Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Lättpåverkad

I morse satt jag och tänkte på hur lättpåverkad jag är. Tankarna kom i takt  med att jag sörplade i mig en Cappuccino.

Att jag dricker en Cappuccino är inget konstigt, men att jag numera nästan alltid ersätter vanlig och hederlig (och god!) komjölk med iKaffe från Oatly är till viss del en bloggares fel.

Någon som kan gissa vem? Svaret med kommentar finns under den något skitnödiga bilden på mig…

Bloggaren är Anna.

Kommentar: Tycker det är synd att hon inte påverkat mig lika mycket med sin långpasspassion och vill understryka att jag dricker iKaffe i Cappuccinon för att det är gott också, inte bara för att min stora bloggidol gör det…

Tvångstankar om korv

Det här är ett inlägg helt utanför tränings- och löparbranschen och på grund av ämnet kommer inlägget heller inte att innehålla någon bild…

Händelsen jag beskriver nedan har förföljt mig i några dagar nu och det enda jag vill är ni ska säga att jag är helt normal och absolut inte ensam. Det jag beskriver nedan har hänt er också. Right?

Vi käkade jättegod korv i måndags – ni vet sådan där färsk med typ 100 procent kötthalt som smakar jättemycket och kryddigt. Efter middagen gjorde jag i vanlig ordning en matlåda och lade ner en korv. MEN. Helt plötsligt var det inte en korv längre utan en jättestor och gråbeige penis. Eller det var den ju inte, men det såg ut så. Med mos.

Jag fick matlådepanik och tänkte att jag inte kan lasta ut den där korven på en tallrik i lunchrummet. Dels kommer jag inte kunna låta bli att kommentera korven själv (vilket kan bli jobbigt då jag inte känner alla så bra än) och dels finns risk att andra tänker saker om min mat, men inte vågar säga något. Hatar spänd stämning…

Så jag skar upp korven i mindre bitar, ställde in matlådan i kylen och trodde att korvproblematiken var över.

Natten kom och jag vaknade kallsvettig. I mina drömmar fanns korven i helt skick. Där fanns också lunchrummet och en massa främmande människor, som jag skulle socialisera med. Jag var jättehungrig, men kunde inte förmå mig att öppna matlådan på grund av innehållet. Peniskorven förstörde liksom hela min dag.

Och att vakna så där abrupt för att man har drömt att man är hangry med mat i matlådan som man inte vågar äta på grund av att den ser ut som en penis är inte angnämt precis.

Nu borde det väl vara slut på den här historien. Men nej… Verkligheten kom ikapp och det var dags för the korvlunch IRL. Uppskuren och fin låg den där och väntade på mig, men den smakade inte gott längre. Efter att ha jagat mig dag som natt hade charmen med både hög kötthalt och kryddor försvunnit. Jag vet inte om peniskorven var ekologisk, men om den var det spelade det inte heller någon roll.

Sedan den dagen har jag bara ätit lax och vegetariskt.

Visst har väl det jag beskriver ovan hänt dig också?

”VI HAR ALLA VARIT DÄR!”

Personer som imponerar på mig just nu

# I skrivandets stund har jag en kär vän som cyklar Vätternrundan, vilket också är sista anhalten på hennes svenska klassiker. Det som imponerar på mig mest är att hon har varit så skön och relaxed inför hela grejen och tagit klassikerutmaningarna med ro. Under veckan har hon pratat om att hon ska ”runt den där pölen” och så köpte hon ett gäng Snickers. Alldeles nyss skickade hon mig en glad bild på sig själv och ett ”Godmorgon från Hjo!” Jag som knappt cyklar alls kan bara tänka mig alla nojor jag själv skulle ha haft…

# Min webbdesigner och goda vän Johanna (enklaknep) har jag totalt inte träffat så många timmar av mitt liv, men varje gång vi ses är det sjukt trevligt och tiden går alldeles för fort i förhållande till allt vi har att prata om. Jag tog en AW-fika med henne tidigare i veckan och det var som vanligt en fröjd att få lyssna till hennes reflektioner och insikter om både webben och livet. Och så lyssnar hon bra och ger mig grym input.

# Jag kan inte låta bli att imponeras av de två alkoholdoftande killar som nyss försökte fulåka SJ snabbtåg till Skövde på sina Västtrafikbiljetter. Det var så uppenbart att de visste att de gjorde något fel. Jag har aldrig och skulle aldrig våga testa att göra en sådan grej. Trots att jag är lite imponerad av deras mod och chansning vill jag ändå ge dem tipset att vara lite smidigare, ta ett tuggummi och inte sätta sig i 1:a klass …

# Det kan låta drygt, men jag är alltid lite imponerad av mig själv. Måste jag berätta varför? Knappast…

Vem/Vad/Vilka imponeras du av just nu?

Avslutar med att sprida lite kärlek med en bild på hjärtat som sitter på vårt gamla utedass <3

Mitt stinkiga liv

Det är mycket jag gör här i livet iklädd löparkläder. Många av grejerna innefattar inte ens löpning, men sker i alla fall i anslutning till någon form av fysisk aktivitet. Inga konstigheter.

I morse hade jag en bokad frukostdejt 07.45 och tänkte mig transportlöpning dit och hem. Lite lugnt sådär och med en raggardusch på mitten för att att inte förpesta livet allt för mycket för mina vänner. Fast det spöregnade på morgonkvisten och att sitta dyngsur och äta frukost kändes inte som ett alternativ, så jag tog bussen.

Valde ändå att åka dit i löparkläder för att kunna springa hem.

Men det här var dagen då jag var gjord av socker. Blev mätt av frukosten och mysig av levande ljus, kaffe och sällskapet. När frukosten var slut öste regnet fortfarande ner, kanske till och med lite ilsknare än förut. Kunde inte motstå värmen och tog bussen hem.

Orkade inte byta om sen. Några timmar senare fick jag ändå användning för löparkläderna som fick följa med på en halvtimmes lunchträning på gymmet.

Jag har fortfarande samma kläder på mig. Oduschad.

Och så ska jag ju springa imorgon bitti. Sen blir det en timmes löpcoaching efter lunch.

När ska jag hinna med duschen och ombytet!?

Tur att jag börjar jobba heltid på kontor snart så att löparkläderna slipper växa fast på kroppen.

Jobba förresten? Det innebär ju att transportlöpningen kommer tillbaka på riktigt i mitt liv igen! \o/

Långpass och drömmar om fårfiol

Idag sprang jag en halvmara modell tyngre. Redan efter 13 kilometer var benen sopslut. Istället för att deppa ihop använde jag slutklämmen till att tänka på att när jag har åtta kilometer kvar av mitt kommande Marathon så kommer jag att vara ännu tröttare. Det är liksom bara att njuta av att vara enbart sopslut i åtta kilometer. Smart va?

Trots trötta ben hann jag ändå njuta av en del grejer längs med vägen. Hade sambo och bebis med mig en bit, vilket ju alltid är trevligt. Vår gemensamma löpning piffades till med fårjakt och förmånen att få dirigera trafik. Makten man känner när man får stå och vifta en stor SUV runt ett stackars får som kommit ut på vägen alltså. POWER!

Och så är det ju lite hett när sambon tar fram sin manliga jakinstinkt och jagar ett djur. Fast näe, det blir inte fårfiol till middag ikväll…

När jag hade lämnat av sambo och bebis gav jag mig helt ensam ut i lupinhav och sommarregn. Ibland var det nästan så att den lantliga fräschören tog bort den trötta känslan, men bara nästan. Ty kuperingen längs med landsvägarna här i Åmål är inte att leka med. Jag försökte verkligen att fokusera på att luften var ljuvlig att andas. Bitvis kändes det ändå som en mer lockande idé att ligga helt stilla och andas i ett avgasrör.

När jag kom hem stod jag på tå en stund. Det händer inte ofta direkt. Så det var ju också en nytt och fräscht inslag. Det var också här, när alla bloggbilder var färdigfotade, som jag insåg att jag kommit åt en knapp på kameran som gör att alla bilder ser ut som skit. Det är ungefär lika klantigt som när jag råkade skicka en fet tumme upp på messenger till en kompis som berättade att hon hade fått öroninflamation. Jag ska sluta trycka på saker…

Men hörrni. Ett tungt pass är också ett pass. Och framför allt är det lite skrälligt att jag helt frivilligt sprang en distans som kvalar in som långpass. Det är ju bra att jag gör det med tanke på det där marathonet som jag skrävlar om hela tiden…

Okej, jag outar min löparhemlighet

Imorgon ska jag springa Vårruset i Gävle. På tid. Det är min första löpartävling på nästan två år. Det långa uppehållet har dels berott på att jag varit gravid och dels på ett totalt ointresse för att tävla.

Jag är fortfarande väldigt ointresserad av att tävla, men fick tuppjuck och anmälde mig i ett parallellt mentalt universum. Så imorgon är det bara att packa in delar av familjen i bilen och göra en eftermiddagsutflykt på 14 mil till Gävle, staden som var mitt hem i 10 år.

Det känns brutalt med fem kilometer ty jag är inte mitt bästa löparjag just nu. Försökte febrilt att formtoppa lite igår söndag, men kroppen är rejält nertränad och skulle behöva minst en vecka till för att pigga på sig och få snabba ben. Det var liksom aldrig meningen att jag skulle tävla nu.

Aja. Jag är cool inför spektaklet. Ett vårrus i Gävle är inte hela världen.

Vad tror du att jag springer på? 🙂

År 2015 gjorde jag Vårruset i Göteborg på 19.48, men en hel del vatten har gått sedan dess…

Min helg ur mobilen…

En sådan här måndag går det inte att komma undan att läsa härliga race reports. Jag läser om traktorn Anna som brummat sig igenom Köpenhamn Marathon helt galant. Jag hittar en hel drös med sköna loppstories om Göteborgsvarvet hos bland annat Malin, Emma och Ida. Även jag var ju rent fysiskt på Göteborgsvarvet som supporter och hejaklack, vilket jag redan bloggat om.

Jag känner att det är dags med ett inlägg och en bild som berättar något om mig och min helg. Med stor förväntan går jag igenom bildarkivet i mobilen för att hitta måndagens bloggbild…

Kvinnokroppens funktioner är äggstra roliga

Påsken tog slut, men det är en påskgrej som förföljer mig…

Annonsen nedan:

1. Har de försökt skämta till det?
2. De skämtar inte, utan tyckte att ägglossning var ett passande ord i sammanhanget?
3. Vad tycker Lisa på bilden om att hennes ägglossning hängs ut i lokalblaskan?

Kvinnokroppen och alla dess funktioner alltså. Helt fantastiska, till och med på påskharar.

Och jag vill skriva att detta var väldigt äggande information, men påsken är ju slut, så jag låter bli…

Konsten att komma hem

Vi hade lyxen att bli upplockade på Landvetter i två bilar igår. Hela resesällskapet kördes därmed hela vägen fram till dörren med väskor och allt. Eftersom kvällen bjöd på typ snöblandat regn, ett väder som jag i sann sällskapsresan-anda mötte i linne och utan strumpor i skorna, var jag väldigt tacksam över det. Fast tacksamheten slutade liksom inte där…

Vår skjuts hade dessutom fixat ett survival-kit för sen hemkomst. I en kasse fanns bröd, ost, skinka, fil, mjölk och frukt till hungriga magar. Och en burk Nutella. Nu kanske ni tror att det var slut på saker att vara tacksam över. Det kan väl inte bli bättre än Nutella?!

Där har ni fel.

I kassen låg också en bukett tulpaner, som var en försenad födelsedagspresent till Ola. Fast inombords lade jag genast beslag på dem och bestämde att nu får det fanimig bli vår och härligt i Göteborg. Det gick sådär med min vårönskan, men tulpaner på bordet har vi alla fall <3

Och sen slog någon form av minivardag till med plock, tvätt, städ och BVC-besök för den minsta. Imorgon eskalerar hela vardagskalaset med ett möte för mig och BVC-besök för den stora. Och sen ska jag såklart börja träna i Sverige igen. Det känns fräscht och uppfriskande…

Fulltankad semesterfirare

Vi packar för att åka hem från Teneriffa imorgon. Så här i slutspurten bjuder jag på en semesterlista med mina personliga godbitar från två fantastiska semesterveckor.

# D-vitamin så att det räcker och blir över – CHECK! För trots att jag är präktig som få med tjocka lager hög solskyddsfaktor och är försiktig med mitt solande för att slippa bli svennebanan-ful-brun så känner jag att solstrålarna har gjort min kropp en massa gott. En dag var lite molnig. Alla andra dagar har solen strålat från en klarblå himmel.

# Luftning av löparben – CHECK! Vi har sprungit flera äventyrliga bergspass jag och Ola. Och strandpromenaden har använts till slöa morgonjoggar och intervaller. Två veckors familjesemester innebär minst 14 löppass. Det är sen gammalt. Kommer att återkomma i ett inlägg om hur man lyckas träna så mycket utan att talla på familjetiden en endaste gång.

# Glada barn – CHECK! Som de har trivts och njutit våra två skatter. Det är lätt att vara förälder på semester när det är så.

# Croissanter och nutella – CHECK! Jepp, varje morgon som efterrätt till min huvudfrukost. Med en dubbel espresso (som stavades expresso på kaffemaskinen).

# Solmogna frukter och grönsaker – CHECK! Varje dag till i princip varje måltid. Tallrik ett (av tre) precis varje frukost har bestått av ett berg av frukter. Och ost… Och luncherna och middagarna som vi oftast har lagat själva har antingen varit stora grönsaksfat eller haft ett stort grönsaksfat som tillbehör.

# Födelsedagsbarn x 2 – CHECK! Moa fyllde fyra år dag två och Ola fyllde något annat med en fyra i igår. Moa firade även sin treårsdag på Teneriffa så det är nog läge för det där snacket om att det inte är en mänsklig rättighet att åka utomlands på sin födelsedag snart…

# Bilder och filmer från härliga löpturer – CHECK! Ja, Teneriffa är inte färdigbloggat bara för att jag åker hem. Dels har jag själv fixat massor med material och dels har Ola tagit sitt uppdrag som influencer-partner på stort allvar. Materialet vill jag gå igenom hemma vid köksbordet i Göteborg och bli så där Teneriffa-romantisk och glad.

Kvar att njuta:

# En löptur tidigt imorgonbitti.

# Fruktfrossa samt en croissant med nutella och en dubbel espresso på frukostbuffén.

Sen är jag redo för sidvind och motvind på löparbanan vid Ullevi och havregrynsgröt med mellanmjölk.

Och sen vill jag blogga om:

# Olas och min sista och bästa topptur som slog löpning ovan bananerna med hästlängder.

# Det äckel jag känner inför all-inclusivekulturen.

# Föräldrar, solande och barn. Jepp, dags för lite föräldrahets! Och det handlar inte om hur de exponerar sina barn för solen…för det gör de flesta inte alls.

# Aktiviteterna som inte var löpning.

# Och så det där jag nämnde i början – att hitta träningstid under familjesemestern.

Nästa gång vi hörs är jag i Göteborg.