Posts Tagged Hälsingland
Skrivet av: Mia den september 8, 2010 at 16:57 e m
Jag gjorde några fina fynd på min lillebrors loge, som för närvarande kan beskrivas som en stor, rörig och härlig loppis. Idag fick jag klartecken från svägerskan: Du kan ta dem om du vill. YEY!
Ja, jag vet att glasskålen med fot inte är en Maribowl från Iittala, men några udda fåglar kommer att bli the top of the tops i min samling av glasskålar med fötter som jag planerar ska bli JÄTTESTOR. Min lilla, men naggande goda Maribowl-familj, hittar du här.
Älskling, snart kommer jag hem till Göteborg med en massa fint. Bra va? 
Två av tre fina fynd. Det tredje sparar jag till ett annat inlägg för godbiten har små söta rosor på sig, liksom så mycket annat i mitt liv.
Skrivet av: Mia den september 8, 2010 at 10:07 f m
Det första sju kilometerna var som cykling med vibrato… Rullgrus på en ojämn yta, kuperat och alldeles för smala däck för att kunna hantera underlaget på ett bra sätt. Men men. Omgivningarna tog mig med storm, precis som vanligt. Jag ville stanna och fotografera hela tiden, men unnade mig endast en paus i samband med att ena skosnöret gick upp.
När jag sedan kom ut på asfalt kändes det som att åka berg-och-dalbana. Kuperat så in i norden och svängar som fick det att kittla gött i magen.
Jag är absolut ingen cyklist, men jag är definitivt en livsnjutare. Totalt blev det 22.5 kilometer hälsingelandsväg. Det tog mig 1 timme och 2 minuter. Och pulsen var låg och fin.
This is not a racer – but I love her! Kolla in träningsomgivningarna. Inte illa va?
Skrivet av: Mia den september 7, 2010 at 06:53 f m
Det första som händer när jag anländer till mitt barndomshem och mina föräldrar i Björkmo är att jag öppnar skafferi och kylskåpsdörr för att kolla läget. Jag blir besatt av att hinna äta mina föräldrar ur huset innan jag åker hem igen. Under min vistelse här har jag typ stenkoll på vad som finns, när jag ska äta det och hur jag ska kunna maxa…
Ett skitkonstigt beteende, för det är ju inte så att jag svälter annars. Vårt kylskåp i Göteborg är minst lika välfyllt och blodsockernivån hålls på en jämn nivå genom livet.
Kära Bullen, har jag en ätstörning?
Haha… När jag slog upp ögonen i morse visste jag precis hur min frukost skulle se ut. Jag hade även spanat in en burk med kardemummaskorpor till efterrätt. Men tjena! Hur ofta äter man efterrätt till frukost i vanliga fall?
Ikväll ska jag eventuellt bjuda igen lite. Jag såg nämligen något guldigt i skogen igår kväll när jag var ute och tränade. Som små uppnosiga tomtar stod de där och störde min löprytm. I just gave them the the evil eye and continued running as fast as i could. Så det blir en fin cykeltur nu på förmiddagen. Mellan text, slita mitt hår och allmänna våndor, ska jag banne mig ut och plocka svamp.
Frukostutsikt i dimslöjor. Hur ska det gå med den stackars kylslagna tomatplantan?
Skrivet av: Mia den september 6, 2010 at 13:52 e m
Nåja riktigt så dramatiskt var det inte. Men håll med om att rubriken är cool? 
Idag bjuder Hälsingland på tidig höst med nästintill sommarvärme, så vi kan kalla förmiddagens pass för livsnjutning, återhämtning och umgänge med lillebror istället. Passet inkluderade även fotopauser och diskussioner kring kommande Lidingölopp och framtida träningsmål.
Det var i vilket fall som helst väldigt trevligt med sällskap. Totalt lufsade vi 3.5 kilometer terräng och fyra kilometer landsväg.
Ni kommer strax att se på bilderna att vi sprang rakt över en myr. Bland annat. Typiskt. Mina löparskor luktar mer lera och dret än någonsin. Ni kommer också att säga hej till en reptil och se att här finns världens bästa plats för att pusta ut efter träning…
OBS! Ormen på bilden är död. Jag hade aldrig vågat stanna och fota den annars.
Skrivet av: Mia den september 5, 2010 at 14:05 e m
Det ligger två kilometer från min favoritplats på jorden, mina föräldrars residens i Björkmo. På tomten finns brygga, bastu, båt, en gäststuga och en gigantisk loge. Det hela omhuldas av en sjusärdeles stor trädgård med stora möjligheter till prunkande grönska och grillkvällar med karatefyllor och sena kvällsdopp.
Men kära vänner. Istället för att förgås av ren och skär syskonavund joggade jag dit i förmiddags och kroppsarbetade lite. Kastade ved som en riktig kvinna. Tog till och med på mig ett par arbetshandskar för att kunna ta i ordentligt. Det ni!
Några timmar senare, efter vedkastning och en kaffeslurk, joggade jag hem igen. Fast jag lär återvända under veckan. På den där logen finns en massa prylar, som tidigare ägare lämnat kvar… Som en loppis – fast gratis
Nu ska jag ut och lufsa lite i skogen och leta svamp. Därefter blir det backträning. Vi hörs!
Tags:bastu, båt, Björkmo, brygga, gratis, Hälsingland, hus, jogg, kasta, loppis, sjötomt, ved
Filed Under: Hälsingland i hjärtat
Skrivet av: Mia den september 5, 2010 at 09:02 f m
”I Bodyguard var hon ju riktigt fin den där Britney Houston!”
Sagt av samma person som en gång frågade sig detta:
”Vad heter han den där mörke tandläkaren som sjunger och brukar umgås med Thomas Brolin? Papa Alban?”
Jag kan ju inte annat än älska mitt ursprung.
Idag vaknade jag upp till kattkrafs på dörren och lätt regnsmatter mot fönstret. Käkade grötfrukost med utsikt mot ån som ramades in av tidig höst.
Sist jag var här i Björkmo i Hälsingland var det sommar och semester. Det är det inte nu, men det gör ingenting. Ingenting alls.
Alice var lite skeptiskt igår när jag anlände, but now we are cool igen och jag får inte vara ifred.
Skrivet av: Mia den augusti 30, 2010 at 12:57 e m
Är helt galet nöjd med mig själv just nu.
Har pendlat mellan datorn och bakbordet under dagen och ni ser ju själva hur bra det blev. Fluffiga pitabröd. Jag var mest nervös för att det inte skulle bli ett naturligt hål i dem, där man kan lägga allt göttigt. Nu så här i efterhand tänker jag mer: No worries! Du heter ju Hellström…
Hör jag inte jubel och hurrarop långt bort i fjärran? Receptet jag använde hittar ni här. Jag husmorstipsar dock om att tillsätta lite vetekli i degen.
Homestylat och klart med fina brödburken och tillika loppisfyndet från Enånger i Hälsingland. Den andra matchande burken är också ett loppisfynd, men från Heden här utanför dörren. Den fick jag av pappa. Han passade på att öppna storbörsen när de hälsade på oss här i Göteborg i maj.
Skrivet av: Mia den augusti 26, 2010 at 08:08 f m
Jag minns den dagen som igår. Hur snaran knöts åt kring min hals och jag fick svårt att andas. Hur väggarna hotfullt lutade sig emot mig. Hur himlen sänkte sig flera kilometer.
Det var dagen då jag insåg att hela världen inte har allemansrätt.
Jag kände mig frihetsberövad och trängd. Helt sjukt, men jag hade liksom inte fattat att alla inte får plocka sina egna kantareller i vilken skogsglänta de vill. Bor man i Sverige kan man faktiskt få för sig att världen är fri, de dagar man glömmer bort att tänka efter…
Var jag vill komma med detta? Jo jag fällde en liten paniktår i morse framför nyheterna. Inte för min egen skull, utan för gruvarbetarna i Chile som sitter instängda i en kollapsad gruva. Nu har de fått besked – det kan dröja ända till jul innan de kan komma ut. Kan ni förstå den känslan? *burr*
Jag ska sluta att uppröra mig över att hela världen inte har allemansrätt och vara glad för det jag har istället. Mitt utrymme räcker faktiskt ganska långt.
Min skog. Mitt rum. Mitt Hälsingland. Som jag delar med väldigt många.
Skrivet av: Mia den juli 30, 2010 at 18:04 e m
Idag hände det. Vi sprang en etapp på O-Ringen i Örebro. Eftersom orienteringstekniken inte vässats sedan sommaren 2008 blev det långt och lätt. Banan mätte 8.7 kilometer, men det blir ju alltid lite längre Jag och sambon genomförde större delen av utmaningen tillsammans. Det var vårt bästa gemensamma träningspass någonsin. Vi höll sams från start till mål och jag gnällde inte ett skit.
Nåväl.
Till alla mina löparvänner har jag bara en sak att säga. Ut i skogen och spring för böveln! Låt helt andra muskelgrupper än de vanliga arbeta. Skita ner er! Spring inte runt myrarna – spring över dem! Lämna stigen och skutta mellan stock och sten. Jag lovar att det ger resultat.
Lidingöloppet är ingen terrängutmaning i mina ögon, det är som vilket lopp som helst. Bara lite backigare och på mjukare underlag än ett marathon.
Det är i skogen det händer. Om ni är måna om era kilometertider så skit i klockan, det tar alltid längre tid i skogen och suger mer på benmusklerna än slätlöpning.
O-Ringen värnar faktiskt om dem som inte är helt haj på det här med karta och kompass. Dels finns O-Ringen Challenge för löpare och dels finns en multisportklass, O-Ringen multi. Varför tävla i en dag när man kan tävla i fem i rad? Nåja, man kan vara med i bara en dag också om man är tillfälligt bekväm och regnskygg som Hellströmskan
Ställ upp i O-Ringen, som går i Hälsingland nästa år så kanske ni också får uppleva detta – Running in the forrest high!
Tags:Hälsingland, Lidingöloppet, löpare, löpning, marathon, O-Ringen, O-Ringen challenge, O-Ringen multi, Örebro, terräng, träning
Filed Under: Lidingöloppet 2010, Men Mia!
Skrivet av: Mia den juli 24, 2010 at 10:52 f m
Jag är rädd att jag blivit folkskygg av att bo och leva här ute i skogen. Därför känns det lätt skrämmande att vi åker till storstan ikväll för att turista i några dagar. Hur ska jag klara av att trängas MED MÄNNISKOR? *burr*
I alla fall. Några dagar i Stockholm har vi till förfogande. Mitt i smeten ska vi bo också, vid Fridhemsplan på Kungsholmen. Vi har ett ganska fullt schema med diverse aktiviteter och kompisträffar. Men man vet ju aldrig vad som händer. Så dela gärna med er av heta Stockholmstips.
Vi ska bland annat
- gå på Skansen och titta på djur. Något som fröken Hellström storlängtar till…
- karusella och spana in Kristian Anttila på Grönan
- besöka Tekniska muséet
- kika på Annie Leibowitz fantastiska fotografier på Fotografiska
HIT ME! GIVE ME MORE!
Och så avslutar vi the story of Hälsingland summer 2010 med detta:
« Older Entries
