Dagen före lopp

Och ingenting är som det ska. Eller snarare så är ingenting som det brukar vara dagen före ett lopp.

För det första så har jag knappt ägnat loppet en tanke under veckan som gått. Jag har heller inte sprungit något pass för att få fart på benen utan hållit mig till att jogga och promenera fem kilometer vid två tillfällen. Enda syftet har varit att kolla om det är rimligt att överhuvudtaget springa loppet med min ”skada” i baksida vänster lår.

Jag tycker att det känns rimligt nu. Så de där två femkilometarna har fyllt sin funktion…

Har jag ätit ordentligt? Har jag sovit? Jag vet inte. Det är inte ordning på någonting.

Allt känns så odramatiskt och avslappnat att jag undrar om det ens är på riktigt.

Visst går det ett lopp i Helsingborg i morgon?

Om det gör det, så kommer jag (om inget oförutsett händer) att stå där på startlinjen klockan 11.40…

Jag tror att lugnet beror på att jag var i betydligt sämre skick när jag genomförde Stockholm Marathon i 30 graders värme i juni. Efter det är det få saker inom löpning som känns tuffa både vad gäller det fysiska och mentala.

Jag menar, halva distansen på betydligt lättare ben (om än ett som bråkar med mig), rimliga förväntningar som känns fina i magen och med ett mycket lättare sinne.

Vad kan gå fel liksom?

4 thoughts on “Dagen före lopp

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *