Hej drömmiga Hindås…

som har välkomnat oss med minusgrader, sol och krispiga vita vinterdagar med ett alldeles lagom tjockt snötäcke. När vi lämnade Göteborg ”på riktigt” i lördags kände jag typ ingenting. När alla våra pinaler var urpackade och stod i en enda röra i huset fick jag panik. Nu när saker börjar komma på sin plats, kidsen har gjort succé på nya förskolan och jag strax ska köpa ett busskort för att kunna ta mig in till stan då och då, känns allting helt rätt.

Vi har kommit hem. Hem till Hindås.

Det har inte hunnit bli så mycket träning än, men jag har varit ute och finsprungit en sväng och mätt upp hur långt vi har till affären, förskolan och till Vildmarskleden som kan ta mig genom skogen till Göteborg. Kvar på listan finns bland annat projektet att springa skogsvägen till släkten i Bollebygd och ta mig spårcentralen där det finns ett riktigt brötigt terrängspår som mäter en mil. Viktiga grejer.

Så ja, en milstolpe i är livet nådd. Nu ska jag bara städa upp lite annan skit som  gnager, så kan jag börja skriva en sådan där helt fantastisk, drömmig och kommersiell blogg ur ett perfect-outdoor-running-family-perspektiv…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *