Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Dags att formtoppa sambon

Och det är lika roligt varje gång. För får man det fina uppdraget att formtoppa min sambo i löpning har man som träningscoach sällan särskilt mycket tid på sig.

Sambon har sprungit måttligt (typ när jag har tvingat honom att springa med mig) och mest hängt på gymmet det senaste halvåret och så igår kom han helt plötsligt på att han ska tävla och springa åtta kilometer jättesnabbt. Om mindre än två veckor…

Jag utgår enbart från mig själv när jag säger att tidplanen ovan ger mig ångest. Som tur är så är vi väldigt olika jag och sambon. Medan jag är en typisk uthållighetslöpare och får kämpa hårt för att bli snabb på kortare distanser är han precis tvärtom. Kort och snabbt är hans grej.

Vi har gjort det här tillsammans flera gånger förut och det har alltid gått helt enligt eller över förväntningarna. Så coachen är hoppfull.

Förhandlingarna började redan igår eftersom jag tycker att han ska lägga sin tunga styrketräning lite lätt på is och fokusera främst på löpningen de kommande två veckorna.

Annars lär han inte bli någon referens att skryta med…

Vad som gör ett intervallpass riktigt bra!

1. Du har huvudet och kroppen med dig från start. Dagsformen ni vet. Visst, det känns alltid lite pirrigt innan ett grisigt intervallpass, men just idag känner du dig oövervinnerlig!

2. Du har skapat de bästa förutsättningarna för just ditt intervallpass och för hur du fungerar. I mitt fall handlade det idag om att springa samma raksträcka fram och tillbaka sex gånger…

3. Ingen kan hjälpa dig att fysiskt göra jobbet, men visst är det grymt med träningskompisar alternativt en supporterstyrka som hejar på.

4. Naturen både samarbetar och arbetar direkt emot dig. Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag aldrig springer på löpband. Löpningen eller livet är ju aldrig så statiska och förutsägbara. Att tugga motvind, sidovind, snöstorm, pissregn, backar eller vad det nu må vara slår alla perfekta kilometertider vilken dag i veckan som helst. Och tänk vilken grym träningseffekt du får när du övervinner det extra motståndet.

5. Vila. Att veta att man ska få vila och ta det lugnt efteråt är guld värt. För mig handlar det nuför tiden alltid om aktiv vila, men det är bra nog.

Jepp, idag var jag ute och grisade tusingar fram och tillbaka på raksträckan som ligger i princip utanför husknuten. Tre av sex tusingar genomfördes i brutal motvind som levererades direkt från havet. På plats att heja fanns hela familjen och förutom att fyraåringen försökte preja ner mig i diket med sin cykel på intervall nummer tre, var det en helt igenom positiv uplevelse. Haha…

Men vi blev snabbt vänner igen som ni ser 🙂

Löparmorsa och andra roliga begrepp

När man blir mamma får man vänja sig vid att det är ens huvudroll i livet, inte bara i den egna familjen och för sina egna barn, där det liksom är helt självklart vem man är.

Nej, springer du så blir du en löparmorsa eller en mamma som springer. Styrketränar du, så är du inte längre bara stark utan du är en stark mamma. Om vi drar det till sin spets kanske du till och med kvalar in och blir en internationellt gångbar fit mom.

Jag brukar själv skämtsamt kalla mig för löparmorsa ibland. Fast när omgivningen vill lägga på mig en massa roller utifrån att jag är mamma (JAG VET ATT JAG ÄR MAMMA! KLÄMDE UT BÅDA HELT SJÄLV GENOM VAGINAN!) blir jag trött.

Jag springer inte för att jag är mamma och jag är inte mamma för att jag springer. Jag drar inte 100 kilo i marklyft för att jag är mamma och tvärtom. Jag finns, trots att jag blivit mamma, kvar som Mia. Okej att mitt liv är väldigt anpassat efter mina två älsklingsälsklingar, vilket jag inte vill ändra på det minsta lilla, men måste jag vara mamma i varje styrkelyft för att ha ryggen fri?

Den träning jag genomför handlar liksom inte om ”att orka leka med mina barn”. Det är inte så jobbigt att leka med barnen att man behöver springa tre mil eller fixa armhävningar på löpande band. Om du är orolig, så kan jag lova dig att det räcker med hälsosamma solskenspromenader då och då för att räcka till för din familj. Om ens det.

Men om vi då utgår från barnperspektivet. Vad innebär det då att ha en löparmorsa?

En löparmorsa:

# luktar ganska ofta svett, vilket min fyraåring har börjat uppmärksamma med avsky i blicken. Bebisen bryr sig ännu inte alls.

# kräver att få leva i en jämställd relation där mamma och pappa har lika stor plats i sina barns liv och där träningen får vara lika viktig för både mamma och pappa. Kanske lite viktigare för mamma…

# tycker att den bästa anknytningen mellan förälder och spädbarn sker under en barnvagnsjogg/rask promenad då ögonkontakten och avslappningen är maximal och båda mår toppen ute i den friska luften.

# vill gärna ta med sig löparfarsan på en löptur emellanåt och överlåter då gärna ansvaret för barnen till någon annan vuxen.

# är ute på vift i drygt 2 timmar och 30 minuter på påskafton och dimper ner vid matbordet lagom till påskbuffén och äter mest av alla. Till fyraåringens stora glädje hann hon ta en snabbdusch först…

# är inte alltid där när barnen vaknar eftersom hon morgontränar för att frigöra tid under resten av dagen.

# gubbpjostar dagen efter ett hårt intervallpass eller maxlyft på gymmet.

# samlar ihop en drös kusiner och kör ett barnanpassat utomhusfyspass. Det är kanske inte så pinsamt när man är fyra år, men när man är 15…

# går ofta runt en hel dag i träningskläder för att kunna ge sig iväg när tillfälle ges.

Listan på saker jag, i egenskap av löparmorsa, utsätter mina barn för kan göras lång. Det verkar dock inte gå någon större nöd på dem. Och gympappan är faktiskt helt grym!

Återhämtning betyder sällan att sitta stilla

Näe, man behöver inte sitta på röven eller ligga i sängen för att återhämta sig. De flesta av oss lever ju faktiskt liv som aldrig tillåter det, utan kräver aktiv vila. Idag behövde jag väl själv typ återhämta mig efter gårdagens tremilare.

Det gjorde jag bland annat så här:

På förmiddagen hängde jag med en drös kids i trädgården. Dels försökte jag få till en helt egen stretchsession, vilket gick sådär och dels körde vi ett kort men effektivt utomhusfyspass. Nedan ser ni hur tant har viridit ut och in på sig för att ge barnen en riktig utmaning i övningen Den snubblande elefanten

Fotocred till Olas bror Håkan som ertappade mig när jag mitt i ledigheten tog chansen att få vara coach och fänglsa en tacksam publik…

Fast hjula, jaga och klättra på varandra fick de göra själva. När utomhusfysen var avklarad kände jag liksom att jag hade gjort mitt som coach.

Lite senare promenerade jag, Ola och kidsen ner till Åmåls stadskärna som är väldigt mysig och har en bra lekpark. Även där hade jag svårt att sitta still, men det fastnade inte på bild. Jag vill dock höja ett finger här och be er att inte låta er förledas av solskenet. Visst var det ljuvligt, men vinden var iskall. Så efter ett tag ville jag gå hem… Och sen vi fastnade inne i några timmar. Man måste ju äta och sånt också.

Klockan hann faktiskt bli efter 17 innan jag fick komma ut på dagens löprunda vars främsta syfte var att känna efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det inte och att jogga en åtta med handbromsen i hela vägen runt var inga större problem. Så imorgon slänger jag in lite superkompensation, vilket innebär en vilodag från all typ av träning, innan jag på tisdag börjar rocka vecka tre i mitt träningsprogram.

Om jag känner mig återhämtad efter tremilaren? Oh ja! Ska jag vara ärlig så tror jag att gårdagens miniäventyr har stigit mig åt huvudet. Skallen och mitt feta ego tycker nämligen att de 30 kilometer jag lade bakom mig är en betydligt större grej än vad kroppen tycker om prestationen. Lite pinsamt…

Fredagslista: Helgens godaste godingar

Denna lista är egentligen lite för glättig och glädjefull för min smak, men jag tänkte att glättighet och snuttinutt säljer fan, så det kan vara bra att testa…

Helgens godaste godingar:

# Om bara några timmar kommer min vän och hennes bebisson på besök från Stockholm. Fast vi tänker inte ge dem någon skön göteborgsupplevelse, utan…

# transporterar dem nästan genast till huset vid havet.

# Nu kanske ni tror att jag börjar bli alko, men det kommer att finnas en BiB rödvin där.

# Det kommer även att finnas färska räkor och sol.

# Träningen kommer att bestå av dels Utomhusfys vid havet som är ett specialanpassat träningspass för min vän och dels löpning för egen del. Har varit duktig under veckan och bockat av både distanspasset och intervallerna i mitt träningsprogram. Löpstyrkan och teknikträningen kommer jag att kombinera med utomhusfysen vi kör tillsammans och det återstående löppasset (en progressiv tia) kör jag på söndag när besöket har åkt hem.

# Vi får heller inte glömma en påse smågodis och salta chips.

# Och så ska vi gå promenader med barnvagnar och småtroll på cykel, vilka brukar bli ganska krävande där ute vid kustbandet som är ack så kuperat.

Om det uppstår något smolk i bägaren under helgen, så lovar jag att berätta om det nästa vecka…

Gölliga helgfamiljen

Du tycker eventuellt att vi är en ganska flängig familj som alltid åker iväg någonstans på helgerna. Det stämmer! Få är de lördagar och söndagar som spenderas i centrala Göteborg där vi har vårt huvudkvarter. Det är inte så att vi flyr från någonting. Nä, vi åker till saker.

Jag vet inte hur det hände, men smultronställena i vårt gemensamma liv har blivit väldigt många. Dels har vi ju Hälsingland (mitt barndomshem), som ligger alldeles för långt bort – ett äventyr som sker lite mer sällan och kräver en plan. Och dels har vi Åmål (Olas barndomshem) – en oväntad pärla inte alls långt härifrån. Sist, men absolut inte minst har vi ju vårt eget smultronställe också – huset vid havet – som är väldigt lättillgängligt bara en timme bort.

Hemma är där vi är tillsammans liksom.

Den gemensamma nämnaren för samtliga platser är lugn, ro, barnvänlighet och en storslagen natur. Det är det vi åker till. Vi åker också till våra nära och kära som vi gärna vill träffa såklart och till möjligheten för Ola och mig att kunna göra något på tu man hand emellanåt. En löppass med sambon på en solig lördag är ju guld värt i ett småbarnsliv där minutrarna för sig själv går att räkna på ett finger…

När man gärna åker till saker går det där med packning på rutin, men ibland går det så fort från beslut till handling att vi glömmer något. I helgen till exempel glömde vi babylarmet, så bebisen fick dagsova på ett gäng väldigt innovativa platser istället för på övervåningen där vi inte hör henne. Fast det var ingen som led av det.

En grej som jag aldrig glömmer är mina träningskläder (haha!). Där kan dock sambon gå bet ibland och till exempel få springa 15 kilometer i sin pappas slitna gympadojor…eller låna en toppluva (som nästan blivit trendig igen) från 1982.

Jag hade en föreställning om att småbarnslivet skulle innebära en massa uppoffringar och att jag skulle känna mig ”låst”. Det var bullshit. Just nu inspireras jag bland annat av Petra Månström som är på exotisk resa med sin familj. De inte bara upplever, hon har sprungit en halvmara på destinationen också.

Vi har såklart våra duster även i vår familj med fyra viljor som pekar åt olika håll. Har du någon gång delat tak med en fyraåring, så har du också lärt dig vad järnvilja innebär… Men det ska vara lite skit i kanten för att helheten ska bli bra. Det vore väl för tråkigt annars.

En familj i stort samförstånd på en gräsmatta i Åmål… 😀

Kärleken, musiken, osten och träningen

Det uppstår en lucka i vardagsschemat. Eller uppstår… Jag och Ola har fixat barnvakt för att kunna gå på konsert tillsammans. Det är torsdag kväll och vi startar på Bishop Arms på Avenyn. Ola vill gå dit för att de har bra burgare. Jag uppskattar stället för att jag är tidspessimist och tycker det är smidigt att det ligger ganska nära Stora Teatern, där konserten äger rum. Fast sen förtrollas jag av min fish and chips med pepparrotsdipp och rödvin och glömmer nästan bort det där med musiken…

Vi lyssnar på Plura och jag älskar mig själv för att jag köpte de här biljtterna till Ola i julklapp. Dels för att han njuter maximalt och dels för att jag uppskattar stämningen och trycket där inne. Jag omvandlas sakteligen till ett Plura-fan, mest för att han är så rolig i mellansnacken.

Sen strosar vi vidare på Avenyn och tar en drink på Park Lane. Jag beställer en Caipirinha, som är den enda drink jag tycker om och Ola tar en Gin & Tonic. Nej, inga större utsvävningar direkt.

Helt plötsligt börjar Ola att prata om ost. Klockan har redan blivit 22.30, men Coop Avenyn har öppet så vi köper ost. Och kex.

Osten och kexen intas hemma vid köksbordet tillsammans med svärmor. Vi avslutar kvällen vid midnatt med morgondagens träningsplan helt klar. För när tillfälle ges så går vi och tränar tillsammans.

Och det där gympasset knyter liksom ihop säcken för oss. Vi har fått lite av varje för bara oss två.

Kärleken, musiken, osten och träningen – vårda dem så ofta tillfälle ges!

Jag vet inte om jag måste skriva det här, men bilden nedan är åtta år gammal…

Föräldrar knarkar solskyddsfaktor på sina barn

Det känns inte som om det var så länge sedan en spenderade dagarna lätt solbränd, insmord och hal som en delfin med främsta uppdrag att hålla bebisen i skuggan och fyraåringen väl skyddad från solen. Vem skulle orka med den uppläxningen på BVC sen liksom…

Skämtåsido. Föräldrar från de nordiska länderna är verkligen jättebra på att skydda sina barn från solen när de reser utomlands. Vissa ungar är helt vita av solskyddsfaktor och/eller bär heltäckande badkläder.

Ropen ekar över poolerna ”HÅLL DIG UNDER SOLSKYDDET I BARNPOOLEN ÄLSKLING! VI MÅÅÅÅSTE SMÖRJA IN DIG! DET ÄR FÖR DITT EGET BÄSTA! NU ÄR SOLEN STARK! KOM IN HÄR UNDER PARASOLLET SÅ FÅR DU TITTA PÅ PADDAN EN STUND!”

Jepp, småbarnsföräldrar pratar väldigt ofta med stora bokstäver när de vill sina barn någonting…

Jag såg dock en trend när jag spanade i poolområdet. Medan barnen tvingas vara försiktiga i solen så ligger många päron och pressar sig bajsbruna. Då pratar jag inte om en skön stund i solen här och där – utan precis hela dagen. De enda gånger de reser sig från liggande till sittande i solstolen är när de ska smörja in sina barn med mer solskyddsfaktor…

Inom träningsvärlden är det populärt att visa sig duktig som förälder när barn apar efter ens träning (jepp – been there done that) och så säger man lite malligt ”Barn gör inte som du säger – de gör som du gör!” och förväntar sig applåder för att man har fört över ett bra beteende på sitt stackars barn som inte alls får betalt för att du ska förverkliga din föräldradröm.

Fast den där floskeln borde väl gälla precis allt i så fall? Även solande och andra grejer du gör som inte är bra för dig och din kropp. För det är klart som fan att det är skadligt och direkt ohälsosamt att ligga och pressa i solen.

Jag menar inte att jag gör allt rätt. Hey, jag tog med mig barnen till stark sol liksom. Jag tycker bara det är intressant att tänka på sånt här ibland när jag själv vill känna mig duktig. När jag mot förmodan kommer på dumma saker som jag själv gör som förälder, så skiter jag bara i att blogga om det…

Lätt solkysst mamma och kritvit bebis. Jag är perfekt!

Träning enligt en 4-åring

Vilodagarna från träning är lätträknade i mitt liv och de är heller inget jag planerar in. Vilodagar infaller enbart när jag är förlamande trött i kroppen eller när vardagen helt enkelt inte tillåter ett träningspass. Eftersom det sistnämnda sällan inträffar var beslutet enkelt i morse, då min morgon var just förlamande trött. Vila för fan!

Fast det finns en hel del fysisk aktivitet här i livet som man aldrig kan vila sig ifrån. Det tillåts liksom inte…

I förmiddags hängde jag på Heden med 4-åringen som i vanlig ordning hade så mycket spring i benen att jag knappt hann med. Till min Instastory fångade jag en sekvens när hon visade mig sin träning.

”Det här är bra träningsövningar mamma. Dom kan du köra med dina kompisar!”

Med kompisar menar hon de härliga människor som brukar dyka upp och träna mitt pass Utomhusfys på Heden. Nej, Utomhusfys på Heden har inte självdött medan jag har varit på semester. Det kommer att starta upp inom kort igen.

Den här familjen måste bara återfå lite rutiner och struktur. Mars månad har varit som en enda lång familjesemester…som fortfarande pågår. Och jag har så nedrans mycket att tänka på och göra, vilket jag aldrig riktigt hinner med när vi är hemma allihop.

Fast det är det värt.

Nå, nu får ni avgöra. Ska jag lägga in träningsövningarna nedan i mina kommande Utomhusfys på Heden?

Korvsäsongen är här!

Och den här familjen är ju inte sen att börja grilla utomhus som galningar. Jag räknar med att terrorisera er med massor med korvbilder i vackra utomhusmiljöer framöver. Jag äter typ bara korv när jag kan äta den utomhus och i helgen blev det nog någon form av rekord. Eventuellt har jag gett de svenska köttbönderna ett rejält uppsving. Det har nog gått bra för korv- och tunnbrödsbagarna också…

Nu vill jag ha era bästa tips på goda tillbehör till grillkorven. På bilden nedan ser ni ett av helgens präktigare alternativ. Ibland brukar vi ha chips också. Fast vill man äta korv ofta under en period är det ju jättebra att variera tillbehören varje gång.

Vad ska jag äta till min korv närsta gång? Det är ditt uppdrag att bestämma det!