Jag efterlämnar bromsspår

# Jag jobbar kopiöst många timmar ena dagen och klarar deadline med några timmars marginal. Dagen därpå vägrar jag jobbstressa en sekund, drar i handbromsen och spenderar förmiddagen med barnen med BVC-besök och mys. Eftersom jag har suttit på röven hela dagen innan (med korta avbrott för citywalking och tantmotion på kvällskvisten), tar jag tillfället i akt att använda benen till och från förskolan och till BVC. Innan lunch har jag samlat på mig drygt 8000 sköna steg och jag känner hur stegen i sig och den friska luften gör mig så himla gott.

# Jag är på gång med min löpning och är så motiverad att jag springer långpass. Det leder såklart till ont i vaden, eftersom deppens år 2018 fortfarande spökar i kroppen och gör mig fysiskt skev. Så jag bromsar träningen i nästan en hel vecka innan jag känner mig redo och motiverad att börja om från ruta ett. Jag lär mig springa igen med korta joggintervaller, tåhävningar och rörlighet på vardagsrumsgolvet.

# Jag är mitt i en tuff jobbperiod och sitter alldeles för mycket framför datorn. Därför har jag bromsat bloggen också. För så vitt jag vet ger den mig inga stålar… Jag vill verkligen inte leva mitt liv framför datorn eller i telefonen när jag inte har feeling för det.

Så nu vet ni varför det är så tydliga bromsspår efter mig. Vi hörs snart igen!

One thought on “Jag efterlämnar bromsspår

  1. Du gör rätt som bromsar när det behövs. Så att du kan gasa en annan gång när andan faller på. Men jag hoppas att du dricker cappuccino och äter choklad fastän vi inte får läsa om det. Så att du inte får brist på kaffevitaminer och livsviktiga chokladämnen. Så länge du har koll på den biten vet jag att du snart är hel i vaden! Och jobb-berget krymper i blotta förskräckelsen! Heja heja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *