Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Kvinnokroppens funktioner är äggstra roliga

Påsken tog slut, men det är en påskgrej som förföljer mig…

Annonsen nedan:

1. Har de försökt skämta till det?
2. De skämtar inte, utan tyckte att ägglossning var ett passande ord i sammanhanget?
3. Vad tycker Lisa på bilden om att hennes ägglossning hängs ut i lokalblaskan?

Kvinnokroppen och alla dess funktioner alltså. Helt fantastiska, till och med på påskharar.

Och jag vill skriva att detta var väldigt äggande information, men påsken är ju slut, så jag låter bli…

Konsten att komma hem

Vi hade lyxen att bli upplockade på Landvetter i två bilar igår. Hela resesällskapet kördes därmed hela vägen fram till dörren med väskor och allt. Eftersom kvällen bjöd på typ snöblandat regn, ett väder som jag i sann sällskapsresan-anda mötte i linne och utan strumpor i skorna, var jag väldigt tacksam över det. Fast tacksamheten slutade liksom inte där…

Vår skjuts hade dessutom fixat ett survival-kit för sen hemkomst. I en kasse fanns bröd, ost, skinka, fil, mjölk och frukt till hungriga magar. Och en burk Nutella. Nu kanske ni tror att det var slut på saker att vara tacksam över. Det kan väl inte bli bättre än Nutella?!

Där har ni fel.

I kassen låg också en bukett tulpaner, som var en försenad födelsedagspresent till Ola. Fast inombords lade jag genast beslag på dem och bestämde att nu får det fanimig bli vår och härligt i Göteborg. Det gick sådär med min vårönskan, men tulpaner på bordet har vi alla fall <3

Och sen slog någon form av minivardag till med plock, tvätt, städ och BVC-besök för den minsta. Imorgon eskalerar hela vardagskalaset med ett möte för mig och BVC-besök för den stora. Och sen ska jag såklart börja träna i Sverige igen. Det känns fräscht och uppfriskande…

Fulltankad semesterfirare

Vi packar för att åka hem från Teneriffa imorgon. Så här i slutspurten bjuder jag på en semesterlista med mina personliga godbitar från två fantastiska semesterveckor.

# D-vitamin så att det räcker och blir över – CHECK! För trots att jag är präktig som få med tjocka lager hög solskyddsfaktor och är försiktig med mitt solande för att slippa bli svennebanan-ful-brun så känner jag att solstrålarna har gjort min kropp en massa gott. En dag var lite molnig. Alla andra dagar har solen strålat från en klarblå himmel.

# Luftning av löparben – CHECK! Vi har sprungit flera äventyrliga bergspass jag och Ola. Och strandpromenaden har använts till slöa morgonjoggar och intervaller. Två veckors familjesemester innebär minst 14 löppass. Det är sen gammalt. Kommer att återkomma i ett inlägg om hur man lyckas träna så mycket utan att talla på familjetiden en endaste gång.

# Glada barn – CHECK! Som de har trivts och njutit våra två skatter. Det är lätt att vara förälder på semester när det är så.

# Croissanter och nutella – CHECK! Jepp, varje morgon som efterrätt till min huvudfrukost. Med en dubbel espresso (som stavades expresso på kaffemaskinen).

# Solmogna frukter och grönsaker – CHECK! Varje dag till i princip varje måltid. Tallrik ett (av tre) precis varje frukost har bestått av ett berg av frukter. Och ost… Och luncherna och middagarna som vi oftast har lagat själva har antingen varit stora grönsaksfat eller haft ett stort grönsaksfat som tillbehör.

# Födelsedagsbarn x 2 – CHECK! Moa fyllde fyra år dag två och Ola fyllde något annat med en fyra i igår. Moa firade även sin treårsdag på Teneriffa så det är nog läge för det där snacket om att det inte är en mänsklig rättighet att åka utomlands på sin födelsedag snart…

# Bilder och filmer från härliga löpturer – CHECK! Ja, Teneriffa är inte färdigbloggat bara för att jag åker hem. Dels har jag själv fixat massor med material och dels har Ola tagit sitt uppdrag som influencer-partner på stort allvar. Materialet vill jag gå igenom hemma vid köksbordet i Göteborg och bli så där Teneriffa-romantisk och glad.

Kvar att njuta:

# En löptur tidigt imorgonbitti.

# Fruktfrossa samt en croissant med nutella och en dubbel espresso på frukostbuffén.

Sen är jag redo för sidvind och motvind på löparbanan vid Ullevi och havregrynsgröt med mellanmjölk.

Och sen vill jag blogga om:

# Olas och min sista och bästa topptur som slog löpning ovan bananerna med hästlängder.

# Det äckel jag känner inför all-inclusivekulturen.

# Föräldrar, solande och barn. Jepp, dags för lite föräldrahets! Och det handlar inte om hur de exponerar sina barn för solen…för det gör de flesta inte alls.

# Aktiviteterna som inte var löpning.

# Och så det där jag nämnde i början – att hitta träningstid under familjesemestern.

Nästa gång vi hörs är jag i Göteborg.

En liten KESO-utmaning till dig

Jag hittade reklamskylten nedan när jag promenerade i Göteborg förra veckan. It makes no sense to me…

Därför ska ni få hjälpa mig genom att svara på tre frågor. Okej? All vägledning jag kan få som totalt oförstående är av godo.

1. Vilken/Vilka är målgruppen/målgrupperna för en podukt som heter ”supermini”?

2. Finns det något bra användningsområde för KESO Cottage Cheese Supermini? Nämn minst ett!

3. Skulle du kunna tänka dig att köpa produkten?

Tack för din hjälp! <3

Februari drabbade mig hårt i år

Februari var månaden då väldigt mycket kul som jag hade sett fram emot blev inställt, men då väldigt mycket positivt hände ändå.

Personligen fick jag ställa in två Utomhusfys på Heden för att jag själv och mina barn blev grisigt sjuka. Det blev stort man- och kvinnofall vid andra tillfällen för att andra och deras ungar föll offer för RS-virus eller något annat jävligt.

Vissa veckor av februari är som stora svarta hål och min hörsel har fortfarande viss förbättringspotential efter den där dubbelsidiga öroninflammationen… ”VA?! Saru nåt eller?”

Den här sista dagen av februari piggade jag upp livet genom att köpa mig ett par nya löparskor att ta med mig in i mars. En bättre avslutning och skjuts rakt in i våren kan jag knappast önska mig. Och vips så glömde jag bort hur kämpiga vissa veckor den här månaden har varit.

Näe, jag är inte den som klagar precis. Man måste liksom fortsätta att skratta och leva för livet pågår oavsett dagsform.

Hur har ditt februari varit?

Saker jag funderar över en måndag

1. Varför gillar alla semlor? Personligen tycker jag att det är döäckligt och äter hellre en bit torr Skogaholmslimpa. Fast jag äter aldrig torra skogaholmslimpor. När andra smaskar i sig sin semla brukar jag se till att ha laddat med något annat gott till mig. Typ chokladboll, kardemummabulle eller kladdkaka… Man får ju inte vara dum!

2. Varför är jag på så bra humör? Det här förstår jag inte alls eftersom jag faktiskt sitter här med två döva öron och är i princip helt oduglig som människa. Fast inombords känns det så himla bra. Lugnt, fint och nära till ett grav.

3. Längtar jag efter att träna? Både ja och nej. Jag längtar mer efter att få min hörsel tillbaka, sen kan vi börja träna. Det är dock för ovanlighetens skull väldigt vackert vinterväder här i Göteborg så okej då… Ett skönt löppass skulle inte vara fel.

4. Vad blir det till lunch? En banan- och havrepannkaka med jordnötssmör och jordgubbssylt kanske. Eller pasta med gammal tacofärs och lite grönt. Omelett med skinka? Är inte riktigt färdigtänkt där märker jag…

5. Vad kan jag göra istället för att träna så här en måndag? Använda träningstiden till att skicka ett gäng halvjobbiga mail. Planera kommande Utomhusfys på Heden. Är det läge att fixa ett gäng redskap till deltagarna kanske? Käka bebisfötter och hänga i lekparken. Göra en seriös middagsplanering för hela veckan. Om jag orkar… Att ta det så lugnt som möjligt är alltid prio ett när man inte är frisk.

Det var nog allt jag funderar över idag. Hoppas du får en riktigt fin måndag!

Visste du att Men Mia! finns på Facebook och bjuder på mycket humor på Instagram. Följ för att aldrig missa ett inlägg eller ett skönt garv.

Jag hör mina hjärtslag, men inte vad du säger

Mitt hjärta bultar frenetiskt i mitt inre
Dina talade ord faller bort – ett efter ett
När du pratar med mig
vänder jag ryggen till
och ibland byter jag rum
Så många meningar som blir sagda
men aldrig hörda
Så många missförstånd och feltolkningar
i den lilla sfär som är vår
Förlåt min vän
Jag lovar bot och bättring inom kort
Jag lovar att sluta lyssna på enbart mina hjärtslag
Jag lovar att höra vad du säger

***

Denna dikt skrevs av den populära träningsprofilen och erkända poeten Mia Hellström den 12 februari 2017 i samband med en dubbelsidig öroninflammation med gravt nedsatt hörsel som följd. Under sjukdomsperioden värdesatte hon sin låga vilopuls extra mycket eftersom varje hjärtslag fortplantade sig direkt till vänster öra och skapade missljud. För att inte bli knäpp av detta eviga bultande tog hon, som så många gånger förr, till pennan och skrev ner sina känslor. I dikten ber hon också om ursäkt till sina kära eftersom hon omöjligen kunde höra vad de sa.

En sen fredagslista

Veckans arbetsmiljöproblem

Jag är ju för närvarande en ”hårt arbetande” hemmafru och sambon, som går upp klockan 5 på mornarna, har under veckan sovit på soffan för att slippa vakna stup i ett av barnens hostattacker. Ibland har han vaknat ändå och kommit till undsättning. Jag liksom ba ”Jaha, är det så här det ska va nu. Romantiken är död! Vi sover i olika rum!” Igår flyttade han till min stora glädje tillbaka igen, men eftersom jag vaknade med öronvärk inklämd mellan två svettiga barn blev det ont om romantik ändå…

Veckans hjälte

Jag vet inte om någon märkte det, men min blogg dog en stund idag och jag var helt säker på att jag aldrig skulle få innehållet tillbaka. Det var såklart min eminenta webbdesigner Johanna – enklaknep som fick rycka in och ta hela smällen. Johanna är ett superproffs, som med säker hand hanterade min ångest, mitt inre drama och min kraschade blogg.

Hur skulle du hantera att få ett meddelande som börjar på följande sätt:

”Hej Johanna! Okej… Det här är skitjobbigt att skriva eftersom jag ljög för dig förut för att döva min egen ångest och få lite tid att vara idiot och samla ihop mig ifred. Jag har inte gjort någon backup. Aldrig någonsin.”

Och avslutas med:

”Ledsen att du måste arbeta med ett klantarsle och idiot.”

Som ni märker är det inget fel på den här bloggen längre och det är inte min förtjänst. Johanna är definitivt veckans hjälte!

Veckans onda cirkel

Det är torsdag och jag vaknar med öronvärk i höger öra och ringer den vårdcentral där jag är listad. Det tutar upptaget i en och en halv timme. Blir asförbannad och ringer en annan vårdcentral. ”Hej, jag vill lista mig hos er genast. Hjälp mig!” Får svaret att jag gärna får lista mig hos dem, men att mitt nya val börjar gälla först om 24 timmar, innan dess kan de inte hjälpa mig. ”Jag rekommenderar dig att gå till jouren (Läs: akuten) som öppnar klockan 17.00!”  Ringer vårdcentralen där jag är listad igen. Det tutar fortfarande upptaget så jag gör slag i saken och listar om mig på webben.

Fredag morgon vaknar jag med öronvärk i båda öronen. Ringer glad upp min nya vårdcentral, ni vet den som har hyfs att svara i telefon. ”Nej, tyvärr vi har inga tider idag. Det är ju februari du vet *skratt* så jag rekommenderar dig att gå till jouren som öppnar klockan 17.00!”

Allvarligt! Innebär det här att jag kommer att vakna upp imorgon med öronvärk i mitt tredje öra och bli hänvisad till helvetet direkt?!

Veckans vegetariska favorit i familjeköket

Så avslutar vi ändå denna veckolista med något gott! En ihophöftad potatis- och champinjonsoppa (färska chaminjoner, lök, potatis, vatten, grädde och grönsaksbuljong) med färskt snabbröd, som den här hälsohetsaren givetvis gjorde om med dinkel och graham. Bullformarna är inget försök till dålig bloggstyling. Jag hade slut på bakplåtspapper…

Så hur har din vecka varit hittills?

Mitt första omvälvande möte med Chiapudding

Eller?

Jag vet att det finns folk i min närhet som tror att det är ett statement från min sida att inte äta chiapudding eftersom chiafrön är, eller snarare har varit, så hypade. Det är helt felaktigt. Avsaknaden av chiafrön i mitt liv beror på totalt ointresse. Jag kan inte se någon större nytta för denna nymodighet i min kost och har redan så mycket gott och näringsrikt i livet att äta. Det enda jag egentligen ifrågasätter (och det gäller många produkter) är att chiafrön faktiskt fraktas över hela världen till Sverige, paketeras i snygga och trendiga förpackningar, stämplas som hälsokost och säljer guld till en viss målgrupp. Rimligheten?

Nåväl. Igår var det ändå dags för chiapremiär. Stod på ett café och valde mellan färskpressade hallon, en märklig rawkaka och det lilla glaset med chiapudding. Försöker verkligen komma bort ifrån beteendet att alltid ta en chokladboll på grund av att det är ett säkert kort och eftersom jag och sambon försöker dra ner på våra matkostnader och chiapuddingen var billigast, så fick det bli den.

Upplevelsen av chiapudding

Hör och häpna. Chiafrönas intåg i mitt liv var tämligen odramatiskt. Toppingen med lite sura hallon och kokos var jättegod och själva chiasörjan smakade som när man slickar locket på kokosmjölksburken. Thats it. Mitt fikasällskap valde en kaka med pistage och när jag hade slurpat i mig mitt jättelillaglas med chia och han fortfarande hade kvar att äta, blev jag något avundsjuk. En större portion hade varit att föredra.

Kommer jag att äta chiapudding igen? Kanske. Vet inte. Det beror på om jag får feeling.

Det känns ändå fint att ha tagit chiaoskulden så här i början av 2017. Nu kan jag hänga med i snacket framöver och helt medvetet välja en chokladboll istället för att det är godare.

Den här lilla chiarackaren fyndade jag för 27 spänn.

Skäms på dig morsan!

Det är nu exakt ett halvår sedan jag var gravid och både jag och min kropp har fått distans till hela spektaklet, som konstigt nog inte bara engagerar den egna familjen utan också folk runtomkring. Jag tänkte nedan dela med mig av lite grejer som jag läst eller själv upplevt de senaste sex månaderna. Givetvis kommer jag att kommentera dem också.

”Kvinnor som joggar hem från förlossningen”
Meningen ovan är ett väldigt nedlåtande sätt att benämna kvinnor som börjar träna/springa tidigt efter förlossningen på. Jag har aldrig (trots att jag förmodligen ingår i kategorin) blivit utsatt själv, men läst uttrycket på flera ställen. Att börja träna tidigt ska man tydligen ha dåligt samvete för, eftersom man inte bara stressar sina ”medsystrar” utan också förstör sin egen kropp och försummar sitt nyfödda barn. Alltid denna shaming som aldrig tar hänsyn till att kvinnor är olika.

”Komma i form efter graviditeten”
Kan vi inte bara en gång för alla omformulera meningen ovan? Okej? Att komma i form har en osagd undermening att ”se ut precis som förut”, vilket sätter käppar i hjulet för många kvinnor. Jag tycker vi skiter i att komma i form och istället strävar efter att återfå funktionen att kunna göra det vi vill/älskar. En nybliven morsa ska liksom inte fokusera på att banta och stirra sig blind på bristningar, hon ska fokusera på rätt saker och på att vara nöjd och glad! Vi behöver inte fler eftergraviditetsbilder på magar, vi behöver kvinnor som faktiskt berättar något på riktigt.

”Men! Det syns ju inte på dig att du varit gravid!”
Folk som säger så vill säkert vara snäll och berätta att du blivit smal, men det är jävligt ytligt och trist att kommentera någon på det sättet. Hen som säger så har ju faktiskt inte en aning om hur kvinnan ser ut eller mår på insidan eller mellan benen för den delen.

”Min väninna hoppade i sina vanliga jeans dagen efter förlossningen!”
Att föra den här typen av information vidare till en nybliven mamma, anser jag vara direkt korkat. Den här meningen fick jag faktiskt serverad rakt i nyllet själv. Där och då var jag väldigt glad att jag är Mia, som totalt skiter i andras väninnor och deras jeans.

Ett halvår efter förlossningen känner jag äntligen att jag börjar få ha min kropp ifred igen. Ingen kommenterar hur jag ser ut och ingen kommenterar min träning i relation till att jag är mamma. För ja, träning och rörelse är tack och lov en väldigt stor del av mitt liv.

Jag är världens stoltaste mamma till två fantastiska döttrar.

Och JAG är världens bästa och starkaste Mia.