Jag känner våren i mig!

När det drippelidroppade mest överallt och vägbanorna var fria från snö och is. När solen värmde kinderna trots att de isiga vindarna ville annorlunda. När passet avslutades med att jag fick springa längs med en maffig regnbåge som tornade upp sig ovan granskogen. Ja då kände jag våren i mig!

Jag vet vänner, det blev tyst här igen. Det beror främst på att jag varit så nedrans skruttig, till och med sängliggande i några dagar. Därefter fick jag disponera den lilla energi jag hade väldigt väl.

I lördags, efter en dryg veckas snorchock, bestämde jag mig för att det fick vara nog och tog en rask promenad med sambon. Eftersom varken snorsläppet eller hostan blev värre av det vågade jag mig på en liten lätt löptur senare samma dag. Igår söndag friskförklarade jag mig själv.

För att inte göra det helt lätt och friskt startade jag måndagen med att skära ett djupt jack i vänster pekfinger. Så istället för snorchock har jag ägnat förmiddagen åt blodchock och en lätt svimningskänsla närvarande.

Ach, jag lever! Och ikväll ska jag få rasta löparbenen.

Jag känner våren i mig! 🙂

2 thoughts on “Jag känner våren i mig!

  1. Visst är det härligt när våren visar att den är på väg! (och att vara frisk och få njuta av den)

    Här i Mora hörde jag första riktiga ”vår” fågelkvittret idag. Jag blir ju lite tossig av det! Men det är två veckor för tidigt…… Det är ju något lopp som ska köras första söndagen i mars….. Vi Moringar har ju tiden före och efter Vasaloppet 🙂 och det här vädret (+ grader och sol) känns som efter Vasaloppet. Första måndagen i mars är det helt OK att det plaskar på vägarna men inte redan nu.

    Hur som helst spritter det i benen och de vill ut och rasta löparskorna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *