Skrivet av: Mia den augusti 2, 2010 at 12:17 e m
Vi drabbades av svamp i Hanebols friluftsområde i Åmål!
Kartorna slets ur plastfodralen, ryggarna kröktes i ömma vinklar och vi såg gult. Så in i helvete gult. När jag ser gult blir jag helt knäpp i huvudet.
Vi struntade i det här med träning och plockade så mycket vi fick plats med i plastfickorna innan vi stolta och nöjda joggade hemåt. Det blir en god lunch idag…
Träningen ger vi ett nytt försök ikväll. Då ska jag ha en strut på huvudet. En sån där som hundar, som inte får slicka sig själva, brukar ha på skallen. För min del handlar det dock om att hålla mig i spårsystemet och inte se in i skogen.
Ser du också gult?
Skrivet av: Mia den juli 29, 2010 at 18:16 e m
Idag skulle det premiärorienteras på O-Ringen i Örebro. MEN. Vi vaknade upp i ett tält i morse som inte stått pall för nattens häftiga och vedervärdiga regnskur. Saker var blöta, vi var tack och lov torra. Det kändes inte helt okej att ge sig ut i blöta kläder i en lerig skog och bröta, duscha i utomhusdusch och därefter komma hem till ett blött tält…
Så vi gjorde det enda rätta för att behålla hälsan. Vi åkte till Gustavsvik och tog in på deras relaxavdelning 
Så gött att sitta inne i värmen med ett glas isvatten och bläddra i damtidningar. Så gött! Det var meningen att vi skulle äventyrsbada också, men efter morgonens misär fanns det inte på kartan (HAHA!) att jag skulle stå ut med alla gapiga ungar. Urk.
Jag får medge att jag hade en lite lätt ångest till en början. En orienterare springer oavsett väder. Vilken satans tur att jag kastat av mig den manteln. Jag är ingen orienterare. Bara en liten bit av mig är det, resten är lite vad som helst. Och man väljer ju själv hur tiden spenderas. ELLER? Säg att jag har rätt!
Vi är tillbaka i tältmiljön nu, men sitter i ett torrt tält och häckar, lyssnar på ösregnet och förbereder oss för morgondagen. Då ska vi springa oavsett väder.
Jag hade förresten en helt hemsk upplevelse i damernas omklädningsrum idag. Det är definitivt en story för den här tok-bloggen Återkommer om det!
Hellström är varm, torr och göttar sig i damtidningar…
Skrivet av: Mia den juli 28, 2010 at 14:49 e m
Döm om min förvåning när jag kom ut i solljuset och upptäckte att tusentals andra människor också campar på samma ställe.
Vad hände liksom? Var tog Stockholm och glamouren vägen?
Jaja. Det var bara att gilla läget. Nu sistter jag i bilen och vi kör strax på bilfärjan. Vi har varit ute på Vinön utanför Örebro där vi sprungit 8 fina skogskilometer, badat och solat. Men det är i morgon det riktiga äventyret börjar med karta, kompass och terränganpassade orienteringsskor.
Just ja. Vi är ju på O-Ringen…
Mer om det en annan gång.
Hellström ger nyvakenheten och förvirringen ett ansikte…och ett hår.
Skrivet av: Mia den juli 23, 2010 at 09:48 f m
Semester är semester. Speciellt när jag är i Hälsingland. Det får bli lite som det blir. Någon form av träning och rörelse varje dag har varit målet, men jag har prioriterat helt andra saker, som att umgås med min familj, spana på vackra utsikter, äta gott, dricka lite vin, kramas med Ola och läsa böcker. Ett ömt knä har också gjort sitt till. Det finns en längtan efter långpass i Hälsingeskogen, men det skulle vara direkt dumt.
Jag är fullt medveten om att Lidingöloppet närmar sig med stormsteg, men jag tar det med ro. Precis som vanligt. (Påminn mig om att jag skrev det där under lidingöloppsveckan är ni snälla…)
Inledde min hälsingevistelse den 13 juli med årets vackraste träningspass – en behaglig skogsrunda i skymningen som mätte 13 kilometer.
Fick mersmak och besökte samma spårsystem dagen efter och det var då jag fick ont i knät, blev Mia-dramatisk och började förespråka alternativ träning.
Sen kom min sommarpojke Ola hit och efter det så har vi genomfört samtliga träningspass tillsammans.
Vi har sprungit milen i behagligt tempo vid två tillfällen (ca:53 min). Vid ett av dem körde jag fem backryck som avslutning.
Vi har joggat ett pass som mätte sex kilometer på nya E4. Vid ett annat tillfälle kombinerade vi sex kilometer löpning med bad vid Ankarmon i Iggesund.
Vi har bestigit Blacksåsberget, något som suger musten ur lårmusklerna och är psykiskt påfrestande (pannbensstärkande) för den som är höjdrädd.
Lägg till några mils cykling så är vi klara sen.
Eller vänta nu. Jag har ju såklart sparat det bästa till sist.
Igår orienterade vi totalt 10.5 kilometer vid Lintjärn. När skogsslingan, som gick på sandiga stigar och rakt genom terrängen var avklarad, var det meningen att vi skulle cykla. Min cykel gillade tyvärr inte terräng så jag slängde den åt sidan och körde tre kilometer snabbdistans istället. Det satt fint. Kraften, styrkan och snabbheten i kroppen finns där – den sitter bara lite långt inne just nu.
All denna fysiska aktivitet ryms inom en och en halv vecka.
Vad blir nästa steg?
Idag har jag tänkt mig något backigt och eventuellt också lite cykling för att njuta det sista av Hälsingland. Imorgon åker vi nämligen vidare mot Stockholm och där blir det förhoppningsvis några morgonjoggar på Kungsholmen. Från Stockholm åker vi direkt till O-Ringen i Örebro och deltar i två av de fem orienteringsetapperna. Så någon brist på rörelse är det inte den här semestern. Den är bara totalt oplanerad. Men jag känner hur den gör mig stark.
Det var allt om min träning för denna gång. I hope you liked it
Jag gillar mig själv som brunbränd, svettig och oljig, men jag måste definitivt göra något åt min armföring…
