Konsten att uppskatta det man har gjort

Det vill säga att inte tänka på allt man hade kunnat göra bättre eller mer av.

Jag tycker ärligt att det är skitsvårt ibland.

Just nu kämpar jag med min marathonträning och det faktum att jag inte sprungit så många långpass. Mina tankar fastnar helt enkelt på det jag inte har gjort istället för att fastna på all den fina löpning jag faktiskt fått till. Urdumt, eller hur?

I nästa tanke blir jag irriterad på mig själv för att jag har slarvat med intervallerna. Också. Vad har jag pysslat med på sistone egentligen? Sprungit runt på en räkmacka i ingenmansland?

Näe, det är dags att vända på steken och skapa någon form av mantra.

Från och med idag ska jag tacka kroppen för alla löpsteg den har tagit och alla den kommer att ta. Jag ska värdesätta att jag kan springa så mycket och ändå vara skadefri *peppar peppar*. Jag ska höja blodsmak, njutarrundor och löpta kilometer till skyarna – alla typer av löpning har ju faktiskt tagit mig framåt, inte bakåt…

Och så ska jag påminna mig om att jag har gjort på mitt sätt på grund av hur mina prioriteringar i livet ser ut just nu.

Nu känns det genast mycket bättre.

För ärligt, vad är det värsta som skulle kunna hända? Att ett Marathon tar tid?

4 thoughts on “Konsten att uppskatta det man har gjort

  1. Ett marathon som tar tid är ett marathon som ger valuta för pengarna! Om man inte gör som jag gjort ett par gånger och tar så mycket tid på mig att jag missar målfoto och bullen så klart. ..

    1. Oh du är så smart! Men målgångschokladen tänker jag inte missa… I övrigt får det gå hur långsamt som helst 🙂 Kram!

  2. jag skulle precis skriva det som Kari redan skrev. Ju längre tid, ju mer marathon för pengarna liksom! Tycker du tränar på galant och ditt marathon kommer gå som en dans!

    1. Där har ni ju en poäng! Klart man vill ha mycket löpning för pengarna! 😀 Och ja, jag vet att jag tränar på bra. Jag blir bara lite lätt dum i huvudet ibland… Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *