Den där dagsformen

Dagsformen som gör att jag en lördag eftermiddag knappt orkar ta mig framåt i styrfart, men ändå gör det, för jag vet att löpstegen kommer att landa fint i kroppen. Efteråt.

Dagsformen som en söndag förmiddag får mig att tagga till för långa intervaller i mitt drömmarathontempo, som just nu känns väldigt långt borta och som jag med glädje sparar till en annan säsong…

Stegen kändes starka och balanserade. Jag bara sprang och kände under korta sekvenser igen löpningen som den en gång i tiden brukade kännas.

Långa och ”balanserade” intervaller är förövrigt det som passar mig bäst just nu.

Du får gärna kopiera det enkla, men sköna passet!

Långa intervaller

Uppvärmning 2.5 kilometer

4 x 2000 meter med 2 minuter vila mellan varje intervall.
Jag utgick från mitt senaste marathontempo. Så skalade jag bort typ 15-20 sekunder från marathonfarten och sprang mina tvåtusingar i det tempot. Satt hur fint som helst!

Nerjogg 2.5 kilometer

Färdig!

4 thoughts on “Den där dagsformen

    1. Det kommer bli pers och fanfarer om jag tar fram hela min arsenal med hejaheja-saker! Välkommen till Göteborg! 🙂

  1. Visst är det märkligt hur det kan svänga!? Jag gillar att springa på tid. T.ex 3-4 x 10 min. Har nog sprungit för många ”sträckintervaller”…
    Bra jobbat!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *