Min födelsedag blev inte alls vad jag tänkt mig…

Det börjar redan tidigt med en sovmorgon till 06:45. Händer typ aldrig. När jag kommer upp är det pudervitt utanför fönstret. Jag kollar i kalendern vilket datum det är och om det är rimligt med snö…

Ah just ja! Den 23 november. It is my bithday!

Kvällen innan har jag styrt av allt morgonfirande. Den minsta har nämligen febertoppat och jag tänker mig att dagen blir bättre och stabilare om alla får sova till de vaknar.

Sen händer grötfrukost med mina barn, få iväg den äldsta till en kompis, smygsvara på några mail, kladdkakebak, två maskiner tvätt, hänga tvätt, få huset fullt med barn och avstyra catfight mellan två femåringar… Någon gång mellan alla moment lyckas jag få i mig lunch också och sjuklingen vill aldrig sova. Fast det gör hon nu klockan 14.25.

Nej jag kom aldrig iväg till jobbet idag som ni förstår. Något träningspass på lunchen kopplat till dagens magiska siffra 39 har ännu inte hänt.

Fast snart kommer saker och ting att börja bli som jag tänkt mig…

När sambon kommer hem vid halv fyra lämnar jag hemmet för frisk luft och löpning. Sen tar vi det familjära firandet som vi hoppade över på morgonkvisten. Förhoppningsvis knackar det på dörren vid 18. Jag har bjudit in två sköna personer till middag och filmkväll. Bjussar på räkor med tillbehör, bubbel och kladdkaka med grädde och nonstop till efterrätt. Och chips till filmen såklart. Precis som jag vill ha det. Sambon har fixat allt det praktiska, minus kladdkakan som jag gärna tillreder själv.

Nej, det är faktiskt inget fel alls på min 39:e födelsedag. Den blev bara lite annorlunda.

Ta hand om er och ha en fantastisk fredag!

8 thoughts on “Min födelsedag blev inte alls vad jag tänkt mig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *