Jag och mitt nya röda vrålåk

Två växlar som man lägger i genom att trampa bakåt. Det tog oroväckande lång tid att lära sig det… Ett charmigt och rostigt styre. En sadel som man får plats med hela röven på.

Framförallt så är hon röd!

Säg hej till mitt nya vrålåk, som sambon har fixat, byggt och målat. Jag är en bortskämd jäkel alltså.

Hon matchar mig, mitt linne från Avanna och sommaren. Helst skulle jag vilja smycka henne med vita prickar, men det får jag inte…

Jag och vrålåket bekantade oss ordentligt igår kväll. Det är redan en fin kärlekshistoria, trots att jag är en sån där typ som hellre går än cyklar, vilket mest beror på att jag bor i Göteborgs innerstad och inte riktigt kan hantera trafiken.

Vrålåket måste ju så klart ha ett namn. Vad ska hon heta tycker ni?

13 thoughts on “Jag och mitt nya röda vrålåk

  1. Ok. om du döper cykeln och börjar kalla den vid namn så kommer du aldrig någonsin få en present av mig igen i hela ditt liv. Sorry.

  2. Men Ola, jag döper ju alla presenter jag får av dig. Tänk på ”pippin”, ”pippi 2” och ”Lillpippin”…bland annat.

  3. Brunetthella: Klart hon ska ha en egen korg 🙂 Men vad ska hon heta då tycker du? Tänkte kombinera korg- och namngivningscermoni.

  4. Hoppla, namnfrågan var visst lite känslig. Om ni – i samförstånd – kommer fram till att cykeln ska heta något så röstar jag på det klassiska Göteborgsnamnet Beda. Cykeln Beda! Det e la bra.

  5. Lars: Beda – vad fint! Det är nästan så jag tog det direkt! Ska dock vänta lite med beslutet…

  6. Brunetthella: Jag kommer att göra något stort av den här namngivningen. Något riktigt stort – av bröllopskaraktär. Alla får komma 🙂

    Majapiraja: Tack för tips. Jag tar dem med mig 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *