När löparbenen är det snabbaste transportmedlet

I morse vaknade vi till ett översnöat Göteborg. När jag och lillan letade oss ut vid halv åtta var knappt några vägar eller gångbanor plogade. Snön var tung, blöt och kompakt och räckte en bra bit upp på smalbenen. Jag fick dra barnvagnen bakom mig medan lillan tultade bredvid och lyckligt kastade sig i snön. Allt tar lite längre tid när väderomställningen är så total. På kroppen hade jag löparkläder för att sno åt mig veckans friskvårdstimme. Jag förstod att det skulle bli tufft och knappast några kilometertider att skriva upp och berätta för barnbarnen om.

Jag märkte dock rätt snart att löparben och transport var ett lyckat drag denna morgon. Som en iller letade jag mig förbi gångtrafikanter i modd och snö. Blev omkörd av cyklister för att några hundra meter fram springa om dem då de satt fast med sina cyklar i snön. Några bussar och spårvagnar såg jag inte skymten av, förmodligen inställda på grund av några decimeter snökaos. Biltrafiken kröp fram vid min sida. Så trots att jag pulsade i djupsnö och halkade runt i snömodd var jag att betrakta som snabb. Vilken grej va?

Jag tackar Göteborg för en magisk snöpulsmorgon. Och till skillnad från många andra hoppas jag på fler…

Vintermagi i Göteborg. Som ett julkort som kom alldeles för sent.

3 thoughts on “När löparbenen är det snabbaste transportmedlet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *