Löparförälskelse

Nej, löparförälskelsen slog inte till med buller och bång i lördags, då jag på stappliga ben försökte piska upp farten och springa ett snabbdistanspass. Den infann sig heller inte efteråt, när jag ändå kände mig ganska endorfinhög och nöjd med mitt tappra försök. Fast frågan ekar fortfarande över hela Göteborgs stad ”Smidiga och starka löparkroppen – var äääääär duuuu?”

Löparförälskelsen slog till med buller och bång igår söndag, då jag efter många om och men kom ut på min löptur. Mest för att det var fint väder faktiskt…

Jag lämnade gångbanan och impulssprang över en ås i skogen och kom ut på golfbanan på vägen upp mot Delsjön. Här brukar jag vanligtvis springa och ducka, men den här dagen behövde jag inte oroa mig för vinande golfbollar utan kunde bara njuta av det soldränkta landskapet.

När jag nådde mitt mål – Delsjön – var löparförälskelsen i hamn. Stannade och njöt en stund innan jag nöjd och glad kunde springa hem igen.

Det är så uppenbart vad som får mig att må bra både på in och utsidan.

Så, mer löpning och skog till mig…

6 thoughts on “Löparförälskelse

  1. Bästa förälskelsen! Hoppas hitta den en gång till innan gråvädret kommer tillbaka på onsdag. I morgon arbetstidsförskjuter jag mig till en solig runda! Baskemej 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *