En lunch att minnas

Årets bästa lunchinbjudan kom i onsdags. Det var vår sista heldag i Hälsingland. Jag morgonjoggade mina landsvägar hej då när det kom ett sms med löfte om grillad korv och utomhusluft. Lite senare skulle det visa sig att denna lunchinbjudan även innehöll strålande sol, glögg i en kastrull på grillen och bekväma plusgrader. Men först var vi ”tvungna” att transportera oss två kilometer genom vinterlandskapet med spark och pulka.

Ja, detta var en tillställning av ytterst familjär karaktär. Alla var med, men trots fyra barn och sex vuxna vid grillen blev det aldrig trångt runt matbordet och maten räckte till samtliga.

Min minsta tappade nog räkningen på antal korvar och russin i magen och i sann utomhusanda totalslocknade hon i pulkan på vägen hem. Jag var minst sagt lite avundsjuk på den stödvilan…

Jepp, det här är definitivt en av årets bästa luncher. Den andra hände i påskas när vi grillade korv i en skogsglänta utanför Hindås.

Jag äter faktiskt bara korv som har grillats utomhus. Det är ingen ätstörning. Det är bara som det är. Jag behöver en skön utsikt till korven helt enkelt.

One thought on “En lunch att minnas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *