Jag önskar det får mig att flyga fram!

Jag vet att det är skittuffa löparförutsättningar här vid Gullmarsfjorden. Vart jag än vänder blicken finns en tuff uppförsbacke som efterföljs av en till. Och en till. När jag är i väldigt bra löpform är det här platsen som tar ner mig på jorden en smula…

När jag inte är i någon bra löpform och som grädde på moset har en halvtaskig dagsform på grund av dålig sömn är det här platsen som dödar ben och karaktär efter första kilometern. Som är en brant uppförsbacke…

Nej, det blev inga 30K idag. Efter backe upp och backe ner i 2 h och 36 minuter kastade jag till slut in handduken och gick hem för att inte missa lördagslunchen med familjen.

Solen sken och jag kunde inte på något sätt vara missnöjd med missat distansmål. I kroppen kändes det nämligen som om jag hade sprungit 1000 kilometer. Minst.

Det finns  inte längre några flacka och lätta rundor i mitt liv. Vid hemmet i Hindås är det nästan lika kuperat som här vid Gullmarn. När det friskvårdas på arbetstid springer vi i Änggårdsbergen och man hör ju på namnet vad det är för typ av terräng.

Jag hoppas och tror att de här bergsgetfasonerna för något gott med sig på till exempel Stockholm Marathon. Kanske kommer jag flyga fram och skrika ”Var är backjävlarna?!”

4 thoughts on “Jag önskar det får mig att flyga fram!

  1. Vilken bra träning du får när det är så kuperat! 🙂 Heja dig.

    PS: Idag kommer mitt inlägg upp om tuffa rumpövningar. DS

    1. Tack för tips! Ska kolla in lite senare under dagen. Och ja, träningen är finemang om än lite påfrestande… 😀

  2. Nu kommer ju tycka Västerbron är ett fartgupp. För en annan som tränar på skånsk platt åker kommer den förmodligen te sig som mount Everest. Minst…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *