Jakten på en uppåtgående formkurva

Ambitionerna med min löpning har det senaste året varit väldigt låga och mentalt är jag fortfarande på en plats där jag blir nöjd av att bara komma ut och röra på mig. Det är jätteskönt att vara på den mentala platsen, typ som att vara i en glad motionärs drömläge! Träningspassen blir av utan minsta motstånd och jag håller mig frisk och stark.

MEN. De senaste veckorna har den trygga mentala platsen stundvis känts lite tråkig. Trots att jag har varit överbelamrad med jobb och inte haft någon tid till prestationsinriktad och fysiskt krävande träning har en gnista tänts i bakhuvudet och börjat glöda hela vägen fram till frontalloben…

Jag vill tillbaka! Med det menar jag inte att jag behöver upprepa gamla prestationer i form av tider och topp-10-placeringar i relativt stora lopp. Nej nej. Det är känslan jag vill åt!

Men jag stressar inte. Igår ställde jag in det första passet på grund av för trött… Tror att de senaste jobbveckorna kom i kapp mig lite och när jag fick möjligheten att vara hemma och slappa med barnen en hel måndag stängde systemet av och jag går fortfarande runt i en dimma. Väldigt skönt och välbehövligt.

Den kloka och hållbara jakten på en uppåtgående formkurva får helt enkelt starta en annan dag. Kanske ikväll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *