Äntligen fattar jag!

För några år sedan härjade folk som galningar (främst kvinnor tror jag) om 50 nyanser i grått. Fifty shades of grey var filmen på allas läppar och jag fattade nada.

Den här novemberhelgen har jag själv varit där, som en skojfrisk statist mitt i den gråa sörjan. För när min dovt vinröda tröja blir en riktigt kalasfin färgklick, ja då är det väldigt grått…på säkert 50 olika sätt.

Några år senare har jag alltså äntligen fattat grejen och är beredd att ansluta mig till snacket om gråskalan. Jag vill prata om hur bra jag trivdes i det gråa och hur skönt det var. Jag vill prata om rosiga kinder, puls, svett och eufori. Jag vill berätta om mina trånande blickar mot horisonten och hur fri jag kände mig – som om alla repknutar liksom löstes upp. Tankarna blev klara som om de fått ett uppfriskande piskrapp!

Hade jag vetat att det var så här gött med Fifty shades of grey hade jag anslutit mig till hyllningskören för länge sedan.

Nu när jag har förstått att filmen handlar om löpning i grå och murriga landskap känns det nästan som om jag måste se den.

Recension kommer!

6 thoughts on “Äntligen fattar jag!

    1. Alltså den löpstilen en lär ha med händerna kedjade i handbojor. Det är faktiskt något jag själv skulle vilja se… 😀

  1. Grått är min favvofärg. Om jag hade varit med i Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin hade jag varit Tant Grå som hade suttit och sytt hela tiden.

    Har för övrigt inte heller läst boken.

    1. Låter rätt skönt att vara tant grå 🙂 Jag hade nog varit tanten i vinrött… Undrar vad hon hade tillfört damerna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *