plats med i plastfickorna innan vi stolta och nöjda joggade hemåt. Det blir en god lunch idag…
Träningen ger vi ett nytt försök ikväll. Då ska jag ha en strut på huvudet. En sån där som hundar, som inte får slicka sig själva, brukar ha på skallen. För min del handlar det dock om att hålla mig i spårsystemet och inte se in i skogen.
Hellströmskan glassade i svärmors fantastiska trädgård som dignar av söta bär. Plockade i och för sig några hallon och röda vinbär (vartannat bär i munnen) och spanade efter igelkottar. Jag såg faktiskt en kotte, men den var för snabb för mig så jag hann inte fotografera djuret. Märkligt.
Nåväl. Trots att jag varken saftade eller syltade blev det fyra flaskor saft för oss att ta med hem till Göteborg. Love it! Egen saft, sån himla lyx! Svärmor och Ola arbetade hårt med den där stora och magiska makapären som trollade fram klarröd vätska ur vinbär, rabarber och socker.
Det här paradiset hittar man utanför Åmål och den söta lilla insjön heter Kalven. Vi spenderade lördagen där tillsammans med en annan fin familj. Det skulle kunna vara årets bästa dag faktiskt.
Jag passar också på att visa min nya bikini, som vanligt i min bästa vinkel, trots att jag ännu inte tagit årets första dopp… Nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från Tyra Banks. ”Hey Mia, you are my next top model and are qualified for Sports illustrated. Welcome to the states!”
Inget dopp för Hellströmskan än alltså. När de andra plaskade i det lilla blå satt jag på stranden sa saker som ”Jag badar inte i Sverige!”
I en av Dalslands pärlor, Åmål, finns svärisar och goda vänner. Därför kan vi inte stanna i Göteborg i helgen. Det vore slöseri med vår värdefulla tid.
Kanske kommer jag att…
…inviga nya bikinin och ta mitt första dopp, under förutsättning att vattnet värmts upp till minst 25 grader, vilket inte är särskilt troligt.
…springa i mitt favoritspårsystem i Hanebol. Milen + sexochenhalvan är en sjukt härlig och backig kombination för pigga löparben.
…shoppa. I Åmål finns inte särskilt många klädaffärer, men det räcker ju egentligen med en om man alltid hittar något fint precis där.
…spana in fina platser för kajak inför sommarens eventuella äventyr på vatten.
…inte blogga alls. Min lilla svarta ögonsten (datorn) är inne på lagning, vilket hindrar mitt interaktiva liv från att blomma.
Ha en fin helg hörrni!
En fin bild från förra sommarens friluftsliv i Åmål…
Nä, men på fullaste allvar så hade det känts bra hela dagen och någon gång måste man ju börja igen.
