Speciellt när regnet forsar längs med spegelblank is. Alldeles extra bra med ihållande spöregn är det under en sen löprunda. Trots att det varken blev långt eller gick fort så kände jag mig stentuff ändå.
Nu är det inte löpningen jag kommer att komma ihåg från den här dagen…
Sällan har en arbetsdags varit så spännande som denna. På första parkett har jag suttit och iakttagit gammal som ung som försökt ta sig ner för den ishala lilla backen utanför Universitetshuset. Till en början kunde jag inte låta bli att skratta och dela ut stilpoäng, men efter ett tag kändes det otäckt. Som om jag satt och väntade på den stora olyckan och det brutna benet *brrrrr*
Olyckan kom inte denna dag vad jag kunde se. Skönt. För oss löpare innebär i alla fall all denna is en stor utmaning – broddar eller ej.











