Bloggens mest mystiska inlägg

Vi kommer ut på förmiddagen i sol och sommarbris. En är inte löpduglig. Båda är aströtta.

Vi masar oss till närmsta utegym.

Hela min kropp skriker efter att få fortsätta att slöpromenera och absolut inte göra någonting ansträngande överhuvudtaget.

Men vi genomför ett pass som passar ett ömmande knä och två övertrötta hjärnor.

Fast nu i efterhand är det nästan så att jag tror att det inte har hänt…

Jag kommer typ inte ihåg vad vi tränade. Inget har dokumenterats. Ingen av oss har gett ifrån sig ett pip i sociala medier på hela dagen. Förrän nu då.

En friskvårdstimme i utegymmet låter för bra för att vara sant. Kanske är det inte ens sant.

Vem vet.

Det finns ingen bild.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *