Dagens inspirationsbild. Så ska jag bli giftig.

Den är vackrast i hela skogen, men blir ändå lämnad ifred. Det måste vara ett skönt liv att vara flugsvamp.

Nu kanske ni tror att jag har tagit någon form av svamp.

No way, men jag har banne mig bestämt mig för att bli lite mer ”giftig”…

Igår körde jag ett backpass som tog totalt 32 minuter. Hutlöst jobbiga minuter. Så jobbigt att jag ville kräkas ibland. Nu är jag frälst i mina 32 minuter. Jag hann aldrig få ont, men jösses vad mycket träning det rymdes däri.

Jag har nämligen upptäckt att jag har en skadespärr. Någonstans mellan 12 och 13 kilometer kommer alltid smärtorna. Först ömmar tån och därefter gör vaden sig påmind. Sjukt trist, tråkigt och självförtroendeknäckande när man är mitt inne i sitt flow.

Långpassen har jag varit tvungen att skippa helt sedan strax efter Stockholm Marathon, men från och med nu är alla pass över sju kilometer uteslutna. Fast när jag väl springer mina kortare sträckor, ja då jäklar springer jag för livet.

Jag kommer än en gång att vara idioten, som inte har tränat uthållighet, men ändå väljer att satsa alla sina kort på säsongens största långlopp… Störd? Ja lite kanske.

Men jag ska stå på den där startlinjen och när jag väl gör det så ska jag tycka att det är kul, inspirerande, härligt och fantastiskt att ha 30 kilometer framför mig. Lidingöloppet ska genomföras, men det ska inte vara det sista jag gör som löpare. Det ska vara början på en ny satsning och nya mål.

Wanna taste? Gårdagens svampfynd var vackert i nyanser av rött, lila och grönt, men absolut inte ätbart. Allt har sin charm och sitt syfte.

5 thoughts on “Dagens inspirationsbild. Så ska jag bli giftig.

  1. Jag börjar nu inse vad det här handlar om. Du kör ett Rocky-Balboa-upplägg. Alla minns väl Rockyfilmen när Rocky möter den hårddopade Ivan Drago. Medan Drago tränas i labmiljö, så drar sig Rocky ut på landet, hugger ved, kastar stockar osv. Det är alltså så som segern ska vinnas!

  2. Äh, med tanke på att du får ont när du springer längre är det ju dumt att göra det. Kuta på bara. Fasen har du sprungit Lidingö och Marathon innan lär du ju breakdanca dig runt banan.

    En annan har ju haft ångest sedan jag anmälde mig förra året och är helt övertygad om att jag kommer dö efter halva banan för jag har aldrig sprungit så långt innan. Har fått dille på att få igång bra mängdträning för att kanske orka något längre. Därav mina nojor för antal löpta kilometer. Men efter lidingöloppet tror jag att jag tillfälligt skall bli soffpotatis för någon vecka eller så…

  3. Jag har vissa problem med att se Mia kasta stockar och hugga ved! Ytterst underhållande bild jag just fick i huvet! Hahahahahahahaaaaa! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *