Det är långt från 3000 meter…

kontrollerade joggintervaller på löparbana till ultrauthållig, marathonstark och milsnabb. Ni vet det där formen jag en gång hade… Fast jag måste medge att jag går i gång som fan på det här. Jag har såklart inga konkreta löparmål satta än, men att springa utan att kroppen gör motstånd får nog vara nummer ett på listan. Sen får vi se varthän löparbenen bär mig. Förmodligen blir det lite av varje, precis som vanligt.

Idag eftermiddag hängde hela familjen på löparbanan vid Ullevi. Sambon sprang intervaller, jag joggade runt medan han vilade, stortjejen räjsade med springcykeln och den minsta sov. Det var nästan lite idylliskt till treochetthalvtåringen blev trött och less…

Och löparbenen bar mig som sagt 3000 meter. Jag drar nu i löparhandbromsen i två dagar innan jag ger mig på löpningen igen. Varje löppass den närmsta tiden kommer med stor sannorlikhet att innbära någon form av utveckling \o/

Kul på banan! Ja det var faktiskt skitkul 🙂
menmia-löparbana-efter-graviditet

3 thoughts on “Det är långt från 3000 meter…

  1. Älskar era familjeäventyr på löparbanan! Har väldans svårt att få med mig mina telningar dit. En sjuttonåring imponeras inte så lätt av löparbanor….

  2. Härligt att kroppen verkar vara redo för jogg igen 🙂 Och jag håller med om att familjeutflykt till banan låter jättekul, det ska jag försöka få till med dottern nån dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *