En historisk bild

Höstbuketten som jag fick för inte så lång, men ganska så trogen tjänst. Bakom den ligger presentkortet, som ska användas till en regnkappa som jag behöver när jag går mellan Korsvägen och mitt nya jobb.

Terapifåtöljen och pläden. Platsen där jag stöttat någon annan och blivit stöttad själv. Fåtöljen som blev hans plats. Där jag suttit bakom stängd dörr efter mitt livs första och hittills enda panikångestattack i väntan på skjuts hem. Där jag tagit en stödvila då och då.

Skåpet, där den vänstra delen har fungerat som ”sunkskåp” för fuktiga träningskläder och handdukar.

Mina plastmappar. Man kan aldrig få för många plastmappar. Kanske finns det en diagnos för det…

Den vita väggen där jag med hjälp av självutlösare har tagit mina/våra kjoltorsdagsbilder.

Jag kommer hit imorgon igen, men då är det mest för att stänga butiken så att säga.

Nu tar jag höstbuketten under armen och åker hem.

2 thoughts on “En historisk bild

  1. Det känns alltid lite sorgligt att lämna. För det finns så mycket minnen i allt. Även om man vill därifrån. Sunkskåpet hade jag dock snabbast möjligt återuppfunnit på det nya stället. Ett sunkskåp är rent av livsnödvändigt. Efter skånetrafikens kaos idag igen är jag högst beredd på att skaffa mig ett eget. Ett beredskapsskåp när man måste kunna springa hem…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *