Jag och mina ”lätta fötter”

Att jag inte har lagt min bästa löparsäsong bakom mig vet ni ju. När huvudet inte har varit fullt av potatismos har benen (förmodligen på grund av allt potatismos jag har haft i huvudet) strejkat på olika sätt och gör så fortfarande. Det har varit stelt, stolpigt och obalanserat i löparskorna. En direkt avspegling av livet.

Då blir man extra glad för det lilla.

Som att inte mindre än två främmande personer berättade för mig igår under korta och lugna löprundan (vaden ni vet…) att jag sprang lätt. Den ena sa ”lätta fötter” och den andra ”lätta ben”. Båda kändes precis lika bra.

Eller som att jag i morse lyfte 85 kilo i marklyft utan att blinka. Jag fick faktiskt koppla mig själv med strypkoppel i närliggande smithmaskin för att inte fortsätta och lägga på mer. Den som spar hon har och ett steg i taget…

Blicken framåt och uppåt. Och hjärtat på rätt ställe!

2 thoughts on “Jag och mina ”lätta fötter”

  1. Lätta fötter är bra fötter. Och starka ben är bra ben! Lätta fötter har jag ibland, men starka ben kan ingen beskylla mig för… jag måste komma på studiebesök i dina backar! (neeej, inte i smith-maskinen…)

    1. Men du har ju jättestarka ben som kan springa hur långt som helst!!! But hey, du är såklart alltid välkommen hit 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *