En återhämtande och snäll helg

Ljuset och vädret har varit magiskt vid Gullmarsfjorden den här helgen. Så fort jag har tittat ut genom fönstret eller varit ute mitt i det har jag blivit tårögd av tacksamhet. Tänk ändå att man lever och får ta del av så många vackra vyer, relationer och ting.

Min värdefulla Mia-tid har jag vid två tillfällen lagt på löpning och motion i gnistrande förmiddagssol, som ännu inte hade värmt upp världen och förintat frosten. Jag gladdes både över de vackra landskapen och över att min vad inte bråkade en endaste gång.

Vid båda tillfällena har jag landat här, på ”min” återhämtningsklippa nere vid stranden. Ena dagen bjöd på hård och ganska obehaglig vind medan den andra gav mig sol som värmde kinderna och gav en förnimmelse om vår. Hade svårt att släppa taget om den känslan och gå in.

Och barnen har jag rastat nere vid stranden och på grusvägarna mellan djurhagarna. Vi har släppt iväg alfahannen på löppass och hejat fram honom på raksträckan som är perfekt för tusingar. Jag har töjt och böjt för att mjuka upp min kropp och känner att en veckas regelbuden rörlighetsträning faktiskt har gett resultat för mitt mående. Jag har ätit gott, snattat av storbarnets lördagsgodis och druckit ett glas rött.

Jag har stått här med dunjackan på och mössan nerdragen med den isande havsvinden rakt i ansiktet och andats och tänkt helt klara tankar.

Det har varit en fin, återhämtande och väldigt snäll helg. Tack.

2 thoughts on “En återhämtande och snäll helg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *