Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

När känner du meningsfullhet?

Om vi lägger allt det där livsviktiga åt sidan, det vill säga familj och nära relationer, och funderar en smula kring när vi i övrigt känner allra mest meningsfullhet.

Vad tänker du på då? Var landar tankarna?

Nedan listar jag, utan inbördes ordning och i stort och smått, ett axplock av min meningsfullhet.

Rörelsen

Att jag gillar att röra på kroppen har väl inte gått någon som läser den här bloggen obemärkt förbi. Rörelse i alla dess former (vissa former mer än andra) skapar välmående här och nu och på lång sikt. Jag rör mig mot specifika mål, men också för ett starkt (och förhoppningsvis långt) liv med energi. Jag skulle definitivt kunna leva utan prestationsinriktade mål och bara röra på mig för rörelsens skull. Löpartävlingar och liknande är bara en krydda. Fast jag gillar ju såklart…

Utmaningarna

När jag utmanas på rätt sätt. Utmaningarna måste gå hand i hand med det andra i livet, kittla och kännas hållbara. Man ska aldrig behöva tvivla på varför man utmanas eller väljer att utmana sig. Det är skillnad på att anmäla sig till ett Marathon för att man vill och att anmäla sig för att man tycker att man bör springa ett. Det är skillnad på pirr i kroppen och på ångest.

Skrivandet

När jag genomför lustfyllda skrivprojekt, till exempel författar min bok, skriver smarta och/eller humoristiska blogginlägg, eller åtar mig roliga skrivuppdrag, frigörs en massa bra saker i kroppen som får mig att må toppen. I bloggen och i andra sociala kanaler har vi ju också interaktionen med andra människor som (oftast) tillför en hel del till själva skrivandet. Fint!

Leda och guida andra

Det är ju ingen slump att jag extraknäcker som tränings- och löpcoach då och då, men det är inte bara den typen av ledarskap jag syftar på. Jag känner meningsfullhet när andra väljer mig som bollplank, stöd eller en trygg punkt oavsett vad det gäller.

Naturen och havet

Jag behöver inte stå i skogen eller vid strandkanten. Det kan räcka med att jag befinner mig på en plats där de är alldeles nära för att jag ska må gott inifrån och ut och känna meningsfullhet. Naturen och havet är som två stabila kompisar som är snälla och vackra i alla väder.

I mina egna tankar

Kanske låter det lite creepy, men jag befinner mig ofta inne i mitt eget huvud och där har jag det väldigt bra. Jag känner stor meningsfullhet när jag får reflektera, planera och drömma utan att bli störd.

Om vi flätar samman allt jag skrivit ovan – vad blir då livsmålbilden?

Summa summarum så ligger väl crazy catlady i en stuga i skogen inte så långt borta för mig. Haha. Men som tur är har jag en familj och stora sociala behov också. Och galna kattanten springer knappast särskilt mycket och inte skriver hon chicklit heller…

Livsmålbilden handlar snarare om en lugn, trygg och naturnära plats för rörelse, lustfyllt skrivande och reflektion. Dit ska jag. Men inte ensam.

Idag är jag bjussig!

Med sommaren så verkar min traditionella fredagslista ha utgått, vilket kanske är lika bra eftersom den aldrig var särskilt populär. Själv tycker jag att det är lite konstigt att det inte engagerar fler vad jag tränar på fredagar samt huruvida jag har fått någon fredagsfika eller inte…

När fredagslistan utgår blir det bjudfredag istället 🙂

Jag bjuder helt enkelt på ytterligare ett kort utdrag ur min kommande bestseller och så är det upp till er att gissa vad huvudpersonen Lina har gjort och vad hon lider av.

Okej?

Det har förövrigt gått ganska bra med skrivandet under semestern. Jag har inte så mycket tid, men när väl får den där värdefulla tiden så smattrar fingrarna över tangentbordet av sig själva. Det är lättskrivet nu, vilket är mer än man kan säga om de senaste tre åren då den här boken faktiskt har funnits med någonstans där i bakgrunden…

Nåväl, självförtroendet är det inget fel på så här kommer ett utdrag ur en kommande chicklit-bestseller:

Jag vaknar. Eller är jag verkligen vaken? Försöker rulla till sidan precis som vanligt, men det tar stopp. Var är min kropp och vad är det som gör så fasligt ont? Bökar runt och försöker samla kraft nog att få benen över sängkanten. När de väl är där tar det stopp igen. Magen värker och ryggslutet är precis vad det låter som – helt slut. Jag har i alla fall inte ont under fötterna konstaterar jag när trampdynorna når träparketten. Måste kissa. Går lätt framåtböjd orangutanggång mot toadörren och förmår mig precis att lyfta armen och trycka ner handtaget. Nu kissar jag på mig snart.

Toalocket står tack och lov vidöppet. Med ena handen på tvättstället får jag ner trosorna och kvidsätter mig därefter på toalettstolen.  Det enda som inte gör ont just nu är urinblåsan som stilla töms.

Om en timme ska jag träffa Malin på fiket nere vid hörnet – en promenad som vanligtvis tar fem minuter. Just nu är jag tveksam om jag ska hinna. Hur ska jag ta mig upp från toaletten? Bäst att skicka ett sms om att jag blir minst 30 minuter sen.

To be continued…

 

Lite skryt…

Visst får man klappa sig själv på axeln emellanåt och liksom erkänna för hela världen att man är bra på någonting?

Igår sprang jag nämligen på följande meningar i en härlig blogg nära dig.

Först såg jag att fantastiska Kari (vars äventyr, glädjeämnen och vedermödor jag med kärlek följer) hade skrivit följande kommentar:

”Det är så härligt och inspirerande att läsa om din löpning, du verkar både starkare och gladare i löpningen än tidigare. Är det Mia-effekten månne?”

Jag fattade det inte först, men sen insåg jag att det är jag som är Mia och att jag eventuellt har en egen effekt. Coolt. Och generande på ett bra sätt.

Jag läste vidare och såg att Åsa, även kallad Löpar-Åsa, som jag coachat under våren hade svarat på kommentaren som följer:

”Träningen för Mia Hellström har inneburit en stor förändring och mitt ”mentala löpande” har blivit så mycket bättre. Jag har kunnat ta en sak i sänder, slappna av och samtidigt ge lite mer. Jag har arbetat mer med att visualisera och känt att det har gett resultat. Inte heller har jag låtit eventuella svackor ta för stor plats på ”misslyckandekontot”.”

Nu var det liksom självklart att det var mig det handlade om, så det var bara att hälla en stor hink iskallt vatten över  huvudet för  att undvika hybris och direkt karriärbyte…

Näe, som coach har jag inte kompetens att utföra löpsteganalyser, men jag kan bland annat hjälpa till att förändra känslor och tankar och på sikt även prestationen till det bättre. DET är jag stolt över \o/ och DET vill jag fortsätta med.

Ha en fantastisk dag. Jag kom precis på att jag ska till jobbet. Det är sånt en lätt glömmer en morgon i juli…

Ett kapitel ur min bok

Jag skrev ju ett inlägg förra veckan om mina storslagna semesterplaner med tillhörande failfaktorer. Någon rörlighetsträning har det inte blivit och jag har inte ens hittat systemkameran. MEN! Skrivit på min bok har jag faktiskt gjort. Och eftersom ett av kapitlen handlar om träning, så bjuder jag på det råa och oredigerade materialet här…

Kapitel X. Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Mikael är så vältränad att jag får ångest. Det är första gången i livet jag tänder på en människa som faktiskt har sprungit ett Marathon. På riktigt. Innan jag träffade honom visste jag inte ens att sådana människor fanns. Hur ser ett par ben som sprungit ett Marathon ut? Är de mänskliga? Gröna? Smala? Otroligt muskulösa med ådror?

Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Det är ju faktiskt hans tankar jag gillar. När vi stod i baren och pratade om världens orättvisor till exempel och hans ena biceps liksom hoppade ut ur hans kortärmade skjorta när jag nämnde ordet världsfred. Jag har nog aldrig sett en så fin biceps förut. Den var som en liten kattunge som jag ville klappa i takt med vår analys av terrorläget. Kortärmad skjorta på en jobbfest förresten. Är inte det lite väl vågat och naket?

Måste. Sluta. Tänka. På. Hans. Kropp.

Vad är det här? Vad är jag för en vidrig smygsexistisk fejkfeminist? Alla människor är ju lika mycket värda oavsett hur de ser ut. Jag ger faktiskt alla män som tilltalar mig samma chans. Vad jag minns gjorde jag aldrig en grej av Anders bukfett eller Niklas jättelånga överkropp heller och att Tobias är ett arsle inifrån och ut har jag ju alltid accepterat. Mikaels kattungebiceps är faktiskt inte relevanta i sammanhanget. Kanske är de till och med en efterkonstruktion.

Grejen med Mikael var ju att han sa väldigt många bra saker med den där lena, men samtidigt väldigt maskulina rösten. Att kalla hans mun för pussmun vore felaktig, snarare kyssmun om man passar sig för skäggstubben.

Imorgon ska vi i alla fall ses och ta en promenad och fortsätta vårt samtal där vi slutade. Får inte glömma bort att köpa ett gymkort och boka av fikan med Malin. Fick ju panik och ljög om att jag brukar träna på gymmet Fit & Furious. Undrar var det ligger.

I övrigt kommer jag att satsa på att bara vara mig själv.

Så vad säger ni? Har ni redan fått nog eller vi ni har fler smakprov av min nakna författarsjäl?

Träningscoaching i sommar?

Jag har fått en del förfrågningar om löp- och träningscoaching i Göteborg i sommar och jag har bokat in efter bästa förmåga. Det är såklart jättekul och peppande, men så är det ju den lilla angenäma detaljen med semester och att jag inte kommer att vara i stan under nästan hela juli.

Som tur är avbryter jag min semester för ett litet inhopp den 18-20 juli och pang – då går det bra för fler att boka coaching i Göteborg tidig morgon eller efter klockan 16.

Är du sugen på löpträning, utomhusfys eller något annat med mig så hör av dig med en förfrågan!

Tror knappast att trycket blir så stort så att skriva ”först till kvarn” känns lite pinsamt… Men det är i alla fall det som gäller 🙂

Om du vill ha roligt med mig kan du läsa mer här och därefter maila: mia@menmia.se

The return of Utomhusfys på Heden

Vad härligt det var att skaka liv i Utomhusfys på Heden igår kväll! Kommer ni ihåg den gamla träningspassräven? 🙂

Sist det begav sig kämpade vi mot mörker och regn och hade Heden i princip för oss själva. Ingen annan var liksom utomhus frivilligt…

I samband med det dåliga vädret och mörkret i mars kom livet emellan och jag valde att pausa träningspasset på obestämd tid…till det alldeles nyss började trilla in förfrågningar.

Igår sken solen från en klarblå himmel och Heden myllrande av sommarglada människor. Vi fick en helt perfekt nystart utan underställ och med extra mycket svett.

Med tanke på det där som kallas livet med familj, heltidsjobb och egen träning som jag värderar högt har jag beslutat mig för att erbjuda pass när det passar mig extra bra framöver. De dyker upp då och då, men alltid med en veckas framförhållning. Är du intresserad kan du gå med i facebookgruppen Utomhusfys på Heden i Göteborg där passen publiceras löpande.

När jag kom hem igår fick jag (efter alla familjebestyr) lägga mig raklång på soffan, ty jag hade själv så roligt på Heden att jag blev alldeles slut.

En bra kväll! 🙂

Bilden är dock från en annan kväll. Den här coachen bär aldrig jeans och så är det lite grönare ute nu.

Titta hon springer!

Lyhördhet, tålamod, engagemang, träningserfarenhet och sunt förnuft. Ja hela den harangen har nog varit ledorden när jag coachat min vän Helena tillbaka till löpningen efter graviditet, förlossning och medföljande svår förlossningsskada. Både hon och jag tycker att det här är något som verkligen behöver lyftas fram mer. Så det tänker jag göra, men inte just idag.

Istället firar vi att hon i lördags, efter nio veckors envis träning, nådde sin första milstolpe på väg mot Göteborgsvarvet 2018 – 3 kilometer löpning i sträck. Det här är alltså en kvinna som har sprungit Marathon, men just nu är 3K en jättestor grej. Ett sjumilakliv mot något som jag tror kommer att bli riktigt bra. För några veckor sedan kunde hon liksom inte springa alls.

Hurra!

Shoppingvanor

Jag köper aldrig träningskläder, eller åtminstone väldigt sällan. I min träningsgarderob finns just nu de kläder som jag hade innan graviditeten, vilka är de samma som jag hade under graviditeten. Flera av plaggen har jag dessutom fått i pressutskick… Löparskor shoppar jag när det behövs. Helst köper jag ett par och sliter dem väl till jag blir tvungen att köpa ett par nya.

Jag skulle kalla min människoklädergarderob för kreativ. Jag mixar och matchar så att det aldrig känns som om jag har samma gamla paltor på mig och har många bra basplagg. Jag återanvänder finklänningar vid olika tillställningar med flera års mellanrum och gärna klänningar som min mormor hade för jättemånga år sedan. Jag brukar köpa mig ett par Vagabondskor vartannat år – fotriktiga skor som går att ha till det mesta.

Så igår hände något…

Jag tyckte plötsligt att det var helt rimligt att punga ut 400 spänn för ett linne i ytterst tveksam kvalitet.

Jag legitimerar köpet med att det var första gången jag var på en konsert där jag kunde sjunga med i varje textrad. Inte bara det. Jag kunde varje tonartshöjning, stick och darr på rösten. Jag visste när jag skulle sjunga starkt, svagt, lidelsefullt och lättsamt. Jag hade fan kunnat ta över den där jäkla mikrofonen och genomfört konserten själv.

Men nu blir det köpstopp till år 2020.

Fredagslistan – något nytt, något gammalt och Celine Dion…

Dagens träning

En morgonmil i stilla (med några få minuters undantag…) sommarregn.

Veckans nya

Nytt heltidsjobb, nya träningsrutiner (som jag satte direkt), en ny vardag, nya kompisar, nya miljöer och så vidare. Men allt är faktiskt inte helt nytt, därför känner jag mig väldigt trygg samtidigt som jag njuter av det lilla äventyret.

Dagens  skakiga

Familjen har lämnat stan och jag kommer inte att träffa dem förrän på söndag. Efter det senaste årets tighta samvaro med karl och barn känns det minst sagt märkligt att ha det så tyst och kunna göra precis vad jag vill. Jag ska försöka njuta. Lovar!

Helgens destination och lyx

Tidigt imorgon bitti sätter jag mig i förstaklass på tåget med förbeställd frukost och åker till Stockholm. Där ska jag varva träningscoaching med bästisumgänge och en magnifik konsert med min barndomsidol Celine Dion (mobba mig inte!).

Bloggfail

Glömde bort att blogga igår. Jag brukar hoppa över det, men väldigt sällan glömma.

Helgens träning

Förutom den där träningscoachingen låter jag det vara öppet. Jag ska roa mig mest. Förhoppningsvis hinner jag träna lite själv också. Veckans intervaller har jag ju som vanligt förträngt. Till nu…

Fredagsfeeling

Den maxades när jag idag besökte mina föredetta kollegor i samband med deras fredagsfika. Ett väldigt strategiskt tillfälle att säga ”Hej, jag är tillbaka om än på ett annat ställe och med nya arbetsuppgifter.” Det påminner mig om att jag måste kolla upp mitt nya ställes fikakultur lite närmare. Har snappat upp en frukost, som jag gärna vill vara delaktig i. Och så har jag hittat en löpgrupp!

Ha bästa helgen! Jag har en plan att jag ska blogga från tåget, men det kan lika gärna landa i ZZZZZZ eller planering av min kreativa coaching…

Den springande coachen

Jag tog löparbenen till och från dagens coachinguppdrag. Tänkte att lite egen träning har väl ingen dött av precis. Älskar att jobba så – det vill säga förena stor nytta med ännu större nöje.

Förutom de 11 väldigt miljövänliga kilometerna löpning jag lyckades skrapa ihop till mig själv fick jag ytterligare en timme i rörelse ute i solen med hon på bilden. Ni som har hängt med här ett tag känner säkert igen ett av mina mest lovande löparlöften, som håller på att göra comeback i löparskor! 🙂

När det väl var tid för lunch och stegräknaren slog i taket hade jag kunnat äta vilken stor häst som helst, men jag lät bli och tog en falafel mä brö.

En extremt lyxig torsdag förmiddag om ni frågar mig.

Jag hoppas på fler dagar av den här sorten nu i vår, men till nästa gång har jag massor att göra. Blogga står liksom inte på min to-do-list, men dagsformen bestämde visst att jag skulle blogga ändå…

Lyssna alltid på dagsformen!