Jag talar inte med träd, men det är skönt att prata med skogen

När löpningen enbart handlar om välmående och noll prestation fungerar springandet som ett tyst och stillsamt samtal för mig. Bäst blir snacket till skogs eller vid vattnet. Jag brukar inte prata högt (vad jag vet…) och ofta vet jag nog inte vad jag pratar om heller. Samtalet bara pågår och skapar sinnesro för senare.

Tänk vad härligt att löpning kan vara så mycket för en och samma människa. Jag är glad att jag har löpningen. Alltid.

Men om ni ser mig stå och skrika åt en stubbe har det eventuellt gått överstyr…

One thought on “Jag talar inte med träd, men det är skönt att prata med skogen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *