Intervaller: löpare på grönbete

Jag älskar att vara spontan. Mina hitte-på-intervall-pass, som oftast hittas på under uppvärmningen är alltid de bästa och roligaste. Och eventuellt också de jobbigaste.

Fredagens intervallstege:
2000 m + 1000 m + 1000 m
1000 m + 500 m + 500 m
2000 m

Och vilan då? Jo, självklart vilade jag. En minuts stå- och gåvila, förutom mellan femhundringarna då jag halverade vilan till 30 sekunder.

Den sista tvåtusingen är en liten outsider och stör mönstret i en stege där intervallerna halveras vad gäller längd. Det finns ett syfte med den tvåtusingen. Typ. Eller inte. Eller jo…

När intervallerna blir kortare ökar (i bästa fall) farten automagiskt. Utmaningen blir då att den sista tvåtusingen ska gå minst lika fort som den första tvåtusingen. Det ska helt enkelt finnas krut kvar i benen trots en lång samt ett gäng snabba, mjölksyrastinna och betydligt kortare intervaller.

Det gick bra idag. Tack som frågar! Jag orkar inte skriva ner några tider, men viftar ändå lite med en segerflagg i smyg bakom ryggen. Jag hade roligt och kände mig motiverad och stark alla åtta kilometer kvalitet. Lite som en löpare på grönbete.

Idag lördag återhämtar jag mig med lätt distans. Inget favoritpass direkt. Det är en jäkla tur att solen skiner.

2 thoughts on “Intervaller: löpare på grönbete

  1. Att hitta på upplägget sådär under uppvärmningen låter smart. Då kan man liksom komma på hur jobbiga saker som helst utan att man har behövt gruva sig för det innan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *